Hem » Recension, Skivhyllan, Skivor » SACD: Allan Pettersson Complete Edition

SACD: Allan Pettersson Complete Edition

Allan PetterssonComplete Edition: Symphonies 1–17; Vox Humana for Soloists, Mixed Choir and String Orchestra; Concerto for Viola and Orchestra; Concerto No 1 for Violin and String Quartet; Concerto No 2 for Violin and Orchestra; Concertos for String Orchestra 1–3; Seven Sonatas for Two Violins; Fantasie for Solo Viola; Fuga in E for Oboe, Clarinet and Bassoon; Four Improvisations For String Trio; Two Elegies for Violin and Piano; Andante espressivo for Violin and Piano; Romanza for Violin and Piano; Lamento for Piano Solo; Barfotasånger; Åtta Barfotasånger för baryton och orkester; Sex sånger för röst och piano.  (BIS/Naxos) 17 cd + 4 DVD. Total speltid: 19h 47 m 15 s.

Ulf Wallin (violin), Duo Gelland (violin), Ellen Nisbeth (viola), Peter Mattei (baryton), Bengt-Åke Lundin (piano), Norrköpings symfoniorkester, Sveriges Radios symfoniorkester, Nordic Chamber Orchestra, Svenska radiokören, Eric Ericsons kammarkör, Christian Lindberg, Leif Segerstam, Stig Westerberg

Betyg:

Jag tror att många håller Allan Pettersson (1911–1980) som vår främste symfoniker, även om han har viss konkurrens från Berwald, Rosenberg och Atterberg. Att han är vår mest utpräglade symfoniker är i alla fall klart. Symfonierna dominerar helt hans produktion, och vad hans 2:a violinkonsert beträffar är den också symfonisk till sin karaktär. Att arbetargrabben från fattigkvarteren på Söder i Stockholm skulle göra denna karriär framstår som närmast osannolikt men så drevs han också ett osannolikt jävlaranamma som trotsade barndomens stigma och senare års sjukdom – en solitär tvärvigg som ingen fan skulle sätta sig på, för att nu anknyta till Petterssonska språkspruk. Ilsksint kunde han verka, men mitt sina aggressiva utbrott, sin förtvivlan och sin vånda rymmer musiken en tröstens kärleksfulla ömhet.

Femton symfonier fullbordade han, där den första lite märkligt har nummer 2. Ettan blev aldrig riktigt klar. Och så efterlämnade han vid sin död några fragment av en påbörjad sjuttonde symfoni. Den mest folkkära är nummer 7 som 1967 blev hans stora genombrott.

Först ut med en komplett utgåva av de femton kompletta symfonierna var tyska cpo. Sedan drog BIS igång med Norrköpings symfoniorkester under Leif Segerstam. Men projektet kom av sig efter sex symfonier för att så småningom väckas till liv av Christian Lindberg och samma orkester. Han såg till att även spela in det som finns av den 1:a och 17:e symfonin. Av Allan Pettersson Sällskapets hemsida framgår att symfonierna 3 och 8 redan borde vara inspelade och att nr 11 ska spelas in nu i höst. Då återstår bara nr 10. Låt oss hoppas att de också kommer ut.

Det gör det lite förvånande att BIS redan nu har släppt en rejäl box med 17 cd: Allan Pettersson Complete Edition i stället för att vänta in att Lindberg slutför sitt projekt. Det kan bara vara två cd som återstår. Men nu är det som det är och boxen utgör en blandning av Segerstams och Lindbergs inspelningar. Och det är väl bäst att säga att det absolut inte är något fel på Segerstam. Dessutom får man fyra dvd:er som bl.a. innehåller intervjuer med Pettersson, en ovärderlig bonus som den missar som nöjer sig med streamingtjänster, precis som man missar den 40-sidiga verkkommentaren och texterna till vokalverken.

Det där med complete edition ska tas bokstavligt. Även om symfonierna är huvudnumret finns här mycket mer, som den stora kantaten Vox Humana, de två violinkonserterna och violakonserten, de tre konserterna för stråkorkester och barfotasångerna (i original för piano och i Antal Dorátis orkesterarrangemang), de sju sonaterna för två violiner och en del annan kammarmusik. Det är bara att tacka och ta emot (eller betala för sig). Ändå vore det bra synd om Lindberg i och med denna utgåva inte får fullfölja sitt symfoniprojekt.

Alla inspelningar håller hög klass och en del är de absolut bästa som finns tillgängliga (som t.ex. symfonierna 12 och 13). Och ljudet är på topp. Men jag undrar lite över varför man tagit med Segerstams och inte Lindbergs version av den 7:e symfonin. Allra roligast hade varit om man fått båda. Man hade gärna fått dubblera även 5:e symfonin, då den äldre inspelningen på BIS med Moshe Atzmon skiljer sig en del från Lindbergs. Men när det gäller just 7:an, Petterssons mest älskade verk, måste jag tillstå att det fortfarande är Antal Dorátis premiärinspelning (Swedish Society Discofil) som i första hand gäller för mig, även om de andra också är bra. Och visst kan man, som alltid, diskutera, olika favoriter i olika verk – som Stig Westerberg i nr 2, Sergiu Comissiona i nr 7, 8, 9 och 14, Manfred Trojahn i nr 6 och Alun Francis i nr 9. Men av dessa är det nog bara Trojahn och Francis som idag går att få tag i som fysiska exemplar. I den andra violinkonserten nämner jag gärna inspelningen med Isabelle van Keulen (cpo), men Ulf Wallins lite robustare tolkning, som vi hör här, håller den med. Men våndan och lidelsen i konserterna för stråkorkester fångas nog lite bättre av Deutsche Kammerakademie Neuss under Johannes Goritzk (cpo) än av Lindberg. Ja, så här kan man hålla på.

Priset per cd i boxen blir ungefär hälften mot att köpa skivorna styckvis – och så får man som sagt 4 dvd också. Man kan också se utgåvan som något av ett statement som lyfter fram Allan Pettersson som en av de främsta tonsättarna vi haft i Sverige och en av 1900-talets mest betydande symfoniker.

På dvd:n Sången till livet möter vi Pettersson efter att han flyttat in i en kulturbostad med magnifik utsikt över Stockholm – vilket får honom att sturigt och talande utbrista: ”Jag skiter väl i utsikten! Jag ger väl faen i utsikten. Jag har en annan utsikt, inåt, åt en annan tillvaro, åt andra perspektiv, där, dit vi alla slutligen hamnar.” Han förklarar också hur han med sin andra symfoni slog sig lös från såväl gamla som nya former ”och blev bara – Allan Pettersson.” Vilket sannerligen inte var så bara! Därom ger denne box klart besked.

__________

 Sten Wistrand ingår i Kulturdelens redaktion.

PS. För utförligare recensioner av flera av de ingående skivorna, klicka på länkarna!

Share

Kommentarerna är stängda

Okonstmuseet

  • Veikko Aaltona – hötorgskonstens kung

    Äntligen! Långt efter att jag egentligen slutat samla på okonst […]

    Share
  • Merchandise

    Merchandise är ett engelskt ord som rätt och slätt betyder […]

    Share
  • Troféer och priser

    Troféer och priser har funnits länge. De är symboler för […]

    Share
  • Mat

    Alla livsmedel används inte till att äta. Det finns mat […]

    Share
  • Djurdelar

    Det förekommer djurdelar inom konsten. Det är inte bara Damien […]

    Share

Blå Kalender

Kulturbloggen

© 2025 Kulturdelen. All Rights Reserved. Logga in - Designed, developed and maintained by TypeTree