SACD: Barfotasånger av Allan Pettersson

Inlagd av Sten Wistrand Recension, Skivhyllan, Skivor, Uncategorized torsdag, april 21st, 2022

Allan Pettersson: The Complete Songs (Sex sånger; Barfotasånger) (BIS/Naxos). Speltid: 71’35.

Peter Mattei (baryton), Bengt-Åke Lundin (piano)

Betyg:

 

Allan Pettersson är mest känd för sina stora symfonier, väldiga Jakobsbrottningar ofta gjutna i ett enda block. Men mot slutet kan det smyga sig i en enkel, konstfärdigt enkel, och trösterik melodi. I några fall har den sitt ursprung i de 24 sånger han skrev tidigt i karriären och som han kallade Barfotasånger. Han återvände aldrig till genren, men genom att återbruka några av melodierna visade han ändå att de betydde mycket för honom. Två av sångerna dyker upp ii den 6:e och 14:e symfonin. Och i den andra violinkonserten letar sig fiolen slutligen fram till ”Herren går på ängen”.

Pettersson stod inte bara för musiken utan även för orden till dessa sånger. Han anknyter melodiskt till visor och till moderns läsarsånger, medan texterna förenar ett folkligt uttryck med ett stänk Nils Ferlin. Det skulle inte förvåna om det är Ferlins dikt ”Barfotabarn” som fick Pettersson att tala om just barfotasånger.

Nu har de spelats in av vår baryton i världen, Peter Mattei, med Bengt-Åke Lundin vid pianot. Sedan tidigare finns tre kompletta inspelningar av sångcykeln, en med Torsten Mossberg och Anders Karlqvist (Sterling), en med Monica Groop och Cord Graben (cpo) och en där Margot Rödin och Erik Saedén delar på sångerna till Arnold Östmans ackompanjemang (Swedish Society Discofil).

I urval har barfotasångerna också lockat till tolkningar och arrangemang som tonat ner det klassiska idiomet för att ytterligare närma dem till visan och folkmusiken. Det gäller Mikael Samuelson (Sonet) och Ola Sandström (Tröstlösa Records). Samuelson, som är lika hemma inom den klassiska musiken som visan, vore egentligen det självklara valet för en komplett inspelning. Problemet med hans nuvarande album är att han där kan bli lite väl utstuderad och manierad. Det kan också nämnas att en del av sångerna finns inspelade i olika kör-arrangemang.

Peter Mattei har ju ett internationellt renommé, och man kan kanske tycka att hans välmodulerade och varma baryton utan problem nu vore det självklara förstavalet i dessa sånger. Men riktigt så enkelt är det inte. Han sjunger vackert och med känsla och det finns liksom inget att klaga på – mer än att just den perfekta klassiska skolningen och den stora och klangrika rösten i detta fall inte är en självklar fördel, trots att han förvisso aldrig förfaller till något som helst operamanér. Men det kan ändå bli lite väl snyggt och fjärma sångerna från den intima visan och känslan av barfota fattigdom och utsatthet. Det gäller även den likaså internationellt kända Monica Groop. Men vill man ha sångerna för mezzosopran behöver man inte tveka, för hon gör dem verkligen oerhört fint och med stark och personlig känsla. Annars kan jag finna Erik Saedéns kärvare, mörkare och karaktärsfulla röst väl så passande till de lite knotiga texterna; dessutom har han en diktion som får varje ord att gå fram. Torsten Mossberg, slutligen, är faktiskt inte professionell sångare utan läkare. Men nog kan han sjunga, och den här repertoaren passar honom utmärkt.

Allan Petterssons Barfotasånger har alltså fallit väl ut på skiva, och vill man ha dem komplett med en manlig sångare ligger förstås, trots mina smärre reservationer, Peter Mattei bra till. Han har ju också Lundin vid sin sida och kan dra fördel av bra ljud från BIS. Sedan kan man tycka att det var lite synd att Erik Saedén inte fick sjunga in allihop. Och så hoppas jag att Mikael Samuelson, efter många års frånvaro, åter går in i en inspelningsstudio för att göra samtliga barfotasånger i originaltappning.

–

__________

Sten Wistrand tillhör Kulturdelens redaktion.