Hem » Okonstmuseet » Troféer och priser

Troféer och priser

Troféer och priser har funnits länge. De är symboler för en bedrift av något slag. Det kan vara en sportprestation, ett vunnet krig eller en lyckad jakt. Så var det från början och så är det fortfarande även om priser och troféer idag också finns i andra sammanhang.

När de första olympiska spelen hölls i det antika Grekland så fick vinnarna i de olika grenarna en lagerkrans att bära på huvudet. Detta var det vanliga men andra priser förekom också – prydnadssköldar, amforor med helig olivolja med mera. Gemensamt för dessa olika saker var att de är symboler, oftast har de inget värde i sig.

Annat blev det i Rom. Där belönades sportbedrifter och annat som uppskattades med pengar och lagerkransarna utfördes i guld.

Men detta att troféer och priser i huvudsak är symboler utan eget värde är något som har hängt med fram till vår tid. Oftast är inte ens de välkända guld-, silver- och bronsmedaljerna verkligen utförda i ädelmetall.

Kanske är en pokal det mest typiska priset för en sportbedrift. Detta kan ha en äldre tradition men särskilda pokal som gjorts för detta ändamål är kända sedan 1600-talet. Till exempel finns i New England The Kyp Cup som var pris i en hästkapplöpning.

Krigstroféerna (till skillnad från krigsbyte och annat rov) var, och är, också av symbolisk natur. Det handlar exempelvis om fiendens fanor, utsirade vapen och liknande.

Jakttroféer är oftast en del av djuret som inte går att äta eller använda på annat sätt. Huvudet, hornen, betarna…

Vad gör man med sitt pris eller trofé när man har erövrat det? Ställer det i bokhyllan, hänger det på väggen kanske. Där får det både tjäna som minne av den bragd som genomförts och som prydnad. Nästan som konst…

Peter Ekström

Ur Okonstmuseets samlingar. Tillhör nu Postfuturistiska Sällskapet. Vissa bilder kommer från annat håll. Avdelning: Prydnadsobjekt. Underavdelning: Troféer och priser.  Beskrivning: Olika slags material. Om du klickar på bilden så förstoras den och du kan se hela verket.

Bear_hunting_Kodiak_FWS

Jägare med björnhuvud

400-gevir

Jakttroféer. Rådjurskranier.

11392820-origpic-7d0d2f

Monterade vildsvinsbetar.

Cindyvandringspris

Pris för ”Best in show”.

192287825_0504b671-7631-40c6-b149-0f1f7fa5bea0

Pris i orienteringstävling.

basket_1674

Pris i basketbolltävling.

bowling_1675

Pris i bowling.

Kajpangets_vandringspris

Vandringspris.

priser_simmatorp

Diverse idrottspriser.

Reklam_Uppsala_skolorna

Idrottspris. Tallrik.

IMG_1471

Pokal.

DSC_0039

Pris i orientering.

Share

Lämna ett svar

Okonstmuseet

  • Veikko Aaltona – hötorgskonstens kung

    Äntligen! Långt efter att jag egentligen slutat samla på okonst […]

  • Merchandise

    Merchandise är ett engelskt ord som rätt och slätt betyder […]

  • Troféer och priser

    Troféer och priser har funnits länge. De är symboler för […]

  • Mat

    Alla livsmedel används inte till att äta. Det finns mat […]

  • Djurdelar

    Det förekommer djurdelar inom konsten. Det är inte bara Damien […]

Blå Kalender

  • Att lyckas

    Att lyckas Jämföras   Bra och dåligt   Mittemellan Är […]

  • Lådan

    Jag är född i en trädstam   Av brädorna snickrar […]

  • Regn

    Dagen efter gårdagen Inget mittemellan   Obrukad tid Inklämd Mellan […]

Kulturbloggen

  • Stadra Teater sommaren 2017

    Sommaren är här, och till sommaren hör sommarföreställningarna, de där som gärna äger rum en bit utanför städerna – som […]

  • Film om Cecilia Jansson

    På Stockholms filmfestival blir det världspremiär för dokumentärfilmen Kobbar. En av huvudpersonerna i filmen är konstnären Cecilia Jansson. Filmen är […]

  • Dumheten – fritt och jazzigt vemod nu på skiva

    Redan innan man har hört musiken får pressreleasetexten en att tänka ”här är det några som är lite annorlunda”. I dagens enorma djungel av band som tokpromotar sig själva genom alla fora och medier som finns, är det inte lätt att sticka ut. Men hur man kan inte fastna för ett band som säger att de tycker om att jag är lite dum, inleder sin debutskiva med ett improviserat saxofonparti och dessutom har mage att skippa trummor och bas i sättningen? Kulturdelen träffar Dumhetens saxofonist Erika Lindholm och pratar om att våga vara lite avig.

Facebook

© 2017 Kulturdelen. All Rights Reserved. Logga in - Designed, developed and maintained by TypeTree