Max Hjalmarssons Metropolis

Max Hjalmarssons verk bygger på utforskningar av perspektivets roll i den samhälleliga och konsthistoriska utvecklingen.

Li Wei. En paus för mänskligheten

A pause for humanity är ett av den kinesiske konstnären Li Weis senaste verk. Sedan några år visas det världen över. – Läget är allvarligt, det är dags för mänskligheten att ta en paus, säger Li Wei när jag träffar honom i hans ateljé i Beijings utkanter. Senast vi möttes, för cirka tio år sedan, […]

Stefan Rydéen, bakgrunden

Ett slags samtal. Som i bästa fall all konst. Konsten påstår, du svarar – kanske svarar konsten tillbaka. -Det tog tid att komma tillbaka. Jag störtade och har kravlat mig upp igen. Det förundrade mig. Och att det var just måleriet jag kom tillbaka till…     Men också glas. Du har varit en mångsysslare. […]

Tallrikar till minne av Alex

Alexander Zika gick på Örebro Konstskola 2006-2008. Strax efter att han gått ut skolan dog han överraskande av ett medfött hjärtfel. Föräldrarna till Alex beslutade att instifta en stipendiefond till hans minne. Stipendiet har delats ut till Linus Engström och Alexander Creutz. Några av Alex kamrater åtog sig att i samband med utdelningen av detta […]

Musikern Stefan Heidevik: ”Jag är ganska omni.”

Att för undertecknad upptäcka den produktiva örebroaren Stefan Heideviks olika projekt var som att hitta ett riktigt toppenställe med kantareller. Först hittar man någon liten guldklimp, och det leder en till en massa andra och plötsligt står man i ett hav av godbitar. Han kallar sig inte instrumentalist, men en låtmakare av rang är han, […]

Felix Meijers mentala flugpapper

”Min barndomsvän Hampus påminner mig alltid om att det hela – mitt konstnärskap – började med att vi satt hemma på mitt pojkrum och ritade Pokémon och andra seriefigurer. Det handlade aldrig om experiment för att hitta ett eget känslouttryck eller om en bilds komposition. Men gör man något tillräckligt mycket så blir man bättre […]

En 70-talshistoria

Att konst var något misstänkt fick jag bekräftat i radikala tidskrifter som till exempel Clarté. Där skrevs om det borgerliga oljemåleriet och samhällsfrånvända konstnärer. Konst var inget för mig. Men att rita och måla var det jag var bra på. Kanske det enda. Att min teckningslärare Mona Grafström en dag i högstadiet gav mig en […]

Undflyende och ultrakonkret

Jimmy är en väldigt sammansatt person, och jag tror att det återspeglas i mina texter. Å ena sidan oerhört djupt analyserande och inkännande, grubblande, känslig. Å andra sidan extremt konkretiserande och handlingskraftig, stark, hård. Jag är en älskande make, poet och musiker, har en fil kand i nordiska språk och filosofi.

Okonstmuseet

  • Veikko Aaltona – hötorgskonstens kung

    Äntligen! Långt efter att jag egentligen slutat samla på okonst […]

  • Merchandise

    Merchandise är ett engelskt ord som rätt och slätt betyder […]

  • Troféer och priser

    Troféer och priser har funnits länge. De är symboler för […]

  • Mat

    Alla livsmedel används inte till att äta. Det finns mat […]

  • Djurdelar

    Det förekommer djurdelar inom konsten. Det är inte bara Damien […]

Blå Kalender

  • Att lyckas

    Att lyckas Jämföras   Bra och dåligt   Mittemellan Är […]

  • Lådan

    Jag är född i en trädstam   Av brädorna snickrar […]

  • Regn

    Dagen efter gårdagen Inget mittemellan   Obrukad tid Inklämd Mellan […]

Kulturbloggen

  • Stadra Teater sommaren 2017

    Sommaren är här, och till sommaren hör sommarföreställningarna, de där som gärna äger rum en bit utanför städerna – som […]

  • Film om Cecilia Jansson

    På Stockholms filmfestival blir det världspremiär för dokumentärfilmen Kobbar. En av huvudpersonerna i filmen är konstnären Cecilia Jansson. Filmen är […]

  • Dumheten – fritt och jazzigt vemod nu på skiva

    Redan innan man har hört musiken får pressreleasetexten en att tänka ”här är det några som är lite annorlunda”. I dagens enorma djungel av band som tokpromotar sig själva genom alla fora och medier som finns, är det inte lätt att sticka ut. Men hur man kan inte fastna för ett band som säger att de tycker om att jag är lite dum, inleder sin debutskiva med ett improviserat saxofonparti och dessutom har mage att skippa trummor och bas i sättningen? Kulturdelen träffar Dumhetens saxofonist Erika Lindholm och pratar om att våga vara lite avig.

Facebook

© 2017 Kulturdelen. All Rights Reserved. Logga in - Designed, developed and maintained by TypeTree