Hem » Okonstmuseet » Veikko Aaltona – hötorgskonstens kung

Veikko Aaltona – hötorgskonstens kung

indexÄntligen! Långt efter att jag egentligen slutat samla på okonst hittar jag en målning till överkomligt pris av Veikko Aaltona. Han beskrivs ofta som kungen av hötorgskonsten.

Hötorgskonst är ett flytande begrepp. Det kan i princip betyda ”dåligt” och är ofta ett rent värdeomdöme från mer eller mindre professionella kritiker. Jag är tveksam till att försöka ringa in begreppet bättre. Det handlar i så fall om ett slags populism – att försöka tillfredsställa den stora majoritetens etablerade smak snarare än att försöka utmana den. Konstens utanverk betyder mycket för hötorgskonsten: ramarna (förgyllda…), tekniken (oljefärg på duk…), konstnärens meriter (doktor, professor, representerad med verk hos påven…). Ofta är också hötorgskonsten fabriksmässigt tillverkad i långa serier.

Men att den är bra eller dålig? Ja, det får var och en avgöra själv.

Veikko Aaltonas konst uppfyller dessa kriterier. Han var så häpnadsväckande produktiv och han hade en så otrolig meritlista att jag länge tvivlade på att han verkligen existerat. Men jo, det verkar verkligen som om

Veikko Aaltona

Veikko Aaltona

han har funnits.

Uppgifterna om hans liv går isär trots att den huvudsakliga källan antagligen är en liten italiensk monografi som han troligen var med och producerade själv. Han omnämns som framgångsrik konstnär och äventyrare. Han föddes i Simo i Finland 1 december 1910. Då hette han Veikko Palve, senare bytte han till Aaltona. Han utbildade sig på Konstakademien i Helsingfors, en fri akademi i Venedig samt var gästelev på Konstakademien i Stockholm 1947. Han var främst verksam i Sverige som målare. Bland motiven märks blommor, landskap, scener ur bibeln och visioner av den arabiska öknen. En beduin som rider på en kamel i siluett mot en fond av skarpa rödgula toner, är ett typiskt motiv för Veikko Aaltona.

Han samlade på sig en hel del utmärkelser under sin konstnärskarriär. Viviane Renaud som granskat Aaltona i sin bok Hötorgskonst (Studentlitteratur 1990) menar att man bör ta Aaltonas meriter med en stor nypa salt. Hon skriver bland annat så här:

380143465”…själva karaktären på det serietillverkade måleriet gör alla utmärkelser i seriösa konstnärliga sammanhang osannolika. Där delas inte meriter ut enbart pga kvalitativa kriterier (historiskt alltid föränderliga) utan även på innovationskriterier, inför vilka serietillverkande målare alltid står främmande.”

Han benämns ibland professor eller doktor. I fall dessa titlar har någon som helst substans så är det via intyg som han har köpt på postorder.

20 april 1990 dog han i Lugano i Schweiz. Då hade han hunnit utvidga sitt namn till Veikko Aaltona di Mastaguerana samt varit gift tre gånger.

Prisbilden varierar men det händer att en målning av honom kan kosta bortåt 3-4000 kr.

Peter Ekström tillhör Kulturdelens redaktion

Share

2 Kommentarer för “Veikko Aaltona – hötorgskonstens kung”

  1. Sten Wistrand

    Hötorgets Carl Kylberg?

  2. Kul med ett inlägg om Aaltona! Veikko Pälves konstkarriär började egentligen 1940 när han slog igenom som ett helt okänt namn i Helsingfors där han vann förstapriset ”Dukaattipalkinto” som delas ut av Finska Konstföreningen till unga lovande konstnärer. Detta efter att ha kommit tillbaka till Finland efter 3 års studier i Italien samt en sejour i Polen, där han träffade sin första fru och fick sin första och ända son (föddes i Grodno -39). Veikko fick fina lovord i början av 40-talet från Finska professorer och konstkännare, speciellt för sitt imponerande mosaikverk ”Sammon haku Pohjolaan” som visar Sampo från Kalevala. Detta verk återfinns i ”Osuuspankki”‘s huvudkontor i Uleåborg. 1943 byter han efternamn till Aaltona och -46 flyttar han till Stockholm. Till en början mottas han positivt och artiklar säger att han säljer bra med tavlor. I Sverige träffar han sin andra fru, grevinnan Kjersti Larsson och hon får Veikko att ändra på sina planer på att flytta till USA och stanna i Stockholm. Men tillvaron förblir inte en dans på rosor för -51 brinner Veikkos atelje upp och det visar sig ganska snabbt att det rör sig om en misstänkt mordbrand. Veikko hävdar att han tänt eld på ateljen när han drömt en mardröm om finska vinterkriget. Åklagaren i fallet driver ärendet lite väl hårt och med fula knep försöker smutskasta Aaltona och byts ut. Kanske var det detta som ledde till att Aaltona faktiskt vann fallet mot försäkringsbolaget och fick ut pengar för delar av konsten som brann upp även om det var han själv som tänt eld på ateljen..

    Efter detta så ändras allmänhetens bild av Aaltona och uppgifterna om honom börjar gå isär med berömmelse nere på kontinenten med diverse priser och utmärkelser samtidigt som han börjar ses som en ”hötorgsmålare” på hemmaplan. 1955 hade han en utställning i Milano och året därpå i Rom, båda via samma akademi (I’ll Rettore Dell’Accademia Di S. Andrea). 1960 hade han två ganska omskrivna utställningar i Paris, ena på Galerie Bernheim-Jeune och andra på Dauberville. I samtliga utställningar visades tavlor samt mosaikjobb upp, däribland mosaikverket som han såg som sitt livsverk, ”La Fuite en Egypte” som pryder hans över 4m höga ”monumentale” grav där han blickar ut över Lago di Lugano i Schweiz.

    Förutom detta hann han gifta om sig en sista gång med en Italiensk konstnär efter att hans andra fru dött 1970. Sedan finns det oändligt mycket mer att skriva om denna konstnär och äventyrare men det får vi lämna till en annan gång.

Lämna ett svar

Okonstmuseet

  • Veikko Aaltona – hötorgskonstens kung

    Äntligen! Långt efter att jag egentligen slutat samla på okonst […]

  • Merchandise

    Merchandise är ett engelskt ord som rätt och slätt betyder […]

  • Troféer och priser

    Troféer och priser har funnits länge. De är symboler för […]

  • Mat

    Alla livsmedel används inte till att äta. Det finns mat […]

  • Djurdelar

    Det förekommer djurdelar inom konsten. Det är inte bara Damien […]

Blå Kalender

  • Lådan

    Jag är född i en trädstam   Av brädorna snickrar […]

  • Regn

    Dagen efter gårdagen Inget mittemellan   Obrukad tid Inklämd Mellan […]

  • Överväxeln

    behåll växeln överväxeln det som blir över på det man […]

Kulturbloggen

  • Film om Cecilia Jansson

    På Stockholms filmfestival blir det världspremiär för dokumentärfilmen Kobbar. En av huvudpersonerna i filmen är konstnären Cecilia Jansson. Filmen är […]

  • Dumheten – fritt och jazzigt vemod nu på skiva

    Redan innan man har hört musiken får pressreleasetexten en att tänka ”här är det några som är lite annorlunda”. I dagens enorma djungel av band som tokpromotar sig själva genom alla fora och medier som finns, är det inte lätt att sticka ut. Men hur man kan inte fastna för ett band som säger att de tycker om att jag är lite dum, inleder sin debutskiva med ett improviserat saxofonparti och dessutom har mage att skippa trummor och bas i sättningen? Kulturdelen träffar Dumhetens saxofonist Erika Lindholm och pratar om att våga vara lite avig.

  • Konstföreläsningar

    På torsdag 8 september kl 18.00 så är det premiär för en ny serie öppna föreläsningar på Örebro Konstskola. Norman […]

Facebook

© 2017 Kulturdelen. All Rights Reserved. Logga in - Designed, developed and maintained by TypeTree