Hem » Fokus » Debatt om kulturdebatten på bokmässan i Örebro

Debatt om kulturdebatten på bokmässan i Örebro

På bokmässan i lördags bjöd Nerikes Allehanda in till en debatt om kulturdebatten: ”Tystnad eller korsdrag”. Det var alltså inte fråga om något försök att fastställa vad kultur är eller inte är, utan i stället skulle en metadebatt föras, dvs en debatt om debatten. För ändamålet var en panel på plats.

Moderatorn Magnus Dahlberg inledde med frågan var kulturdebatten skall föras. Peter Ekström, rektor för Konstskolan och en av Kulturdelens redaktörer, svarade kort: ”Överallt.” Men han preciserade också att det är viktigt med ett professionellt inslag som kräver ett eget forum och ansåg att här fanns ett problem idag. NA:s kulturchef Marita Johansen ansåg emellertid att debatten idag verkligen förs överallt tack vare tidningar och nätet. Länsteaterns Måns Lagerlöf underströk att det viktiga är att debatten förs mellan medborgarna men påpekade att det krävs katalysatorer för att initiera den och hålla den igång, och där har institutionerna en uppgift. Konserthusets vd Sverker Gawell framhöll att de gamla medierna har en omistlig funktion när det gäller reflektion och fördjupning, och Martin Mutters ledare Carina Nyström pekade ut det stora problemet som att involvera andra än dem som professionellt håller på med kultur. För den verkligt avvikande uppfattningen stod kultur- och nöjesproducenten Richard Kenneth som frankt deklarerade att debatten inte borde föras över huvud taget: kultur skall produceras och upplevas, inte debatteras.

Den åsikten väckte naturligtvis reaktioner. Ekström, som just läst en biografi över Joseph Goebbels, påminde om att det faktiskt har funnits samhällen utan kulturdebatt och att konsekvenserna inte varit de bästa. Han hänvisade också till Ulf Linde som jämfört konstnären med någon som gör ett statement och kritikern vid en som svarar på detta – vilket i bästa fall också leder vidare. Att debatten sedan kan bli inskränkt är en annan sak och närmast ett journalistiskt problem. Lagerlöf hävdade att det ytterst handlar om kulturbegreppet. En verklig kulturdebatt är inte en fråga om penningfördelning utan om de värderingar som är med om att bygga ett samhälle. Den handlar om värderingsförskjutningar och värderingsgranskningar, om miljön, om hållbar utveckling osv. Och den debatten, konstaterade han, förs idag på kultursidorna. Johansen ansåg att vi idag har fler former för kulturjournalistik än förr, och med nya medier kan fler delta. Många drar sig för att skriva en artikel till en tidning medan nätet öppnar för alla. Men enligt Gawell finns även en fara med nätet. Just genom dess gigantiska storlek och valfrihet kan det bli en öken där man, till skillnad från i mer traditionella medier, ropar utan riktning och utan att veta om man når dem som man vill nå.

Dahlberg lyfte så frågan om kulturjournalistik (i betydelsen åsiktsjournalistik, kritik) kontra journalistik om kultur. Kenneth ansåg att frågan var onödig: Journalister skall inte driva kulturdebatter, och debatten skall inte ersätta kulturen. Men för Ekström finns här en viktig skillnad, och han noterade att det idag finns en tendens till just journalistik om kultur i stället för kulturjournalistik. Johansen kunde emellertid inte se att det finns någon skillnad mellan det ena och det andra utan ansåg att det är samma sak. Samtidigt hävdade hon att de gamla kultursidornas skribenter nu hade ersatts av journalister som vill nå många läsare och inte bara andra kulturnördar. För henne stod kulturjournalistik för något gammalt och journalistik om kultur för något nytt.

Lagerlöf tog upp en annan tråd och påpekade att kulturproduktion egentligen inte kan skiljas från kulturdebatt, eftersom en teaterföreställning mycket väl kan vara ett inslag i en debatt eller ge upphov till en debatt. Men för Kenneth fanns ett klart motsatsförhållande där kulturdebatten utgör en bromskloss för kulturens utveckling. Han såg rent av själva ordet debatt som negativt eftersom det innebär att man inte är överens och efterlyste i stället samtal och strategier för att utveckla kulturen. Nyström kontrade med att för henne är debatt ett positivt ord: ”Det är underbart när folk tycker olika.” Hon såg inte debatt som ett hinder för kulturen utan tvärtom som utvecklande; produktion och debatt utesluter inte varandra. Gawell instämde och såg debatt som något friskt där man för en upplevelse vidare och låter olika meningar om t.ex. en föreställning brytas mot varandra. Men Kenneth stod på sig och tog, med adress till Gawell, Svenska Kammarorkestern som ett exempel: där har man ägnat sig åt produktion i stället för debatt, och så har man också blivit en av världens bästa kammarorkestrar. Lagerlöf misstänkte att Kenneth råkat hamna på alltför tråkiga debatter och påminde om att debatter visst kan ge praktiska resultat. Som exempel nämnde han debatten om bristen på kvinnliga teaterchefer och kvinnliga dramatiker. Idag finns det gott om båda, och då har debatten också slutat. Det sista sades som en kommentar till Kenneths åsikt att det alltid är samma sak som ständigt debatteras utan att något händer.

Slutligen kom man in på nya medier. Lagerlöf spådde papperstidningens och cd-skivans snara död; ny teknik tar över. Samtidigt påpekade han faran med nya mediers bristande kvalitetskontroll. Ekström instämde när det gäller den nya mediesituationen och såg det som viktigt att hitta former som är hållbara och professionella och ger utrymme för seriös argumentation. Johansen ansåg att alla länkar som finns i bloggar och på twitter gör att debatten fördjupas. Gawell hoppades slutligen att vi även i framtiden skall ha råd att träffas i kulturella sammanhang och att det levande mötet kommer att finnas kvar.

Samtliga var överens om att man om fem år säkert skulle kunna sammanstråla för att åter debattera kultur – även om Kenneth hoppades att så inte skulle bli fallet …

Sten Wistrand är en del av Kulturdelens redaktion

Share

6 Kommentarer för “Debatt om kulturdebatten på bokmässan i Örebro”

  1. Kanske kan det vara så att konstnärer som inte tillhör mainstream föredrar verkstad framför meningslösa debatter inför ett forum som från vet hur slutsatserna ska vara.
    Det är ingen idé att ödsla tid och energi eftersom svaren redan är givna.
    Då är det bättre att ge svaren i sina egna verk.
    En viktig fråga att ställe borde följaktligen vara:
    Hur ska samhällets beslutsfattare få reda på vad de aktiva konstnärer inom alla områden som för länge sedan tröttnat på likriktningen inom den sk kulturdebatten egentligen står för och drömmer om närde tongivande tyckarna för länge sedan har upphört att se svaren i de konstnärliga verk som konstant visas i andra medier än inbördes beundrande debatter och korrekta artiklar?
    Någon gång hoppas jag i en dunkel framtid att vi i detta annars underbara land Sverige åter kan föra en fri, offentlig och öppen debatt utan de professionella tyckarnas givna allt överröstande gemensamma svar.
    Då ska det bli ett sant nöje att åter offentligt få träffa oliktänkande, självständig människor i den offentliga debattens heta vågor över frågor och svar projicerat genom ett konstnärligt öga och dess förhållningssätt till sina media
    Hälsningar från en evigt optimistisk Richard

  2. Hänvisar till Kulturdebatten den 30 /10 på Bokmässan

    Jag undrar, är kulturproduktion en utång från Staten? I Danmark och Sverigedemokraterna vill något liknande?
    Kulturdebatten måste gå vidare men inte på vilka villkor som helst.
    Ditt anförande om att debatten är meningslös, liknar som att ”Storebror ser dig”. I tider med SD som påverkande faktor i Riksdagen. Då förstår jag dina propåer. Detta parti vill ju ta bort ytterligheterna i konstarter och debatter.
    Jag tror att SVT:s följetong om Bob Hansson är bra inslag att ha som rättesnöre. Där visas bilden av den prövade konstnären som vill få ut det fria ordet. Till skillnad för ståuppkomikernas förnedrande pladder. Dessa fördummande s k kulturriktningar ger nog många ångest. Bob är visserligen köpt av SVT för att styra eventuell konstnärlig framgång på ett för många utövare en avundsvärd roll. Han styr men ger en levande och fortsatt kulturdebatt. De livstidsavlönande konstnärerna är en fara för cementerad rikning i Sossarnas och nu SD:s anda.

  3. Peter Ekström

    Visst ska konstnärer främst ägna sig åt att producera. Så är det och så ska det vara. Men det är också viktigt att det som de producerar inte hamnar i ett vakuum, att det uppstår reaktioner. Annars blir ju konsten, musiken, teatern osv bara terapi.
    Kulturdebatt är ett ord som kanske känns gammalt, tråkigt, snobbigt. Men det som det egentligen står för är fortfarande viktigt. Diskussion och debatt är en livsnerv i ett demokratiskt samhälle.
    Själv har jag varit inblandad i debatter som har lett till att Örebro Konsthall fortfarande finns och att biblioteken i Örebro inte privatiserades och belades med avgift. Det är faktiskt inte kattskit.

  4. Måna N. Berger

    ”Tystnad eller korsdrag” kallades programpunkten. Något korsdrag kunde jag inte märka i den debatten, inget drag alls faktiskt. Det var organiserat och prydligt, Jag vill nästan säga hermetiskt tillslutet. Richard Kenneth försökte, sin vana trogen, tilläggsisolera lite. Och det var ju roligt. Han är mannen som, vilket de minnesgoda kanske kommer ihåg, tyckte att kultursidor var överflödiga i dagstidningarna; folk som ville läsa om kultur kunde köpa därför avsedda tidskrifter. Håll käften och producera, är hans budskap.
    Men kultur som ingen bryr sig om, som inte uppmärksammas och diskuteras, hur ska den kunna leva? Hur ska publiken hitta den? Alla kulturyttringar är inte breda satsningar som drar tusenhövdad publik och inbringar klirr i kassaapparaterna. Den smala kulturen, den experimentella, den kultur som produceras på småorter av okända namn, vem lyfter fram den och vem diskuterar den? Vem stödjer det ännu oetablerade?
    Även kulturen behöver syre för att andas och utvecklas. Konstnärer, författare, musikskapare, alla utövare av levande kultur i någon bemärkelse behöver reaktioner och feedback på det de skapat.Tystnad föder uppgivenhet som föder tystnad.
    Men kulturdebatt ska naturligtvis handla om kultur, inte spegla sig själv i en stillastående damm. Åsikter måste få brytas mot varandra, det ska vara högt i tak och, just korsdrag, inte locket på. Mer debatt, diskussioner och samtal om kultur!

  5. Det känns ju som kulturproduktion är ett problematiskt tema här. Kenneth, som väl är en producent, verkar ju se kulturproduktion som att framställa säljbara produkter. Andra upplever kulturproduktion som produktion av något med andra värden, något som kan vara ett inlägg i en debatt, en reflektion över samtiden eller något annat. Självklart är ju ofta dessa ”produkter” också möjliga att sälja eller köpa, men de är ju inte alltid tillverkade för att kunna säljas. Sådana verk kräver en debatt, eller en reflektion för att de över huvud taget ska ha en mening. Upplevelsen av ett sådant verk kan ske direkt med den som tar del av verket, men om man inte lyfter vidare en debatt kring ett verk så kan man ju gå miste om andra ingångar till verket och som kan ge konstverket extra dimensioner.

    Samma sak gäller ju kulturpolitik, men analysen att pengafördelningen inte är central i kulturpolitiken ser jag som felaktig. Det är ju via medel som man (utifrån rådande idéer) främjar kultur som man inom den kulturpolitiska debatten ser som centrala. Idag är kulturpolitiken, som den i och för sig alltid har varit, instrumentell. Problemet är bara rådande syn är att kultur ska leda till ekonomisk tillväxt. Problemet ligger, som jag ser det, då i att det är väldigt svårt att kunna mäta hur kulturpolitiska insatser leder till ekonomisk tillväxt. Klarar man inte det så faller hela kulturpolitiken (om min dystopiska syn med en kulturpolitik som bara existerar för att leda till ekonomisk tillväxt stämmer). Och även om man kunde mäta detta så ser jag inte riktigt hur en kulturpolitik ska ha ekonomisk tillväxt som huvudsyssla, då är det ju näringspolitik, inget annat.

  6. Bildning
    Var tar begreppet bildning vägen, när den hysteriska kampen om att uppnå en examen på kortast möjliga tid? Utbildningen blir en färskvara, konsumera och att sedan tillämpa så fort som möjligt. Bildningen det som blir över av snabbt kunskapsintag. Dvs den kunskap som intas blir inte alltid en förkovran som ska ge oss en lättare övergäng till vardagslivet. Den lättste vägen att få svar på kunskap blir att googla sig fram och därmed fylla igen kunskapsluckorna.
    Tord Hegseth, författare till flera böcker om utlandsstudier

Lämna ett svar

Okonstmuseet

  • Veikko Aaltona – hötorgskonstens kung

    Äntligen! Långt efter att jag egentligen slutat samla på okonst […]

    Share
  • Merchandise

    Merchandise är ett engelskt ord som rätt och slätt betyder […]

    Share
  • Troféer och priser

    Troféer och priser har funnits länge. De är symboler för […]

    Share
  • Mat

    Alla livsmedel används inte till att äta. Det finns mat […]

    Share
  • Djurdelar

    Det förekommer djurdelar inom konsten. Det är inte bara Damien […]

    Share

Blå Kalender

  • En viss oro

    En viss oro förmärks   Huvudsaken läggs åt sidan Sånt […]

    Share
  • Att lyckas

    Att lyckas Jämföras   Bra och dåligt   Mittemellan Är […]

    Share
  • Lådan

    Jag är född i en trädstam   Av brädorna snickrar […]

    Share

Kulturbloggen

© 2018 Kulturdelen. All Rights Reserved. Logga in - Designed, developed and maintained by TypeTree