Ecce homo i omänniskolandets Sverige
Kulturbloggen tisdag, april 12th, 2011Det offentliga samtalet är döende. Politikerna imiterar följsamt spinndoktorernas föreskrivna slinkiga lättochlagomprosa. Ett språkspel fyllt av luftiga och vackra värdeord som ska lyfta politiken mot varumärkenas och vagheternas ljusblå himmel. Vem vill vistas i verklighetens elände och lidande för de många.
De som i Arbetslinjens Sverige hamnat i ett absolut utanförskap i ett omänniskoland mellan två självbelåtna byråkratiers regelsystem talar däremot pinsamt mänskligt konkret om sitt lidande och sin förtvivlan. B-människor som inte vet hut och nonchalerar den av auktoriteter utmätta tiden för att bli friska och arbetsföra. Ecce homo.
Den medieslipade ministern med ett ansikte lika empatiskt som ett smörpapper och hans fyra kollegor har i medierna offentligt gjort veterligt att det sedan 100 år är känt att det är komplicerat att genomföra stora sociala reformer. Samtidigt som de tvår sina händer i det goda uppsåtets balsam. De sover säkert till skillnad från de skräpiga B-människorna i välfärdens Kafka-klyfta gott om nätterna som människor med rent samvete plägar göra.
Det är alltså komplikationerna som skördar offer. Så klokt makthavare uttrycker sig. Shit happens med andra ord och människor knäcks. Men lite svinn får man räkna med. Den goda Arbetslinjen kräver helt enkelt medborgerliga uppoffringar av somliga – så lidandet är inte helt förgäves. Är det inte rent av Lenins eviga revolutionsomelett som kräver knäckta ägg som dyker upp igen på menyn – made in Sweden.
Sverige, Sverige Kafka-land, A-människornas paradis. Ve dig om du är gammal och sliten eller inte platsar i arbetslivet trots coachning. Byråkratin ser inte positivt på B-populationen. Eventuell hjälp ska utdelas med reglementerad måtta och bör ses som en nådegåva från överheten. Det är människorna det är fel på inte regelverket.
Här ska alla göra rätt för sig. Och som alltid gäller i Sverige huvudregeln: Ansvaret vilar alltid någon annanstans.
Dixie Ericson tillhör Kulturdelens redaktion
Bra Dixie! Om de arbetslösa får svälta tillräckligt länge börjar de säkert arbeta, gratis om inte annat, för att visa sin goda vilja.
Det här har vi köpt, med våra röstsedlar, för ett par hundringar mer i plånboken efter skatt. Bli gammal? Bli sjuk? Bli arbetslös? Inte jag inte, det är sådant som bara händer andra. Och om kronofogden kommer för att jag inte kunnat betala elräkningen får jag väl kvittera ut en fallskärm..
Mycket bra skrivet! Det är dags att vi vågar tala klarspråk om vad som händer i Sverige idag. Franz Kafka skulle ha nickat igenkännande, om han kommit på besök till oss nu. Solidaritet och medmänsklighet får mindre och mindre plats, medan egoism, framfusighet och halvkriminella affärsmetoder belönas med framgång. Det är dags att protestera!