Deckare: Döden i Montmartre

Inlagd av Peter Ekström Recension, Skönlitteratur måndag, oktober 3rd, 2011

Döden i Montmartre

Claude Izner

Översättning: Johanna Hedenberg

Kabusa böcker. 281 sidor. Har utkommit

—–

I den tredje boken om bokhandlaren Victor Legris som löser mordmysterier i 1890-talets Paris, får hans butiksbiträde en alltmer framträdande roll. Denne Joseph Pignot är lika mycket motor i boken som sin chef. Och mot slutet så uppfylls i alla fall en av hans viktigaste drömmar.

Som i de två tidigare böckerna av författarduon bakom pseudonymen Claude Izner (Liliane Korb och Laurence Lefèvre), är det egentligen Paris som är Döden i Montmartres huvudperson. De bägge författarna verkar ha lusläst varenda tidning, politisk pamflett och reklamblad från tiden det handlar om. För oss som gillar Paris så kan detaljer och miljöskildringar räcka för att göra en bok läsvärd. Och många detaljer blir det. Och många historiska personer. Det är inte så lite namedropping vi talar om när slutsumman räknas ihop.

Detta drag av historisk detaljrikedom är både charmen med de tre Victor Legris-böcker som hittills kommit ut på svenska och samtidigt en belastning. Berättelsen blir lite tung i gumpen av beskrivningar som:

”På boulevard Bonne-Nouvelle drog två skäckiga pecheronhästar med ångande näsborrar omnibussen på sträckan Madeleine-Bastille. Hovklappret, hjulskramlet och ropen från skojare som lurade folk med tre spelkort var öronbedövande. Han låtsades vara intresserad av de engelska hattarna i ett skyltfönster, tog några steg och stannade framför en reklampelare som var full av affischer. Cykelmärket Papillon, tvättmedlet Soleil och Vin Mariani försökte med grälla färger dra uppmärksamheten från reklamen för teatrar. Men alla överträffades av affischen för Moulin Rouge: gul, röd, svart och vit, nästan japanskt stram och samtidigt kraftfull. Konstnären var en viss Hautrec, om det nu inte stod Lautrec.”

Men å andra sidan – en mer spännande tid och plats än Paris under Fin de siecle kan man knappast tänka sig. Nöjeslivet där storfurstar och demimonder blandades i röken av turkiska cigaretter och champagneyra samtidigt som de sociala spänningarna växte på gatorna, är en skådeplats som heter duga.

Bokens Montmartre-skildringar, till exempel interiörer från Chat Noir och Moulin Rouge, tillhör de bästa styckena Men trots bokens titel utspelar sig det mesta av handlingen på andra sidan Seine – i kvarteren runt Jardin des Plantes med sin slitna zoologiska trädgård och det närliggande mentalsjukhuset La Salpetrière.

Denna gång har polisen en ändå mer undanskymd roll än tidigare och Victor Legris tar sig för en gångs skull igenom äventyret utan att själv råka illa ut. Att han alls kan lösa några mysterier är ett mysterium i sig. Han är en känslomänniska som sällan lyckas slutföra en känslig diskussion eller en seriös tankegång. Istället springer han ut ur rummet. Han liksom snubblar runt i böckernas handling.

Men det är som sagt inte han som är huvudpersonen – det är Paris i all sin motsägelsefulla glans. Gillar man Paris så är Claude Izners böcker god läsning. Och då har man mycket att se fram emot, författarparet har skrivit ytterligare sju böcker om Victor Legris och Paris.

—-

Peter Ekström tillhör Kulturdelens redaktion