CD: Martinůs samtliga symfonier

Inlagd av Sten Wistrand Recension, Skivor tisdag, oktober 4th, 2011

Bohuslav Martinů: The 6 Symphonies (Onyx/Naxos). 3 cd. Speltid: 62’01 + 64’27 + 56’22.
BBC Symphony Orchestra, Jiří Bělohlávek (dirigent)

–

Där många tonsättare sprider ut sina symfonier över ett helt liv koncentrerade Bohuslav Martinů (1890–1959) sina till åren mellan 1942 och 1953. Det rör sig om sex underbara verk, musikantiskt oemotståndliga och med en alldeles egen orkesterklang, tät och genomskinlig på en och samma gång, gärna med ett piano som ger karaktär.

Jiří Bělohlávek inledde 2003 en satsning på Martinůs symfonier tillsammans med Tjeckiska filharmonin (Supraphon). Men den tycks ha gått i stå och fortfarande saknas de två första symfonierna. I stället levererar han nu lite överraskande en komplett inspelning tillsammans med BBC Symphony Orchestra. Och det gör han rätt i. Här finns nämligen just den energi som man saknade i de tidigare tolkningarna. Så hur står han sig i konkurrensen? Bra, alldeles enastående bra!

Neeme Järvi (BIS och numera även Brilliant) tenderar att bli lite gåpåig och stelbent. Arthur Fagen (Naxos) har en orkester som kan sega. Bryden Thomson (Chandos) är ett intressant alternativ med sin mer aggressiva och tuffa attityd, men det är inte alltid som Martinů mår så bra av denna mer burdusa behandling. Blecket låter alltför brittiskt och ger symfonierna ett drag Vaughan Williams. Jag är oerhört förtjust i Vaughan Williams, men jag vill trots allt att Martinů skall låta som Martinů. Såväl Thomson som Järvi och Fagen har också problem med de böhmiska dansrytmerna. De riskerar att bli för taktfasta eller tröga. Det ska svänga om Martinů!

Så egentligen har Bělohlávek bara en riktigt vass konkurrent, men han är å andra sidan en svår en. Det rör sig om Václav Neumanns inspelningar med Tjeckiska filharmonin från 1970-talet (Supraphon). De är på många sätt idealiska med en absolut känsla för Martinůs synkoperade, gungande rytmer och luftiga klang. Men även om det drygt 30-åriga ljudet ingalunda skäms för sig kan det inte mäta sig med nykomlingens. Dessutom håller Bělohláveks tolkningar ofta minst lika hög klass som Neumanns. Även han får musiken att dansa, och aldrig har väl den svävande inledningen till 1:a symfonin klingat lika magiskt som här. Detta är med andra ord en helt suverän utgåva av Bohuslav Martinůs symfonier. Den seglar upp som en klar topprekommendation.

__________

Sten Wistrand ingår i Kulturdelens redaktion.