Biografi: Ett liv i mörker

Inlagd av Kristoffer Pettersson Facklitteratur, Recension, Skönlitteratur onsdag, mars 21st, 2012

Ett liv i mörker, Min resa in i – och ut ur – extremhögern
Johan Egonsson
Forum, 204 sidor, Ute nu

— — — 

”Jag försökte hitta folk som inte visste vem jag var, och som jag kunde bli vän med utan att de hade massa förutfattade meningar om mig. Allt jag ville var att bli av med min ilska. Jag hade lika gärna kunnat hamna i ett vänsterextremt parti eller gett mig in på den kriminella banan. Men jag fick en lapp från Sverigedemokraterna, så det kändes enklast att ta kontakt med dem.”

Så beskriver Johan Egonsson själv sitt val att bli en del av extremhögern i början av 90-talet. Det är också svårt att med hans memoarer i händerna inte förstå varför det blev som det blev. Långt innan några skinnskallar stoppade ett informationsblad om Sverigedemokraterna i hans nävar var han en djupt olycklig liten pojke. Mobbad och uppenbart sviken av både föräldrar och skola formades han till en bomb som bara väntade på att brisera. Sprit, främlingsfientlighet och slagsmål blev den kombination som stundvis fick honom att må bättre, men sakta ruttnade han också inombords. Medan åren går börjar Egonsson äcklas allt mer över de ofta fruktansvärt brutala gärningar han begått och det självdestruktiva liv han levt. När hans krets dessutom blev allt mer politiskt extrem föddes en längtan efter att få hoppa av det hela. Detta var dock inte det enklaste när både hans vanor och vänner pekade åt ett helt annat håll. Att hoppa av var dessutom förenligt med ett dödsstraff i den miljö han levde.

När vi som läsare bjuds in i Johan Egonssons liv har han lämnat högerextremismen bakom sig. Han har dock fortfarande stora problem med sin ångest och söker därför upp psykologen Eva. I sammanlagt 13 sejourer får vi en kronlogisk och mycket självanalytiskt beskrivning om hur Egonssons ungdom präglats av vapen, våld och nära vänners död. Utformningen är mycket enkel både när det kommer till bokens upplägg och Egonssons grova och barska språk. Miljö och karaktärsbeskrivningar uteblir, istället blir det hans egna gärningar och ångest som beskrivs mest ingående. Ett liv i mörker är nämligen inte bara en gripande skildring av en människa som levt ett liv vi andra knappt kan fantisera om. Egonssons bok blir i sin förlängning dessutom ett försök för honom att konfrontera, och på något vis försöka förlåta sig själv.

Ett liv i mörker är en synnerligen otäck och brutal memoar som målar upp en värld mycket avlägsen från den som de flesta av oss svenskar lever i. Må så vara att boken kan te sig något banal i sitt upplägg och språk. Något annat vore dock oansvarigt då den först och främst bör läsas av en målgrupp i tonåren. Förhoppningsvis lyckas hans insikter nå fram till andra unga killar som bubblar av frustration och ilska. Kanske får de då en liten tankeställare innan de beger sig in på samma väg som Johan Egonsson gjorde under början av 90-talet.

— — —

Kristoffer Pettersson är en del av Kulturdelens redaktion