CD: Iva Bittová
Recension, Skivhyllan, Skivor fredag, juni 7th, 2013
Iva Bittová: Iva Bittová (ECM/Naxos). Speltid: 41’49.
Iva Bittová (röst, violin, kalimba)
Betyg:
–
Det här liknar inget annat.
Iva Bittová började som dansös, skådespelerska och performance-artist, men sången och musiken kom alltmer att ta över hennes liv. Hon har hörts inom såväl rock och jazz som folk och klassiskt, och bland samarbetspartners kan nämnas maken och trumslagaren Pavel Fajt och Bang On A Can. Kanske kan man närmast jämföra henne med Laurie Anderson när det gäller mångsidighet i uttryck och gränsöverskridande attityd. Men hon har en helt egen och mycket personlig röst som hon utnyttjar med stor ekvilibristik. För fem år sedan inspirerades Vladimír Godár av hennes ”konst, personlighet och kanske rentav liv” till albumet Mater på ECM. Nu är hon tillbaka på samma bolag med en skiva som helt enkelt bär hennes namn: Iva Bittová.
Foto: Claire Stefani
Denna gång är hon helt ensam med sin röst, sin fiol och sin kalimba. Musiken är märkligt fascinerande, mycket suggestiv i sin skenbara enkelhet och liksom nakna skyddslöshet. Det är både oskuldsfullt och raffinerat, och det dröjer inte länge förrän man sugs in i trollkretsen. Man anar rötter i folkmusiken, och då förslagsvis den från Bittovás egna hemtrakter i norra Mähren. Men man kan även få Leoš Janáček i tankarna, den egensinnige tonsättaren från Brno som lät sig inspireras av folksång och den talade tjeckiskans satsmelodi. Men hos Bittová glider det visartade också över i improviserad avantgardemusik där sången förvandlas till något som närmast låter som olika fågelläten – medan fiolen omväxlande är en diskret stämningsförstärkare och en aktiv samtalspartner som blandar sig i och vill säga sitt.
Det är svårt att beskriva Iva Bittová. Hon måste höras. Hon är sin egen genre.
__________
Sten Wistrand ingår i Kulturdelens redaktion.
