CD: Beethovens tre sista verk för piano
Recension, Skivhyllan, Skivor lördag, november 9th, 2013
Ludwig van Beethoven: Sonate Nr. 32; Diabelli-Variationen; Sechs Bagatellen (ECM/Naxos). 2 cd. Speltid: 77’58 + 71’37.
András Schiff (piano, fortepiano)
Betyg:
–
Första halvan av 1800-talet är en verklig storhetstid för pianot, och Beethovens bidrag i form av 32 sonater hör till de tyngst vägande. De finns i ett otal inspelningar, och till mina favoriter hör András Schiffs tolkningar (ECM). Nu har han spelat in den sista sonaten på nytt. Jag vet inte om han var missnöjd med sin förra inspelning eller om det snarare handlar om att han hittat ett annat instrument som väckt han förtjusning. I detta fall handlar det om en Bechsteinflygel från 1921, och den väcker också min förtjusning. Dessutom finner jag den nya tolkningen snäppet bättre än den förra.
Beethoven målad av Karl Joseph Stieler (1820).
Schiff låter sonaten ingå i ett program som består av Beethovens tre sista verk för piano. Den följs alltså av de omfattande Diabelli-variationerna och av Sex bagateller. Det krävs en dubbel-cd för att få rum med allt – speciellt som vi får Diabelli-variationerna i två olika versioner, dels spelade på Bechsteinflygeln, dels på ett 100 år äldre fortpiano från Beethovens egen tid. Låter det olika? Jo, förvisso. Instrumenten kräver olika spelteknik, och det är svårare att få ett mjukt legato på fortepianot. Jag antar att detta också påverkat tempot ibland. Men det som slår en mest är naturligtvis klangen, där fortepianot kan uppfattas som mer slutet och dovt, kanske lite burkigare – mer klong än klang, om man så vill. Det finns de som i fortepianot bara ser en ofullgången föregångare till den moderna flygeln och tänker sig att Beethoven i glädjeyra skulle ha eldat upp sina gamla pianon om han fått en Steinway – eller, som i detta fall, en Bechstein – att leka med. Andra finner att det gamla fortepianot lockar fram nya nyanser ur musiken. Det är hur som helst roligt att jämföra – men jag måste erkänna att i detta fall är det den moderna flygeln som jag i första hand kommer att återvända till.
Som alltid är András Schiffs spel ett under av klarhet och pregnans.
__________
Sten Wistrand ingår i Kulturdelens redaktion.
