Annie – en söt historia med mängder av lysande prestationer.

Inlagd av Björn Reimers Recension, Scen måndag, april 6th, 2015

TEATER
MUSIKALEN ANNIE
Teaterföreningen Lyset
Kungsteatern Karlskoga
Av Charles Strouse/Martin Charmin/Thomas Meehan
Regi: Peter Krantz
Annie: Felicia Fernández Lauri
Miss Hannigan: Sylvia Rakowska
Oliver Warbucks: Christer Jönsson
Grace: Amy Glaad
Skådespelare, dansare och musiker från Lyset, Kulturskolan, Loud Dance Company, Öjebokören och Görsköj.

Till att börja med måste jag säga att Teaterföreningen Lyset har gjort det igen! Musikalen Annie har genomgående helt lysande skådespelarprestationer även om jag måste hylla den unga Felicia Fernández Lauri som spelar Annie, Sylvia Rakowska som gör barnhemsföreståndaren miss Hannigan och Christer Jönsson i rollen som miljardären Oliver Warbucks. De står ute lite extra i en annars väldigt jämn ensemble. En extra stor eloge till samtliga undomar i föreställningen.
I en så stor amatörteaterföreställning som denna så blir det alltid lite ojämnt, men här är det inte alls störande. Peter Krantz och hans medhjälpare har gjort ett jättejobb.
Annie är historien om barnhemsflickan med samma namn som tillsammans med några ytterligare hem- och föräldralösa flickor lever på det kommunala barnhemmet i New York där den alkoholiserade miss Hannigan tyranniserar deras vardag. Annies enda hopp är att hennes föräldrar en dag ska komma och hämta hem henne. Trots fattigdom, halvsvält och ständigt hårt arbete är Annies sinne ganska positivt. Något som hon uttrycker i den välkända sången ”Imorgon” (Tomorrow i originalet).
Annie rymmer med återförs av polis tillbaka till misären på barnhemmet. Ända till den vackra miss Grace, spelad av skönsjungande Amy Glaad, kommer på besök. Grace är den stormrike Oliver Warbucks privatsekreterare. Warbucks har bestämt att ett barnhemsbarn ska få komma hem till honom och fira jul i hans palatsliknande bostad. Han hade

räknat med en pojke, men faller för den söta, rödhåriga tjejen som Grace presenterar för honom.
Vad som sedan händer är en väldigt söt historia där den mycket ensamme miljardären och den charmiga barnhemsflickan finner varandra.
Regissören Peter Krantz har valt behålla originalhistoriens miljöer. Det vill säga ett New York mitt i den djupa depressionen på 30-talet där arbetslöshet och fattigdom råder bland väldigt många amerikaner.
Produktionen är omfattande. En stor del av Karlskogas kulturliv är engagerade. Många är på scenen samtidigt i vissa scener vilket gör den mycket enkla scenografin lysande. Med bara några vita kuber i olika storlekar som flyttas runt av skådespelarna själva ändras scenen från barnhem till soptipp och vidare till det amerikanska presidentpalatset i Washington.

Publiken får uppleva ett stort antal mycket kompetenta sångprestationer. Felicia (Annie) har en väldigt fin röst och en oerhört medryckande utstrålning genom hela föreställningen. Hela hon lyser av charm och glädje. Sylvia Rakowska är, som så många gånger tidigare, fullständigt lysande. Att spela elak bitch passar hennes temperament som hand i handske. Hon skulle klara sig utmärkt på en professionell teater, det har jag skrivit flera gånger tidigare och jag har inte ändrat mig.
Christer Jönsson vet vi som sett Öjebokörens olika uppsättningar att han är en duktig sångare. Nu fick han bevisa att han även klarar av skådespeleriet också. Det gjorde han med den äran.
Sensmoralen i föreställningen då, ja kanske att man kan få det mesta för pengar och att man kommer längst med att vara ärlig. Men mest är det en väldigt gullig historia som till och med fick en gammal, hyggligt rutinerad recensent att få en liten tår i ögonvrån vid ett flertal tillfällen under föreställningen. Betyget är så nära max man kan komma. 13 föreställningar återstår fram till den 25 april så passa på.

—

Björn Reimers