Bok: Makt och medborgare : Örebro under 1900-talet
Recension söndag, december 6th, 2015
1926 anställde skofabrikören Ernst Åqvist Ingeborg Helgesson som personalkonsulent på sin fabrik Oscaria. Ingeborg skulle se till att skofabriksarbetarna trivdes på jobbet. Nyanställda (och det var många) skulle hjälpas och stöttas. Ingeborg fick också ansvar för Oscariafabrikens hälso- och sjukvård. Åqvist hade iordningställt ett par samlingssalar där det fanns piano och orgel, tidningshylla och blommor. Här kunde arbetarna få grötfrukost och kaffe till billigt pris. Sommarvillan Sundbyvik vid Hjälmarstranden blev ”oscarioternas” rekreationsställe. Och Åqvist byggde personalbostäder vid Södra Allén och Sveaparken
Den här smått idylliska bilden av skofabriken Oscaria och arbetarnas villkor tecknas i Thord Strömbergs nya bok om Örebro under 1900-talet. Med start i industrialiseringen kring 1900 lotsar Strömberg med säker hand läsaren genom ett sekel som innebar stora förändringar i staden. Han gör uppehåll vid kända landmärken som Örebro Kexfabrik (1896), Centrala Järnvägsverkstäderna, CV (1902), Stjärnhusen (1948) och Harald Aronsson (1913-1981).
Vid CV bjuder Strömberg in läsaren genom verkstadsporten. Han visar inte bara vad man arbetade med, han iakttar också med forskarens skarpa blick hur det var att vara anställd på en stor statlig arbetsplats i början av 1900-talet. Den hierarkiska ordningen var sträng och arbetskraftsrekryteringen noggrann. Det gällde att hitta de bästa. Strömberg följer arbetarna även utanför verkstaden och berättar om deras liv utanför CV.
När Strömberg lämnat industrialiseringsskedet ger han sig i kast med nästa stora 1900-talsföreteelse i Örebro, bostadsbyggandet. Här är det specialisten som skriver. Strömbergs doktorsavhandling från 1984 är en djuplodande studie där kommunal bostadspolitik jämförs i tre städer: Karlstad, Norrköping och Örebro.
Bostadsbyggande är för många örebroare starkt förknippat med namnet Harald Aronsson. Genom åren har Thord Strömberg framträtt åtskilliga gånger och gett sin syn på Örebros starke man (den starkaste någonsin?). I boken tecknas Aronsson som ”Folkhemmets familjefader”. Harald är vicevärd i Stjärnhusen, Stiftelsen Hyresbostäders första stora satsning. Han rekryterar hyresgäster bland forna bekanta från CV och förmedlar lägenheter. Han var också kurator och anlitades som medlare i familjetvister.
Bostadsstiftelsen växte och Aronsson flyttade in till bostadsförmedlingens kontor där han tog emot bostadssökande örebroare. Vid sidan av engagemanget för bostadsbyggande och hyresgäster avancerade Harald i den lokala socialdemokratiska hierarkin. Han blev snart drätselkammarens ordförande och VD i Stiftelsen Hyresbostäder. Aronsson blev senare ordförande även i Sparbanksstyrelsen.
Harald kom att ge begreppet pamp ett ansikte. 1972 häcklades han på Länsteatern i Lars Björkmans pjäs Pampen. 1978 var det dags igen i Gunnar Ohrlanders (Doktor Gormander) pjäs Hemmets härd är guld värd. En hyresvals. Thord Strömberg följer Haralds uppgång och fall. När stadens folkmängd minskade i början av 1970-talet stod Stiftelsen med tomma lägenheter. En likviditetskris följde. Aronssons sorti som pamp blev definitiv när han utnämndes till landshövding 1971. ”På slottet satt en bitter och vanmäktig landshövding som inte alls hade för avsikt att ikläda sig någon neutral ämbetsmannakostym.”
Strömberg kallar bokens sista avsnitt Staden som försvann. Han syftar på kommunreformen på hösten 1971. Kommuner skulle nu ersätta städer, landskommuner, köpingar och municipalsamhällen. Det medförde att staden Örebro växte rejält. Runt omkring slogs gamla socknar samman och bildade åtta nya och större kommuner. De visade sig snart vara alldeles för små för att kunna stå på egna ben och 1974 hade samtliga inlemmats i Örebro kommun. 24 000 landsortsbor hade blivit örebroare.
Centrallasarettets omvandling till Regionsjukhuset (RSÖ) betydde att landstinget klev in på den politiska arenan där det gällde att möta den nya tidens krav.
Under 1960-talet ökade efterfrågan på akademisk utbildning. Thord Strömberg redogör för hur Statistiska Centralbyrån (SCB) med början 1967 successivt etablerade sig i Örebro. För den forna ”Sko- och kexstaden” blev SCB-etableringen ett kunskapslyft. Många anställda var akademiker.
Många städer började tävla om regeringens gunst och hoppades få landets sjätte universitet. Regeringen kom så småningom fram till att lösningen skulle vara decentralisering av de gamla universiteten. Den politiska åtgärden blev en, som det skulle visa sig, lyckad kompromiss. Fyra universitetsfilialer skapades. Örebro blev filial till Uppsala universitet sedan lokala krafter med landshövdingen Valter Åman och Harald Aronsson i spetsen jobbat hårt för att vinna regeringens öra.
Thord Strömbergs bok är ett måste för alla som intresserar sig för Örebros moderna historia. En stor förtjänst med Strömbergs 1900-talsskildring är författarens eminenta förmåga att omvandla källornas hårddata till lättläst och spännande populärhistoria. Boken är genom sin inträngande genomgång av stadens utveckling under förra seklet ett exempel på lokalhistoria när den är som bäst: Det lokala samhället studeras konsekvent med blicken riktad också på det större sammanhanget, i det här fallet förändringar i det svenska 1900-talssamhället.
Lennart Hedberg historiker, filosofie doktor
