Bok: Från Söderala till Bishop Hill av Jan Erik Hallström

Inlagd av Kulturdelen Facklitteratur, Recension måndag, februari 5th, 2024

Från Söderala till Bishop Hill. ”Och en ängel tog mig vid handen …”

Jan Erik Hallström

Bokförlaget K&R AB. 450 sidor. Har utkommit.

 

ERIKJANSARNAS DRAMA – MÖJLIG STORFILM

 

1846 är ett märkesår i svensk emigranthistoria med den första grupputvandringen. Bonden Erik Jansson från Biskopskulla i Uppland fick med sig en tusenhövdad skara. Han ledde en religiös väckelserörelse av ett slag som rimligen bör benämnas destruktiv sekt. Under hans ledning restes nybygget Bishop Hill på den amerikanska prärien. Staden är i dag kulturskyddad som Historiskt minnesmärke i delstaten Illinois.

I en nyutkommen bok med titeln Från Söderala till Bishop Hill: ”Och en ängel tog mig vid handen …” har den hälsingske lokalhistorikern Jan Erik Hallström fångat denna märkliga historia. Det är ett i många avseenden tungt bidrag till förståelsen av de så kallade erikjansarnas uppgång och fall. Dels är boken tjock och väger nästan halvtannat kilo men främst har den sin tyngd i den grundliga forskning den vilar på. Författaren har anlitat en mångfald tillgängliga källor på båda sidor Atlanten: brev, tidningsartiklar, dagböcker, sockenprotokoll, pamfletter, forskningsrapporter, foton, kartor, statistiska sammanställningar, med mera. Boken har på den grunden också en mångfald samtida illustrationer.

Hallström har vigt många år åt ämnet. Tidigare har han gett ut biografier över några av Erik Janssons närmaste följeslagare samt en samling samtida sockenprotokoll. Föreliggande verk griper däremot över helheten. Med rikligt av citat och utdrag ur källorna beskrivs hur denna religiösa rörelse, med rötterna i 1700-talets pietism och tidiga 1800-talets läsarrörelse kolliderade med den svenska kyrkan. Händelseförloppet är dramatiskt nog för att vara manus till en bästsäljande storfilm. Med bokbränning, fängelsestraff, helvetespredikningar, svindleri, polisjakter, uppvaktning hos kungen och till slut landsflykt är det ändå inte nog. Erik Jansson lyckas locka med sig fler än tusen anhängare till ett utlovat himmelskt paradis på andra sidan havet. Gemensamt, i kollektiv urkristen anda, byggdes Bishop Hill på prärien, 20 mil från Chicago. Det höll inte många år. Jansson mördades av en avfälling redan 1850. Tio år senare upplöstes kolonin sedan de nya ledarna bland annat spelat bort stort kapital på bank- och järnvägsaktier som rasat i värde. Inbördeskrig och interna rättsprocesser störde också harmonin.

Många har skrivit fragmentariskt och selektivt om erikjansarna och Bishop Hill. Fackhistorikern Olov Isaksson är främst den som tidigare tecknat helheten i Bishop Hill, Svensk koloni på prärien (1969) och Historien om Bishop Hill (1995). Den nu aktuella boken kan nog betraktas som det grundligaste som skrivits kring just rörelsens uppkomst och stormiga utveckling i Sverige med det påföljande uppbrottet och emigrationen till drömmen som kraschade. Vi får utöver detta en rundmålning av de yttre förutsättningarna, det tidiga 1800-talets samhällsutveckling och reformer. Emigrationen, som utgick från Gävle, Söderhamn och Stockholm ägnas därpå ett ingående intresse genom kartläggning av alla kända fartyg som förde sektmedlemmarna över Atlanten. Här presenteras data om restid, passagerare och enskilda resors säregenheter med stormar och haverier. Särskilt dystert är gävleskonerten Betty Catharinas öde. Hon försvann spårlöst med drygt 60, snart dödförklarade, erikjansare ombord. Stor plats ges också åt biografier där 18 nyckelfigurer i dramat – sektmedlemmar, präster och poliser – skrivs fram i egna avsnitt.

Att den här skildringen tagit sitt fäste i Hälsinglands lokalhistoria, med särskild betoning på Söderala, har sin grund i att Erik Janssons väckelse i hög grad fick uppbackning av läsare i den trakten. Själv var han från Uppland men hälsingarna blev bland de mest hängivna. De stora skaror han attraherade kom även från hemprovinsen men i övrigt också från Västmanland, Dalarna och Härjedalen. Efter mordet på Erik Jansson, i en rättssal (!), kom ledningen över kolonin att bestå av sju ”vise män” (så kallade trustees) och av dessa var fem från Söderala. Det ger relevans åt boktiteln. Underrubriken ”Och en ängel tog mig vid handen …” är ett citat ur ett brev som beskriver den religiösa upplevelse som genomfor Erik Janssons kurir och förlöpare Olof Olsson, när han kom till New York 1845 för att sondera och söka lämplig bosättning för kolonin.

Frågan om varför och hur kompromisslösa opinioner, i detta fall på förment religiös grund, tar fart och manifesterar sig, kan säkert bättre förstås tack vare detta bidrag om erikjansarnas historia. Bilden klarnar, när de starkt involverade kulturella, politiska, ideologiska och ekonomiska aspekterna, projicerar en helhet.

I Olov Isakssons anda breddar och fördjupar Jan Erik Hallström förtjänstfullt kunskapen om Erik Jansson och Bishop Hill. Sidhänvisning i innehållsförteckningen och en mer konventionell källförteckning är dock önskvärda (i tänkbara senare upplagor).

__________

Anders Tidström