Film-Kristoffer rekommenderar: köpfilm oktober 2011

Inlagd av Kristoffer Pettersson Krönika måndag, oktober 3rd, 2011

Jag vet flera så kallade filmälskare som hävdar att spelfilmen är död utanför biografen. De menar bland annat att filmediet inte är anpassat för det mindre tv-format som hemmet erbjuder. Dessutom förlorar man i sitt vardagsrum den viktiga kollektiva känslan som en biograf erbjuder. Det är först tillsammans i ett folkhav man fullt ut kan ryckas med och få den där riktigt starka upplevelsen. Det är därför fotboll är bäst när man står på en läktare och det är därför en filmupplevelse är bäst på bio. Till viss del håller jag med. Det finns inget som mäter sig med känslan när salongsbelysningen mattas av och filmen du längtat efter rullar igång på den riktigt stora duken. Omvärldens bekymmer försvinner för en stund och man kan inte göra annat än att följa med in i filmens fiktiva universum. Men alla filmer går inte upp på bio. Och ibland så prasslar och trasslar medbesökarna så mycket att jag slås av att jag faktiskt skulle ha föredragit att avnjuta filmen i mitt eget hem. Naturligtvis är det också djupt tillfredsställande att få äga sina favoritfilmer. Här kommer därför lite rekommendationer för oktober månads dvd och blu ray-släpp.

Filmland Grekland
Grekland är ett land som man kanske vanligtvis inte förknippar med lyckade filmproduktioner utan snarare med sol och badsemester. Kanske är det dags att omvärdera detta något då två riktigt bra grekiska filmer når den svenska handeln under oktober. Först ut är den karismatiska Attenberg regisserad av Athina Rachek Tsangari. I en höstgrå miljö får vi följa den unga Marina (Ariane Labed) vars far är döende i cancer. Faderns sjukdom, och livet i stort, får Marina att ifrågasätta både sin existens och sin egen framtid. Även om det är djupa existentiella frågor som bubblar upp som i Attenberg så innehåller den även en befriande mängd humor vilket gör den både rolig och tankvärd.

Ännu bättre blir det den 12 oktober då Njutafilms släpper den kritikerrosade Dogtooth regisserad av Giorgos Lanthimos. Detta är en film som förutom att vara Greklands Oscarsbidrag 2011 dessutom är något helt klart extraordinärt. Det är berättelsen om en familj där föräldrarna av omtanke stängt ute omvärlden för sina barn. De bor helt isolerade och de tre snart vuxna barnen har absolut ingen aning om vad som försiggår utanför familjens höga häck. Speciellt familjens sons sexuallitet börjar dock bli allt svårare att tygla och för att råda bot på detta kontaktas en prostituerad. Detta blir den katalysator som får barnen att ifrågasätta den värld deras föräldrar har skapat åt dem. Även Dogtooth lyckas vara både komisk och gravallvarligt tankvärd på samma gång. Den har en djupgående filosofisk diskussion om hur människor formas av omvärlden samtidigt som den har ett helt fantastiskt foto. Vill du se något som visuellt sticker ut och samtidigt provocerar mentalt så bör du inte missa Dogtooth.

Två gånger Rainn Wilson
Det är svårt att inte charmas av skådespelaren Rainn Wilson, ni vet jobbiga Dwight i den amerikanska versionen av The Office. Nu under oktober så har vi turen att kunna få njuta av denna förträffliga skådespelare i hela två filmer, och han har dessutom mycket gott sällskap. Sedan slutet av september finns Hesher (2010) ute på hyr och köpmarknaden. Här hittar vi Wilson sittandes helt apatisk på en soffa efter att hans fru avlidit i en bilolycka. Hans son T.J. (Devin Brochu) har fortsatt sin skolgång men även han är fylld av sorg och saknad. Av en slump lär han känna Hesher (Joseph Gordon-Levitt) – en totalt sjövild hårdrockare som oinbjuden också snart flyttar in hos familjen. Hesher lever i någon form att egocentriskt kaos men lyckas ändå bli precis det som T.J. och hans pappa behöver.

Förutom att Rainn Wilson naturligtvis är helt fantastisk så backas han i Hesher dessutom upp av både Natalie Portman och en helt lysande Piper Louri i rollen som familjens farmor. Mest sticker dock Joseph Gordon-Levitt i rollen som trashmetal-yrvädret Hesher. Lite rolig fakta är att karaktären lär vara baserad på Metallica-basisten Cliff Burton som själv dog i en bilolycka i Sverige 1986. Anmärkningsvärt är också att Hesher är regissören Spencer Susser första fullängdsfilm. Det är svårt att inte låta bli att undra vad som komma skall från denna herre.

I Super (2010), regisserad av James Gunns, är det dock Rainn Wilson som spelar huvudrollen. Småstadskillen Frank (Wilson) är vad man kanske skulle kunna kalla för en tillbakadragen och anspråkslös tönt. Men när hans flickvän Sarah (Liv Taylor) försvinner med den sliskiga gangstern Jacques (Kevin Bacon) så rinner bägaren över. Han bestämmer sig för att bli superhjälten Crimson Bolt och beväpnad med en röd rörtång och med mantrat ”Shup Up Crime” startar han krig mot sin hemstads brottslighet. Han märker ganska snart att det dessvärre inte är det enklaste att vara superhjälte, speciellt om man faktiskt inte har några krafter.  Var ska han exempelvis dra gränsen för vilka kriminella som ska straffas? Allt från folk som tränger sig i köer till knarklangare får smaka rörtång och utan att själv ha valt det så har Frank plötsligt fått en något ostabil sidekick kallad Boltie (Ellen Page). Tillsammans ger de sig ut för att skippa rättvisa och inte minst – befria Sarah från den nedriga Jacques.

Visst går det att jämföra Super med Matt Vaugns charmiga Kick-Ass (2010). Den bygger exempelvis på samma grundidé ”vad skulle hända på om någon försökte vara en superhjälte på riktigt”. Men Super skiljer sig också rejält från föregångaren Kick-Ass. Även om Vaugns film inte direkt var tillrättalagd så är det svårt att inte nästan chockas av hur politisk okorrekt och späckfylld av svart humor Super är. Det är helt klart en unik film i sitt slag och är man inte allt för lättstött så kommer man ha en riktigt underhållande stund med helgalna Super. Rainn Wilson Är naturligtvis klockren i rollen som fjant som sadlar om till superhjälte men även Kevin Bacon är perfekt i rollen som slemmig gangster.

Månadens kultklassiker
Den italienska regissören Dario Argento räknas som en husgud i de flesta kultfilmsälskares hem. Detta till trots att han faktiskt inte gjort något direkt ögonbrynshöjande på över 20 år. Anledningen till detta är att de filmer han gjorde i synnerhet under 1970-talet fortfarande är svårslagna när det kommer till blodisande stämning och tekniskt hantverk. Argento var exempelvis mycket inflytelserik inom den hårdkokta italienska skräckdeckargenren ”giallo”, vilket betyder gul med hänvisning till de gulfärgade italienska kioskdeckare som filmgenren starkt påminde om. En av Argentos lite mer svåråtkomliga giallos är Four Flies on Grey Velvet från 1971. Den 12 oktober ges denna nyrestaurerade film för första gången ut, dessutom helt oklippt, på dvd till den svenska publiken. Och låt er inte avskräckas av att filmen är 40 år gammal. Det här är en tekniskt briljant och mörk mordhistoria som fortfarande får de flesta moderna rysare att framstå som rena rama Bolibompa.

Förövrigt så kommer flera roliga klassiker att få svensk high definition-premiär under oktober. I föredöme är distributören Soul Media som i slutet av september släppt snygga dvd/blu ray-combopack av både Errol Flynn-piratrafflet Örnen från Madagaskar (1951) och John Wayne-kultkalkonen Erövraren (1956). Den femte oktober släpper de dessutom ett likadant combopack med den charmiga spagettiwesternkomedin Mannen från öst (1972), naturligtvis med Terrence Hill i huvudrollen. Är det istället mastodontstora historiska epos som man vill se restaurerande och återutgivna i HD-format så det bara att ge sig till tåls till den 19 oktober. Med pompa och ståt släpps då nämligen William Wylers Ben Hur (1950) i en maffig 3-discsutgåva. Kan man slita sig från trattkantareller och mysiga höstpromenader så finns det med andra ord en hel det att vila ögonen på under den kommande månaden.

— — —

Kristoffer Pettersson är en del av kulurdelens redaktion