CD: Sjostakovitjs 3:a och 10:a

Inlagd av Sten Wistrand Recension, Skivor onsdag, augusti 10th, 2011

Dmitri Shostakovich: Symphonies Nos. 3 & 10 (Mariinsky/Naxos). Speltid: 80‘23
Mariinsky Orchestra and Chorus, Valery Gergiev (dirigent)

–

Valerij Gergiev har etablerat sig som något av demonisk kultdirigent, men hans diskografi är av blandad kvalitet. Här finns toppnoteringar som Prokofjevs symfonier och mindre lyckade saker som Ravels Daphnis et Chloë. Tillsammans med sin Mariinskij-orkester är han nu i färd med att spela in Dmitrij Sjostakovitjs symfonier. På den senaste utgåvan har han kombinerat Symfoni nr 3 och Symfoni nr 10 vilket ger en rejäl speltid på drygt 80 minuter. 3:an skrevs 1929 och har titeln ”Första maj” efter den sista satsen där en kör prisar socialismen. 10:an komponerades direkt efter Stalins död 1953 och har uppfattats som Sjostakovitjs personliga uppgörelse med despoten.

Må vara att den där optimistiska körfinalen i 3:an inte är någon direkt musikalisk höjdare, men symfonin har nog ändå hamnat lite orättvist i skymundan. Den tål absolut att höra. Skivans huvudnummer är dock 10:an, som är en av Sjostakovitjs absolut bästa symfonier. Den finns naturligtvis i en mängd inspelningar, och jag har svårt att höra att Gergiev är riktigt konkurrenskraftig. Min egen favorit är Jevgenij Mravinskij (Elatus alt. Erato) även om ljudet inte är på topp i denna live-upptagning från 1976. En annan utmärkt inspelning är den som kom förra året med unge Vassilij Petrenko (Naxos). Man kan också nämna Rudolf Barsjaj (Brilliant Classics) och Neeme Järvi (Chandos). Symfonins mest berömda sats är allegrot, ett fullständigt furiöst scherzo. Hos Mravinskij blir det en rasande tillställning som får en att sitta käpprak på yttersta stolskanten, men även Petrenko, Barsjaj och Järvi gör vitglödgade tolkningar. I jämförelse framstår Gergiev som tämligen avslagen och urvattnad (även om han arbetar upp sig efter hand), och ljudet låter inte heller slagverket komma till sin rätt. Men inte heller de andra satserna har den spänning och intensitet som man kan önska. Det är som om Gergiev velat göra en vacker version av symfonin och därför slipat av hörn och kanter. Jag föredrar råheten hos Mravinskij.

________

Sten Wistrand ingår i Kulturdelens redaktion.