DVD: Aska och diamanter

Inlagd av Erik Göthlin Film, Recension, Videohyllan fredag, december 2nd, 2011

Aska och diamanter

Drama, Polen, 1958

Distributör: Studio S

Regi: Andrzej Wajda

Skådespelare: Zbigniew Cybulski, Adam Pawlikoswki, Waclaw Zastrzezynski, Ewa Krzyzewska, Bogumil Kobiela

Längd: 98 min

Ute på svensk DVD

– – –

Två män ligger i gräset intill ett kapell på den polska landsbygden. Det är i maj 1945, dagen efter andra världskrigets slut. Bredvid dem ligger deras automatvapen och snart hör de motorljudet från en bil som närmar sig. Männen ställer sig på var sida om vägen och skjuter salva efter salva mot bilen. Männen som sköt heter Maciek (Zbigniew Cybulski) och Andrzej (Adam Pawlikoswki och är båda medlemmar i den antikommunistiska motståndsrörelsen. Kulorna var ämnade för den kommunistiska distriktsledaren Szczuka (Waclaw Zastrzezynski) men väl tillbaka i staden inser de att de skjutit två oskyldiga malmarbetare. Uppdraget måste fortfarande slutföras och Maciek tar in på samma hotell som Szczuka där han i skydd av nattens firande ska likvidera honom. När han spenderar kvällens sista timmar i baren faller han för den vackra bartendern Krystyna (Ewa Krzyzewska) som han genast blir förälskad i. Hon smiter iväg från jobbet och älskar med honom på hotellrummet. Desto längre natten går börjar Maciek allt mer och mer tvivla på sitt uppdrag.

Aska och diamanter (1958) var den polska regissören Andrzej Wajdas tredje långfilm och ofta den som brukar benämnas som hans absolut största verk. Superlativen fullkomligt haglar när det kommer till Popiól i diament, som den heter i original, och det är inte svårt att se varför. Till intrigen sett är filmen kanske inte spektakulär, men utförandet är så precist och äkta att det inte annat går än att kapitulera inför dess storhet. Skådespelarna är lysande och filmens protagonist spelad av Zbigniew Cybulski brukar ofta benämnas som Polens James Dean. En benämning som faktiskt är mycket träffande. På ytan är Cybulskis karaktär en allt igenom cool och sorglös karlakarl som med sitt yviga hår och stora svarta solglasögon utstrålar en aura av självsäkerhet. Under den ryms dock lika stora delar mörker och sorg. Det är kombinationen av Cybulskis pojkaktiga utseende och känslomässiga register som är svårslagen. Han klarar galant av att porträttera en kvickhet och livfullhet samtidigt som svärtan anas bakom de stora solglasögonen. Det finns inget endimensionellt över karaktären, och det gäller förövrigt de andra skådespelarnas insatser likaså.

Trots att filmen vid en första anblick är av klassiska thrillermått är verket mycket komplext. Det är egentligen Polens historia – den gamla världen mot den nya, den religiösa traditionen gentemot de nya ideologierna, som visas upp. Bäst illustreras denna ideologiernas kamp i en scen där Maciek och Krystyna besöker en sönderbombad kyrka. Där hänger Jesus på korset, nu upp och ned, med armarna utslagna över deras huvuden. Maciek som tidigare dödat tyskar dödar nu sina egna landsmän. Och till vilket pris? Ungdomarna av krigsgenerationen har slutat att sko sig till kyrkan, kvar finns bara den politiska kampen om ett fritt Polen.

Något som påpekats många gånger är det oförklarliga i att filmen faktiskt kunde passera den sovjetiska censuren, då filmens fokus ligger på motståndsrörelsen. Jag har inget svar på det, men det visar i alla fall att den konstärliga friheten måste ha varit ganska stor i Polen på 50-talet.

Det finns inget föråldrat i Wajdas vision över ett Polen i splittring. Dialogen är rapp och klar, inte ett ord känns överflödigt. Tempot är högt och varje scen äger en särskild tyngd. Musiken som till stor del består av vacker folkmusik kontrasterar starkt mot den såväl politiska som mänskliga turbulensen filmen uppvisar.

Ask och diamanter är så nära filmisk perfektion det går att komma. Ett måste för cineasten!

– – –

Erik Göthlin filmvetare och frilansskribent