Bio: Röjar-Ralf

Inlagd av Kristoffer Pettersson Bioaktuellt, Film, Recension torsdag, februari 21st, 2013

Röjar-Ralf / Wreck-it Ralph
Animerat, USA, 2012
Regi: Rich Moore
Röster: Sarah Silverman, John C Reilly, Jack McBrayer
Svenska röster: Carla Abrahamsen, Magnus Roosman, Göran Gillinger
Från 7 år.
102 min
Betyg:

— —- —

Röjar-Ralf bygger lite på samma idé som Toy Story-filmerna.  Tänk om karaktärerna i arkad- och tv-spel levde på riktigt? Hur skulle i så fall deras liv se ut? Disneys Röjar-Ralf har svaren på dessa frågor. Det rör sig  om en ganska orolig värld där rädslan finns att man en dag ska gå ur tiden, och bli ersatt av något nytt och häftigare spel. Vissa av spelkaraktärerna är heller inte helt bekväma i de roller de tilldelats i arkad-livet. Det är där vi finner Röjar-Ralf – spelskurken som inte ens får komma på sitt eget arkadspels 30-års jubileum.

Nej inte är det roligt för Röjar-Ralf. I 30 år har han plikttroget hamrat sönder ett hyreshus med sina stora nävar. Ett hus som sedan hans spelnemesis Fixar-Felix Jr (som påminner nästan fånigt mycket om Martin Timell) sedan lagar med sin flinka hammare. Men medan Fixar-Felix Jr får medalj och hyllas som hjälte får Röjar-Ralf istället sitta ensam på sin soptipp. Men nu får det vara nog.  Röjar-Ralf vill också ha en medalj.
Han gör en ”Turbo”, som det kallas i arkadvärlden. Han bestämmer sig för att söka lyckan i andra arkadspel. Detta kommer få stora konsekvenser då dels hans eget arkadspel riskerar att klassas som trasigt, men även för att Röjar-Ralf är en stor kluns som egentligen bara är bra på att krossa saker med sina stora nävar.

Ofta hör man att den nya Disney eller Pixarfilmen även är rolig att se som vuxen. Det brukar dessvärre sällan stämma. Ärligt talat är det mycket svårt att som vuxen att uppskatta det som exempelvis min egen sjuåring anser underhållande. Röjar-Ralf är dock ett undantag. Har du en relation till arkad- och tv-spel från 80-talet och framåt så flörtar filmen Röjar-Ralf hej vilt även med dig som förälder. Jag menar, man kan inte annat än dra på smilbanden när Röjar-Ralf sitter på terapisamtal med andra spelskurkar som Dr. Eggman fron Sonic the Hedgehog, Zangief från Street Fighter, och ett av de små spökena från Pac-Man.

Tråkigt nog så utspelar sig större delen av filmens handling utanför befintliga tv-spelsuniversum. Först beger sig Röjar-Ralf in i en förstapersons-skjutspel där vinnaren ryktas få en medalj. Det är uppenbart att inspirationen är hämtad från succépangaren HALO, men sedan bär det snabbt in i en glättig godisvärld kallad ”Socker kick”, ett racingspel som ser ut att vara designat av den spanska arkitekten Antoni Gaudí. Här utspelar sig sedan i stort sett resten av filmen. När Röjar-Ralf lär känna den lilla utstötta och felprogrammerade tjejen Vanilja von Sockertopp inser han att även denna till synes trevliga värld också har baksidor. Han försöker ordna allt men det är ju inte så lätt när det enda som han egentligen är bra på är att slå sönder saker.

Filmen stannar tyvärr upp lite väl mycket när den stornävade Röjar-Ralf hamnar i sockervärlden. Landskapet är vackert men man blir snart mätt. Både vuxna och barn börjar skruva på sig när samma gamla övertydliga moralkakor – som alltid finns i Disneyfilmer – dessutom pressas in i tårtmixen. Röjar-Ralf (både filmen och karaktären) står här och trampar ett bra tag för att sedan bjuda på en riktigt underhållande slutspurt, naturligtvis innehållande en rejäl rallyduell och obligatorisk bossfight.

Trots filmens temporas i mitten, och att jag gärna hade sett ännu fler arkad- och tv-spelsreferenser, så kan jag inte låta bli att gilla Röjar-Ralf även som vuxen. Men vad som är ännu viktigare är att min sjuåring, som naturligtvis tillhör filmens verkliga målgrupp, verkade älska den. Detta är dessutom en kille som lätt blir uttråkad av Disneys så kallade klassiker, men Röjar-Ralf svalde han med hull och hår. Att flörta med tv-spels-konventioner är absolut en fräsch och bra idé, om nu bara Disney skulle kunna uppdatera sina moralkakor och sin uttjatade grundstory en aning. För naturligtvis har det klämts in både en illasittande romans och en onödig prinsess-tvist i handlingen. Nej, Röjar-Ralf är inte någon ny Toy Story, men ganska kul ändå.

— — —

Krsitoffer Pettersson är en del av Kulturdelens redaktion.