Bio: Thor – The Dark World

Inlagd av David Larsson Bioaktuellt, Film, Recension lördag, november 2nd, 2013

Thor: The Dark World
Superhjältefilm, USA, 2013
Regi: Alan Taylor
Manus: Christopher Yost, Christopher Marcus, Stephen McFeely
Medverkande: Chris Hemsworth, Tom Hiddleston, Natalie Portman, Christopher Eccleston mfl.
Längd: 120 min
Betyg:

— — —

När Marvel drog igång med sin supersatsning med att ge ut två filmer om året och att dessa skulle hålla ihop i ett större narrativ, var det något nytt för superhjältefilmen. Tidigare hade vi sett filmer som på sin höjd var en del av en trilogi, exempelvis X-Men eller Spiderman-filmerna. När Avengers sommaren 2012 kom att dra in över en miljard dollar på bio, stod det klart att Marvels koncept blivit en succé och en ordentlig kassako. Föga förvånande väljer man att fortsätta på samma linje med att återigen bygga upp inför en film där alla hjältarna får sammanstråla (Avengers 2: The Age of Ultron kommer sommaren 2015). Tidigare i år fick vi Iron Man 3, som inte bara blev omtyckt bland kritiker, utan som även den drog in enorma summor pengar för bolaget.

Bland de hjältar som återfinns hos Avengers är väl Thor den som riktigt sticker ut. Till skillnad från de andra är han en gud, ingen människa, och kommer således från minst sagt annorlunda förhållanden. Thor: The Dark World inleds med att Thor (Chris Hemsworth) återvänt till Asgard efter slaget om New York. Loki (Tom Hiddleston) är tillfångatagen och Thor kämpar för att skapa fred mellan de nio världarna. Samtidigt vaknar svartalven Malekith till liv, som för 5000 år sedan försökte förinta universum med hjälp av en kraft som kallas för Etern, en slags antimateria med stora möjligheter till förödelse. När Jane Foster (Natalie Portman), hittar Etern på jorden, tvingas Thor inte bara kämpa mot Malekith och hans arméer, utan även för att rädda sin kärlek från ett hemskt öde. Att han tvingas ta hjälp av sin lömske bror Loki gör knappast saken lättare, och frågan är om Loki verkligen går att lita på.

Jämfört med Christopher Nolans Batman-trilogi siktar Marvel på en betydligt lättare ton, där mörker inte är den centrala fokuspunkten. Inte för att det finns stunder där Marvels hjältar grubblar över det svåra i deras märkliga tillvaro, men det är inte lika framlyft som hos filmerna om Läderlappen. Själv tycker jag att Thor var den svagaste av de filmer som ledde in till Avengers. Den led av en något högfärdig regi från Kenneth Branagh, som inte riktigt verkade veta vad han skulle göra med materialet, vilket ledde till en nästan plojig ton som hade svårt att ta sitt ursprung på allvar. Vilket jag kan vara OK med, det är ju ändå asagudar ute i rymden, något man kanske inte kan ta seriöst på i alla lägen. Branaghs film led även av att kännas något obekväm; skådespelarna (förutom Hemsworth och Hiddleston) verkade inte riktigt trivas i sina roller, vilket blev tydligast hos Anthony Hopkins’ Oden som istället blev en överspelande och halvtaskigt kostymerad figur.

–

Thor: The Dark World känns istället mer bekväm i vad den gör och vet till större grad hur den ska berätta sin historia. Regissören Alan Taylor, som tidigare arbetat med Game of Thrones, har skapat ett snyggt spektakel där superhjältefilmen blandas med både fantasy och science fiction i ett möte som blir riktigt lyckat. Filmen tar tillvara på Thors nästan intergalaktiska ursprung och spenderar inte i närheten lika mycket tid med att utspela sig på Jorden, som den första filmen gjorde. Här får vi se mer av den värld Thor lever i och det känns som en något frisk fläkt att få se något nytt. Effekterna är givetvis makalösa och det sparas inte på krutet när de stora actionscenerna plockas fram. Thor: The Dark World är en film som, för de som gillar genren, tjänar mycket på att ses på bio. Det är storslaget, pampigt och ungefär vad man väntar sig, vilket är gott nog.

Tyvärr dras filmen ned något av Natalie Portmans (fortfarande) stundtals bleka karaktär som inte får jättemycket att göra förutom att befinna sig i fara. Jämfört med Scarlett Johanssons rollkaraktär Black Widow framstår Jane Foster nästan som ett hjälplöst offer, vilket man hade kunnat putsa till med lite mer manusarbete. Att man valt att inte lägga lika mycket fokus på Loki i den här filmen som i den första kan jag förstå, han är ju inte den centrala skurken här, men hans frånvaro blir ändå märkbar. De scener med Hiddleston som är med är kanske filmens bästa, där skådespelaren verkligen gör allt med sin rollkaraktär och man blir återigen påmind vilken den mest intressanta och fascinerande karaktär i Marvels filmuniversum är just nu.

–

När eftertexterna rullat förbi och man sett de obligatoriska snuttarna som hintar om kommande Marvel-verk (här är det nästa års förmodat utflippade Guardians of the Galaxy som får en teaserscen) är Thor: The Dark World ännu ett lyckat kapitel i Marvels pågående framgångssaga på den vita duken. Att den inte riktigt når upp till Avengers höjder kan jag leva med, det är ju trots allt ändå en slags uppbyggnad inför något större. Även om det finns saker som på ett par punkter hade kunnat förbättras är det ändå ett gediget äventyr som tilltalar den del av mig som är en sucker för den här typen av film, och när allt kommer omkring är väl det också det riktiga syftet.

— — —

David Larsson är redaktör för kultfilmsblaskan FromBeyond.se