Essäer: Öppningar

Öppningar

Peter Cornell

Gidlunds förlag. 250 sid.

—

Jag blev tillfrågad om jag ville skriva en recension av Peter Cornells nya bok Öppningar. Eller snarare: Jag blev uppmanad att skriva en recension av Peter Cornells nya bok Öppningar. Boken låg redan framför mig på bordet och uppmanaren, en annan Peter, smålog och påstod att det var självklart. Jag tvekade i en bråkdels sekund. Recension? På Peter Cornells texter? Är det ens möjligt?

I förordet kan vi läsa i första stycket att Peter inte vill tråka ut läsaren. Han behöver inte oroa sig. Jag har hört kanske 100 av hans föreläsningar på KKH och mycket av det som finns att läsa i Öppningar blev en påminnelse om föreläsningarna. Peter Cornell är en karismatisk föreläsare (i sin anspråkslöshet). På ett märkligt sätt färgsprakande (i beige och grått). Ett unikum av genuint intresse och kunskap med porlande nyfikenhet (i samtalen och som läsare eller utställningsbesökare). Allt detta speglas naturligtvis i hans artiklar och i boken som blandas med egna erfarenheter.

När jag läser boken slår det mig hur nära jag själv arbetar till mycket av det som står där. Men inte bara jag, även vissa kollegor som jag lärde känna under skoltiden på KKH, vars arbeten och tankebanor kan kopplas till detaljer eller hela kapitel som Peter Cornell skrivit. Många författare återkommer i Öppningar, döda författare, som jag själv de senaste åren samarbetat med: Dante, Woolf, Pound, Freud, Hemingway, Mann, Strindberg, Tolstoj, Stein, Lagerlöf, Lagercrantz, Borges, Sartre, Duras, Linné, Camus, Martinson, Huysman, Wilde och Heidegger.

(Den sistnämnda inte mindre än på sidorna 13+18+49-50+63+82+88+102+124+134+204+206-209+222+234+242+244!!!)

En text i Öppningar handlar om att skriva i marginalen. Personligen kan jag inte låna böcker på biblioteken längre för att behovet av att konsumera en bok på olika tänkbara sätt i läsande stund är så pockande. Jag har försökt att inte skriva de egna anteckningarna direkt i böckerna, men jag behöver ganska snart ta mig till Rönnells Antikvariat och köpa ett eget exemplar som jag fritt kan vika hundöron, stryka under eller skriva i. I mitt exemplar av Öppningar finns redan många anteckningar i marginalen samt utropstecken när något jag läst känts viktigt. Har det varit en riktig höjdpunkt är raderna även understrukna. Det var för övrigt release för Öppningar på just Rönnells Antikvariat, den 3:e april i år.

”Det närmar sig en mani, det är som att höra havets brus i en snäcka och inte förstå att det är suset av ens eget blod.”

”Det läsliga görs oläsligt, det utåtriktade hermetiskt.”

”Det är konstverkets paradox att på en gång visa och dölja. Konstnären formulerar sig, men bevarar något hemligt.”

”Det första intrycket var, hur ska vi säga, oro och sorg.”

”I konsten kosmos, i livet kaos.”

”Mästaren Ma gjorde förresten långa resor (men aldrig med flyg).”

Ur texten som heter Kärnavfall:
”Ok, vi kan chansa på att det går bra, men oddsen är minst sagt darriga. Det hela låter som kvalificerat vanvett, som ett projekt av Dr. Strangelove!”

Öppningar är en vacker bok, både innehållsmässigt och estetiskt. Den är väl formulerad där även de svåraste ämnen skrivits med den lätthet som är så Peter Cornellsk, det vill säga ett lustfyllt förhållande till språket med en form av konsekvent enkelhet. Vad annars?

Jag avslutar med att skriva vad Peter Cornell skriver om vad Wittgenstein skrev i ett brev; ”Mitt arbete består av två delar; den som läggs fram här, samt allt det som jag inte har skrivit. Och det är just denna andra del som är den mest betydelsefulla.”

Det gäller naturligtvis även denna så kallade recension.

—

Marja-leena Sillanpää Stockholm juni 2014