Hem » Film & TV, Recension, Tv-serie, Videohyllan » Miniserie: Sharp Objects

Miniserie: Sharp Objects

Sharp Objects – A limited event series
Thriller, miniserie, USA, 2018
Distributör: Warner
Regi: JeanMarc Vallée
Skådespelare: Amy Adams, Patricia Clarkson, Matt Craven, April Brinson, Violet Brinson m.fl.
På svensk DVD och Blu-ray: 181210
Betyg: 


I HBO-serien Sharp Objects åker journalisten Camille (Amy Adams) hem till den lilla småstad hon växt upp i. Anledningen är officiellt att rapportera om en serie olösta barnamord, men indirekt åker hon även dit för att konfrontera sin traumatiska uppväxt. Det blir dock inte helt smärtfritt då både Camilles familj och flera nya mord river upp gamla sår.

Det finns onekligen en hel del kvaliteter i Sharp Objects. Regi sköts av JeanMarc Vallée som även låg bakom den geniala HBO-serien Big Little LiesSharp Objects är dessutom baserad på en roman av Gillian Flynn som även skrev den kritikerrosade Gone Girl som filmatiserades för ett par år sedan. Man märker även här snabbt att det finns djup i karaktärerna, och att detta förmodligen kommer bli like mycket en resa i Camilles inre som jakten på en seriemördare. Och kanske är det också här problemet med denna serie finns. 

Efter några avsnitt börjar jag nämligen vrida på mig i smula. Allt började förvisso mycket bra. Amy Adams är klockren som den trasiga Camille, och den sömniga småstaden som serien utspelar sig i känns så där kluvet mysig, men samtidigt ogästvänlig, som bara en liten håla på vischan kan kännas. Men ändå tappar Sharp Objects mig. 

Amy Adams är mycket bra som den trasiga Camille

Amy Adams är mycket bra som den trasiga Camille

 

Anledning till att Sharp Objects ändå inte når fram är att man till största delen valt att lägga fokus på Camilles trasighet och inte på fallet med barnamorden. Man förstår naturligtvis att svaret i vanlig ordning finns i Camilles egen uppväxt, men hade man verkligen behöva sitta och se henne tumla runt på fyllan i avsnitt efter avsnitt då man tidigt redan fattat att hon är jäkligt trasig. Och alla dessa tillbakablickar. Visst kan detta vara ett effektivt sätt att skapa mer djup i en karaktär, men herregud, man måste väl också få komma lite framåt ibland? Det känns faktiskt så att själva mordgåtan nästan har glömts bort. Men så kommer den tillslut, den rafflande upplösningen, och den visar sig vara så jäkla korkad att man nästan klappar ihop.

Nej, trots en massa bra skådisar och gediget hantverk av Jean-Marc Vallée så blev detta inte speciellt bra. Kanske är det adaptionen av Gillian Flynns debutroman som inte funkat? Eller kanske hade serien tjänat på att klippas ner några timmar så tempot blev lite mindre såsigt. Nu blev det hur som helst snarare småstads-segt än spännande. Och det där fåniga slutet, någon fick uppenbarligen slut på idéer… 


Kristoffer Pettersson

Share

Lämna ett svar

Okonstmuseet

  • Veikko Aaltona – hötorgskonstens kung

    Äntligen! Långt efter att jag egentligen slutat samla på okonst […]

    Share
  • Merchandise

    Merchandise är ett engelskt ord som rätt och slätt betyder […]

    Share
  • Troféer och priser

    Troféer och priser har funnits länge. De är symboler för […]

    Share
  • Mat

    Alla livsmedel används inte till att äta. Det finns mat […]

    Share
  • Djurdelar

    Det förekommer djurdelar inom konsten. Det är inte bara Damien […]

    Share

Blå Kalender

Kulturbloggen

© 2024 Kulturdelen. All Rights Reserved. Logga in - Designed, developed and maintained by TypeTree