Hem » Essä » En våldtäkt i d-moll

En våldtäkt i d-moll

Att byta perspektiv, mixtra lite med roller och förväntningar, är både utmanande och lärorikt. Den som är trygg i sitt eget jag behöver inte vara rädd för tankeexperiment. I denna essä har jag utgått från två låttexter för att gräva runt lite i min egen hjärna och helt enkelt tänka högt. Materialet är utvalt för att det är låtar jag tycker mycket om, men som lånar sig bra till analys. Essän har inga akademiska ambitioner och tar sig därför friheter. Jag har ingen speciell agenda, är främst stilistiker och vill inte försöka sälja på någon en viss tolkning.

Det finns ingen uttalad samhällskritik här men då jag får känslan av att vi blir sämre och sämre på att sätta oss in i Den andres perspektiv (lästips i slutet av essän), ville jag skapa en enkel övning på detta tema i Segment 1. Att vända på rollerna är också ett klassiskt tankeexperiment, vilket jag ger ett exempel på i Segment 2.

Ingen del av essän är tänkt att sparka in några dörrar och den är heller varken nyskapande eller speciellt provocerande. Jag gillar helt enkelt bara rollspel och att bråka med mina egna förutfattade meningar. Och jag gillar lyrik!

Läsinstruktioner: Texterna bör läsas i den ordning de är presenterade. Detaljerna är viktiga, så läs noga. Först kommer texten som anspelar på låttexten (a) och efteråt kommer originallåttexten (b). Efter detta kommer min reflektion och frågor till läsaren.

Segment 1a

Mamma: Hej gumman, hur är det?

Jag: Jo det är okej, lite trött.

Mamma: Hur var konferensen?

Jag: Rätt intressant, jag höll min grej idag. Det var väl inte jättemycket folk där, men det gick bra. Men jag var med om något rätt obehagligt igår kväll.

Mamma: Vad var det som hände? Är du okej?

Jag: Ja då, det var på hotellet. Jag gick ner i baren efter konferensmiddagen, tänkte bara hänga lite och kolla igenom mina papper inför föredraget. Det var typ helt öde i baren förutom en snubbe som glodde på mig. Alltså verkligen glodde. Jag borde väl ha frågat vad han ville men jag bara reste mig och gick, jag blev bara så nervös av att han glodde på mig. Jag försökte titta surt på honom när jag gick men det gick nog så där. Han såg helt nollställd ut. Så himla obehagliga vibbar!

Mamma: Men vad obehagligt!

Jag: Och det sjuka är att när jag stod och skulle låsa upp dörren så såg jag hur han kollade runt hörnet! Han hade alltså följt efter mig upp! Det kändes inte jättekul. Jag var helt säker på att han skulle knacka på så jag satt typ och höll i hotelltelefonen för att ringa växeln. Men inget hände. Sen höll jag på att smälla av när hotelltelefonen ringde när jag satt och höll den i handen! Min första tanke var att det var du, att något hade hänt med pappa, men sen tänkte jag att då skulle ju du ringa mig på mobilen. Så jag bara lät det ringa tills det tystnade.

Mamma: Var det han tror du?

Jag: Vem annars skulle det vara? Alla som känner mig har ju mitt mobilnummer?

Mamma: Kan det ha varit någon från konferensen?

Jag: Det har jag svårt att tro. De skulle väl ha mailat? Mailen står ju i deltagarlistan. Jag hoppas verkligen inte att det var någon från konferensen för telefonen ringde typ tio gånger på en halvtimme, så jag drog ut kontakten till slut. Det borde jag kanske ha gjort direkt, men du vet … man blir bara så himla häpen?

Mamma: Såg du honom på frukosten?

Jag: Nä, alltså jag gick upp tidigt och checkade ut och åt frukost på stan. Jag ville inte riskera något.

Mamma: Men du älskar ju hotellfrukost!

Jag: Ja. Men så är det.

Mamma: Tror du att han var farlig?

Jag: Men hur skall jag kunna veta det, han kanske bara var dum i huvudet. Eller noll koll på hur man beter sig? Det är ju det som är det jobbiga, hur skall jag kunna veta om han strösslar rohypnol runt sig eller om han bara är helt socialt inkompetent?

Mamma: Vad är rohypnol?

Jag: Alltså en sådan där dejtingdrog som snubbar lägger i tjejers drinkar för att kunna våldta dem.

Mamma: Men fy. Det var bra att du inte försökte prata med honom.

Jag: Det var bara jobbigt att han visste i vilket rum jag bodde och att han var så himla ihärdig. Ta en hint liksom, han visste ju att jag var på rummet och om jag inte svarar så borde det ju tyda på att jag inte ville prata med honom.

Mamma: Försök att inte tänka på det mer. Vill du prata lite med pappa?

Jag: Ja jag kan byta några ord. Älskar dig!

Mamma: Älskar dig också, kram!

 

Segment 1b

”Växeln Hallå” av Lasse Holm (musik) och Gert Lengstrand (text), framförd av Janne ”Lucas” Persson

Det var en kväll jag hade ingenting för mig
Jag gick till stadens hotell
Jag satt i baren och där stod hon framför mig
Wow, vad hon var sensationell

En liten blick, det fick jag, sen gick jag
Liksom i trans och såg henne gå
Mitt hjärta slog, det ticka och ticka
Och där fanns du på rum tjugotvå

En telefon och jag fick slå nummer nio
Och någon svarade då:

Växeln hallå, hallå, hallå
Växeln hallå, hallå
Fröken hallå, hallå, hallå
Koppla mig till tjugotvå
Det blir inget svar där, hon är inte kvar där
Ja, jag är ledsen, försök på nytt igen
Växeln hallå, hallå, hallå
Koppla mig till tjugotvå

Där satt jag ensam på mitt rum och fundera
Tänk vad man kan hitta på
Som ni förstår så ville jag veta mera
Om henne på tjugotvå

Min telefon, den tog jag, sen slog jag
En nia till och vänta på svar
Var det nåt fel? Det ringde och ringde
Sån tur att hon i växeln var kvar

Det spraka till och jag fick höra en stämma
Och sedan fick jag till svar:

Växeln hallå, hallå, hallå
Växeln hallå, hallå
Fröken hallå, hallå, hallå
Koppla mig till tjugotvå
Det blir inget svar där, hon är inte kvar där
Ja, jag är ledsen, försök på nytt igen
Växeln hallå, hallå, hallå
Koppla mig till tjugotvå

Växeln hallå, hallå, hallå
Växeln hallå, hallå
Fröken hallå, hallå, hallå
Koppla mig till tjugotvå
Växeln hallå, hallå

Reflektion

”Växeln hallå” hamnade på andra plats i Melodifestivalen 1980 och är en låt jag alltid har gillat. En riktig Lasse Holm-dänga! Under större delen av min uppväxt har jag aldrig ens reflekterat över texten. Den medryckande melodin och den oproblematiska, självsäkra leveransen av sångtexten lämnar väldigt lite utrymme för tolkningar. Det var bara en sådan där kväll helt enkelt, du vet, där en snubbe fastnar för en snygg brud och tanken slår honom över huvud taget inte att hon kanske inte vill prata med honom.

Vad vet vi? Jo, att allt utbyte som har skett är att han fick ”en blick” – inget mer – och att han på något sätt har tagit reda på i vilket hotellrum hon bor. Han ägnar sedan kvällen åt att ringa och ringa. Och ringa. Han undrar om något var fel? Ja, det måste ju vara tekniken som strular. Det kan omöjligt vara så att hon inte vill prata med honom.

Hur var det att vara den där sensationella tjejen? Det är ju omöjligt att veta; hon är ju fiktiv. Men situationen är inte okänd. Situationen som beskrivs är inte ens en flirt i baren: kvinnan gav honom en blick – det vill säga att hon kanske bara tittade åt hans håll – och det ledde till ett efterhängset stalkerbeteende där han tar reda på var hon bor. Sångtextens repetitiva andra halva förstärker känslan av att han vägrar ge upp och ingenstans uttrycks några tvivel kring det egna beteendet. I min dialog lekte jag med tanken på hur den sensationella tjejen berättade om händelsen för sin mamma.

Poängen med experimentet är att få läsaren att fundera över Den andres perspektiv. Att öva på att inte bara köpa den ena versionen. Men måste man analysera allt? Kan inget få vara bara kul? Jo, absolut. Men man kan analysera något. Och kultur kan få fortsätta vara kul trots att man har dissekerat den. Den kan till och med få en högre betydelse.

Här näst avhandlas Lars Demians ”Stjärnan & Karriären”, en låt jag verkligen älskar och har lyssnat på återkommande ända sedan jag köpte skivan 1990. Jag vill påstå att musik man älskar skall tåla att man bråkar lite med den, och det är precis vad jag kommer att göra nu. Nedan återger jag texten, men med några smärre ingrepp, och efter det kommer originaltexten.

Segment 2a

”Stjärnan & Karriären” (modifierad)

Jag såg en annons i en tidning
Om ett jobb som betalade bra
Det krävdes ingen erfarenhet
Det var tre tusen spänn varje dag
Det gällde att ta några bilder
Och att medverka i en film
Jag var pank och behövde pengar
Och gör mej rätt bra på bild

Det var en adress i Gamla Stan
Jag ringde på porttelefon
Det sa klick i dörren och jag stegade in
Till Film AB Erototon
Där inne var kameror och lampor och folk
Ett rum med en säng i dess mitt
Där mönstrade dom mej noga och sa
”Okej jobbet är ditt”

Och innan jag hunnit blinka
Dök fyra killar opp
Och dom började att smeka av
Alla kläderna från min kropp

Då förstod jag vad det var för en film
Som jag skulle medverka i
Jag sa stopp och belägg, ni får ursäkta mej
Men jag tror inte att jag har tid
Men dom kastade ner mej på sängen
Och jag kände en hand på mitt kön
Och under en hög av snubbar
Så gjorde jag skäl för min lön

När det hela sedan var över
Låg jag utpumpad som ett lik
Och tänkte det kanske är bättre ändå
Att arbeta vid en fabrik
För detta var oerhört jobbigt
Och filmen var ju vulgär
Och vad skulle min mamma säga
Om hon fick reda på det här

Så jag tog på mej mina kläder
Och gjorde mej redo att gå
Då ropade dom Stanna Stanna
Du visar begåvning som få
Vi skall göra dej till en stjärna
Vi tar hand om din karriär
Du kommer att tjäna pengar
Bli berömd och populär

Sen tog han fram papper
Där det stod vad jag skulle få
Och jag tänkte på mina skulder
Och sen så skrev jag på

Sen fick jag jobba som en galärslav
Jag fick slita natt och dag
Jag träffade många trevliga killar
Och lärde känna dom rätt bra
Vi svettades under lamporna
Tills vi var alldeles slut
Och gjorde en massa saker
Som jag inte ens drömt om förut

Sen hade filmen premiär
Och det blev stor succé
Det var bilder på mej i tidningarna
Och i TV vad jag med
När dom frågade hur jag lyckats med
Att hamna där jag var
Så tvekade jag aldrig ett ögonblick
Innan jag kom med ett svar

Det gäller att vara naturlig
Och att skapa sin egen profil
Det viktiga är inte vad man gör
Utan att man gör det med stil

Så nu sitter jag här i min nya bil
Och lyfter min gyllene hatt
Och jag vill tacka livet, jag har haft tur
Och jag vill tacka Gud för att
Han har gjort så att en vanlig tjej
En donna som du och jag
Genom att visa lite fitta
Tjänar tre tusen spänn varje dag

Segment 2b

”Stjärnan & Karriären” (original, text och musik Lars Demian)

Jag såg en annons i en tidning
Om ett jobb som betalade bra
Det krävdes ingen erfarenhet
Det var tre tusen spänn varje dag
Det gällde att ta några bilder
Och att medverka i en film
Jag var pank och behövde pengar
Och gör mej rätt bra på bild

Det var en adress i Gamla Stan
Jag ringde på porttelefon
Det sa klick i dörren och jag stegade in
Till Film AB Erototon
Där inne var kameror och lampor och folk
Ett rum med en säng i dess mitt
Där mönstrade dom mej noga och sa
”Okej jobbet är ditt”

Och innan jag hunnit blinka
Dök fyra flickor opp
Och dom började att smeka av
Alla kläderna från min kropp

Då förstod jag vad det var för en film
Som jag skulle medverka i
Jag sa stopp och belägg, ni får ursäkta mej
Men jag tror inte att jag har tid
Men dom kastade ner mej på sängen
Och jag kände en hand på mitt kön
Och under en hög av flickor
Så gjorde jag skäl för min lön

När det hela sedan var över
Låg jag utpumpad som ett lik
Och tänkte det kanske är bättre ändå
Att arbeta vid en fabrik
För detta var oerhört jobbigt
Och filmen var ju vulgär
Och vad skulle min mamma säga
Om hon fick reda på det här

Så jag tog på mej mina kläder
Och gjorde mej redo att gå
Då ropade dom Stanna Stanna
Du visar begåvning som få
Vi skall göra dej till en stjärna
Vi tar hand om din karriär
Du kommer att tjäna pengar
Bli berömd och populär

Sen tog han fram papper
Där det stod vad jag skulle få
Och jag tänkte på mina skulder
Och sen så skrev jag på

Sen fick jag jobba som en galärslav
Jag fick slita natt och dag
Jag träffade många trevliga flickor
Och lärde känna dom rätt bra
Vi svettades under lamporna
Tills vi var alldeles slut
Och gjorde en massa saker
Som jag inte ens drömt om förut

Sen hade filmen premiär
Och det blev stor succé
Det var bilder på mej i tidningarna
Och i TV vad jag med
När dom frågade hur jag lyckats med
Att hamna där jag var
Så tvekade jag aldrig ett ögonblick
Innan jag kom med ett svar

Det gäller att vara naturlig
Och att skapa sin egen profil
Det viktiga är inte vad man gör
Utan att man gör det med stil

Så nu sitter jag här i min nya bil
Och lyfter min gyllene hatt
Och jag vill tacka livet, jag har haft tur
Och jag vill tacka Gud för att
Han har gjort så att en vanlig grabb
En snubbe som du och jag
Genom att visa lite stake
Tjänar tre tusen spänn varje dag

Reflektion

Vad händer egentligen i originaltexten? Jo, en ekonomiskt utsatt grabb söker ett jobb som visar sig vara att medverka i en porrfilm. När han får reda på vad han förväntas göra för pengarna så säger han nej och vill gå. Han blir neddragen på sängen och våldtagen. ”Våldtagen? För att fyra flickor smeker av honom kläderna och har sex med honom?”, säger du. Ja, säger jag, om man tydligt säger nej och vill gå, men blir nedkastad på sängen och tvingas till sex så låter det inte som att det är frivilligt. Killen i texten tycker uppenbarligen att det var jobbigt och skäms över det som har hänt (”filmen var ju vulgär”), och oroar sig för vad hans mamma skall säga. Han låter sig sedan övertalas att göra fler filmer på grund av att han har skulder.

Läser vi texten annorlunda när det är en tjej som våldtas på film av fyra killar och sedan på grund av ekonomisk utsatthet övertalas till att fortsätta göra filmer? Eller blir hon våldtagen? Hon säger nej och vill gå, men blir neddragen på sägen av fyra män. Hur tolkar vi slutet av texterna? Mannen tycker att han har haft tur i livet som kan tjäna stora pengar på sex. Trots att det hela började med ett övergrepp. Kvinnan tycker att hon har haft tur i livet som kan tjäna stora pengar på sex. Trots att det hela började med ett övergrepp. Jag brukar leka med tanken på om hur jag hade reagerat om den här låten framfördes av Lisa Ekdahl, en annan artist som slog igenom vid ungefär samma tid och som också ägnade sig åt visinspirerad pop.

Vad får du som läsare för tankar av det här? Såsom du läser texten, blev någon av personerna våldtagna? Mannen? Kvinnan? Båda? Ingen av dem? Hur kommer det sig att du tolkar texten så? Spelar det någon roll att de sedermera kom att tjäna stora pengar på det som de inledningsvis skämdes för och upplevde som jobbigt och moraliskt fel?

Avslutningsvis vill jag säga att det är min absoluta övertygelse att man kan njuta av kultur även om den skaver. Och kultur skall klara att man bråkar med den. Om vi skulle välja bort allt som orsakar minsta kognitiv dissonans funnes nog inte mycket kvar att njuta av.


Text: Åsa Jonsén, språkvetare och språkhandledare

Lästips:

Schumann, K., Zaki, J., & Dweck, C. S. (2014). Addressing the empathy deficit: Beliefs about the malleability of empathy predict effortful responses when empathy is challenging. Journal of Personality and Social Psychology, 107(3), 475-493.

Olsson, A. (2016). Att välja empati. Forskning och framsteg. https://fof.se/tidning/2016/10/artikel/att-valja-empati

Share

Lämna ett svar

Okonstmuseet

  • Veikko Aaltona – hötorgskonstens kung

    Äntligen! Långt efter att jag egentligen slutat samla på okonst […]

    Share
  • Merchandise

    Merchandise är ett engelskt ord som rätt och slätt betyder […]

    Share
  • Troféer och priser

    Troféer och priser har funnits länge. De är symboler för […]

    Share
  • Mat

    Alla livsmedel används inte till att äta. Det finns mat […]

    Share
  • Djurdelar

    Det förekommer djurdelar inom konsten. Det är inte bara Damien […]

    Share

Blå Kalender

  • En viss oro

    En viss oro förmärks   Huvudsaken läggs åt sidan Sånt […]

    Share
  • Att lyckas

    Att lyckas Jämföras   Bra och dåligt   Mittemellan Är […]

    Share
  • Lådan

    Jag är född i en trädstam   Av brädorna snickrar […]

    Share

Kulturbloggen

© 2020 Kulturdelen. All Rights Reserved. Logga in - Designed, developed and maintained by TypeTree