Öl, cigarrer och närkingar

Inlagd av Kulturdelen Krönika måndag, april 10th, 2023

Det skakar uppe i taket i Närkerummet i Stadsbiblioteket. Ibland blinkar lamporna. Är det regnet? Skakningarna låter som på en Finlandsfärja. Men jag vet inte vart vi är på väg. Har spanat in två böcker om skostaden Kumla som jag skulle vilja bläddra lite i: Att arbeta på skofabrik av Estrid Esbjörnson och Mera skomakare än folk av Nils Helander och Tage Tapper.

På förmiddagen promenerade jag från Örebro Tobak vid Våghustorget till Närke Tobak i hörnet Storgatan-Fredsgatan. Jag räknade stegen. Det blev 825. Jag tänkte på att Torsten Ehrenmark hade kunnat skriva ett kåseri med utgångspunkt i dessa två butiksnamn. I går fick jag veta att hans minnesmärke först fanns vid Olaus Petri kyrka, av oklar anledning. Kanske för att det fanns en plats ledig som saknade namn.

Strax bredvid finns en park som fått namn efter författaren Harald Forss, han som kallas för skalden i Ehrenmarks kåserier. De två umgicks i ungdomsåren. Den unge Torsten ska ha drömt om att skriva den stora romanen om arbetarklassens förnedring. Forss ska ha tvivlat på att den borgerligt uppfostrade Ehrenmark hade de erfarenheter som krävdes. Sedan flyttades Ehrenmarks minnesmärke till sin nuvarande placering, på väster i kvarteret där han växte upp.

Närkeidentiteten var en underdogposition som han använde sig av på ett lekfullt sätt. Det närkingska idiomet som han alltid bar med sig på sina resor. Barndomen i Örebro. Föräldrarna som övergav honom. Där fanns en sorg och en smärtpunkt. Han växte upp med farmor och farfar. Gick till Saluhallen med farmor och köpte Hasselforsgädda. Hasselforsgädda med riven pepparrot till skulle det vara, menade farmor. Han var Hamlet i fotbollsskor på Örnsro IP. Han cyklade på Åbackegatan och drömde att i änden av den vägen fanns Vladivostok. Som Henning Mankell som växte upp i Sveg och som fantiserade om att han såg krokodiler i Ljusnan.

Själv sa Ehrenmark att orsaken till att han gärna blandade in Örebro och Närke i det han skrev var att han såg det som en stillsam drift med sitt ursprung. Det var på något sätt komiskt att vara från Närke. Han visste inte varför, kanske därför att det är ett så litet landskap, funderade han.

I ett av sina kåserier skrev han också om tobak. Han menade att öl och cigarrer gick bra ihop, vilket han tror att han upptäckte i Tyskland, där de enligt Ehrenmark kan konsten att njuta av maltdrycker. ”Att tända en cigarr och efter första blossen begrava överläppen i det svalkande vita skummet på toppen av en sejdel med fatöl, det hör till livets angenämaste stunder. Cigarren och ölet har samma trygga avrundade smak, ger samma lugna känsla av fyllighet och förfining. Man vet med sig, att här sitter om inte snille och smak så i alla fall smak och kultur. Men det behövs långa meditativa sittningar. Det är det värsta problemet med att dricka öl i vår tid. Man kastar inte i sig ett glas öl, lika litet som man hastigt blossar på cigarren. Då kan man lika gärna vara utan båda delarna. Öl ska långsamt leta sig ut i kroppens mest avlägsna delar. Dricker man det hastigt, blir det bara liggande som en klump i magsäcken”, skriver Torsten Ehrenmark i kåserisamlingen När det blommar.

Nu har det slutat skaka uppe i bibliotekstaket. Jag väljer att tolka det som att Närkerummet är framme vid sin destination.

—

Magnus Gustafson