SACD: Symfonier av Kurt Weill
Recension, Skivhyllan, Skivor onsdag, juni 7th, 2023
Kurt Weill: Symphonies 1 & 2; From Der Silbersee – Ein Wintermärchen (BIS/Naxos). Speltid: 58’43.
Swedish Chamber Orchestra, HK Gruber (dirigent)
Betyg:
Säg Kurt Weill och genast säger någon Bertolt Brecht. Och visst, Weills samarbete med Brecht resulterade i klassiker som Tolvskillingsoperan och Staden Mahagonnys uppgång och fall. ”Mackie Kniven” och ”Sjörövar-Jenny” kallas ofta Brecht-sånger, men jag undrar om inte deras popularitet, liksom hela Tolvskillingsoperans, i lika hög grad, eller högre, kan skrivas på Weills konto. Men han hade ett eget musikaliskt liv både före och efter samarbetet med Brecht. Under exilen i USA kom han att ägna sig musikaler och skrev då den underbara ”Speak Low” som kommit att bli en jazzstandard. Mindre känd är hans ”konstmusik”. Men på ett album från BIS presenteras nu Weills två symfonier. Den första, kallad ”Berlinsymfonin”, skrev han 1921, blott 20 år gammal. Den andra, med namnet ”Symfonisk fantasi”, är från 1934.
Musiken får mig ibland att associera till den samtida tyska konstriktningen ”den nya sakligheten”. Den innebär inte att musiken är torr och tråkig. Långtifrån. Men den har sagt farväl till romantiken och sökt sig mot ett urbant och modernt tonspråk – vilket i det här fallet också framhävs av det kongeniala skivomslaget. Men i lika hög grad är det en annan konstriktning som gör sig påmind: expressionismen. Så man hade också kunnat tänka sig en målning av George Grosz som omslagsbild. Det är musik för en turbulent och omvälvande tid, där medryckande, ljuva och mörka melodier samsas med marsch- och galopprytmer och ironiska grimaser. Den första symfonin lutar sig delvis mot Arnold Schönberg medan den andra bär tydliga spår av det tonspråk Weill utvecklade som teatermusiker.
Här dirigerar HK Gruber, en man som klippt och skuren för uppdraget. Han kan den här epoken utan och innan och är dessutom en förträfflig kabaret-sångare – vilket han också visar med de inledande utdragen ur teatermusiken till Silversjön – en vintersaga. Svenska kammarorkestern verkar stortrivas, och det gör jag också.
__________
Sten Wistrand ingår i Kulturdelens redaktion.
