Lerbäcks teater: Panik på kliniken

Inlagd av Kulturdelen Recension, Scen torsdag, juni 26th, 2025

Panik på kliniken

Premiär Lerbäcks friluftsteater 25 juni 2025
Av Ray Cooney
Översättning: Sven Melander
Regi och bearbetning: Johan Gille
Scenografi: Johan och Jenny Gille
Kostym: Jenny Gille
Musik: Fredrik Åkerblom
Medverkande: Anders Ankan Johansson, Frida Bergh, Conny Andersson, Fredrik Andersson, Mathias Blad, Marit Eriksson, Elvira Gille, Jenny Gille, Jonas Jonsson, Markus Lindberg och Ulrik Spjut.

Vi åker från regnet i Örebro och landar i Lerbäcks kyrkby, ett av de få bäst bevarade kyrkbyarna i länet faktiskt. Med den vita kyrkan och den röda hembygdsgården som en gång flyttades hit från Klysna utanför Ervalla.

Det är 20 grader i luften, solen smeker åkrarna nedanför byns båda sentida underverk: teaterladan för vinterns pjäser och friluftsteatern för sommarens förlustelser. Som NU.

Det är där vi sätter oss, på nyinförskaffade stolar i den amfiteaterliknande skapelsen helt i trä. Vi har vätt våra torra strupar på vägen i den lilla baren på väg ner till teatern. Kvällssolen lyser in på oss från höger och hjälper också att belysa den vida scenen, som är byggd i två etage, med en soffgrupp därnere och en övervåning däruppe – med ett otal dörrar, precis som det ska vara i en fars. Men också med ett par stora fönster vilket ska visa sig särdeles slagkraftigt.

En sån här kväll, på sommarfargra landet med en skådespelartrupp som under mer än tjugo år förfinat sin förmåga att spela fars. Och i år med en lysande stjärna i huvudrollen: Anders ”Ankan” Johansson. Det är bara …. helt underbart.

Det är precis vad man behöver, tänker jag. Vi missar kvällens nyhetssändningar med krig, folkfördrivning och maktmänniskor. Å vi får ha riktigt roligt i ett par timmar. Så riktigt skönt att bara få garva. Åt den perfekta komiska tajmingen på alla händer. Åt situationskomik när den är som bäst: sprutande sifoner, fasadklättrare (utanför fönstren) och överläkare som klär ut sig till översköterskor. Allt i rasande tempo.

Regissören Johan Gille har gjort ett grundligt jobb med farsmästaren Ray Cooneys (Utelliggaren, Kuta och kör) fars med svenska namnet Panik på kliniken. Han får ut det mesta av sina egna adepter. Fredrik Andersson, som ”Ankans” läkarkollega, som – för att rädda honom – själv hamnar i klistret. Andersson har en obetalbar förmåga att stanna upp och låta kluvna känslor tränga ut i varenda por. Publiken älskar det. Mathias Blad som den pompöse styrelseordföranden som för upp ”Ankans” vånda inför ett stort välkomsttal till ett maximum – och med suveränitet symboliserar den höga makt som farsen lever så högt på att detronisera. Tänk bara på Chaplin som ständigt sparkade en myndighet i baken.

Anders Johansson är på scenen hela tiden. För den som är van att se honom slita sina hårtestar i frågesporter på teve eller i Rostiga roadtrips kan det förvåna att han faktiskt är rätt nertonad. Men det är också effektivt. Dårskaperna blir liksom tydligare då, våndan större och mer äkta.

Så har vi förstås Ulrik Spjut, här i poliskask, och Jonas Jonsson, som från att ha spelat ett tjugotal typer i De 39 stegen här helt kan ägna sig åt faderlöse Leslie, han som förtvivlat söker sin far bland överläkarna och gör det med en otrolig inlevelse under sin röda punkfrisyr. Frida Bergh, Conny Andersson och – inte minst – Jenny Gille som översköterskan är säkra komedikort runt läkarstaben.

Lerbäcks teater satsar stort och kaxigt, förnyar sig igen med att ta sig an succéer från de stora scenerna. De har de också kapacitet att göra. De har sin spelsäkra grupp och de har en hel bygd som sluter upp kring dem. Men den här gången vill det nog till att de också lockar en delvis ny publik. Den som inte tvekar att ta sig en längre sträcka till de inkörda sommarscenernas komedier och farser. Lerbäck teater kör nu in på sitt nya sommarspår, efter tjugo år med familjeuppsättningar till att nu konkurrera om sommarsveriges skratthungriga vuxenpublik. En nog så stor utmaning. Men jag tror de har bestämt sig för det. En nyskriven välkomstlåt i början vittnade om det.

Lerbäck ligger bra till, nästan perfekt i befolkningssverige (Svennevad är den absoluta mittpunkten). Du kan bo rätt långt bort. Åka hemifrån, garva i Lerbäck och vara hemma till midnatt … jag har devisen klar:

”Åk ut en natt – för ett gott skratt”! (Lätt plagierad från en känd bilfirmas slogan.)

__________

Martin Dyfverman