Gösta på Yxstabacken

Inlagd av Kulturdelen Krönika onsdag, juli 2nd, 2025

En man med vågigt bakåtkammat hår och bar överkropp håller ett barn i armarna. De tittar in i kameran. Gräset på ängen når upp till axlarna på det lilla barnet. Stenmuren bakom dem skiljer tomten från gärdet. Mannen på bilden heter Gösta, arbetar på Konsums skofabrik på Oskarsvägen i Örebro och spelar fotboll och bandy i Almby IK. När hans alkoholiserade far Ivar tvingas sälja skofabriken i Almby överger han familjen och flyttar upp till släktingar i Granö utanför Umeå. Mamma Maria, som arbetar på pappersbruket på Öster – hon står vid en maskin och viker papper – och är frälsningssoldat i Frälsningsarmén, är sällan hemma och det blir storasyster Sonja som tar hand om lillebror Gösta.

När Sonja är femton träffar hon kärleken i sitt liv, Ragnar, som arbetar på Muhrs charkuteri på Stortorget. Första somrarna hyr de tältplats på Äsön vid Hjälmarbaden. Av sin morbror Hilding, som äger Yxsta Gård, köper Ragnar en tomt för tvåhundra kronor. Han är tjugo när han snickrar i logen på Yxsta Gård och kör delarna med häst och vagn och spikar ihop. Han bygger stuga, gäststuga, vedbod, dass, lekstuga och terrass med grillplats. Under huset gräver han matkällare. Han installerar dusch i form av en vattentunna med en kran, ett rör och en stril.

De bor där ute från påsk till slutet på augusti. På morgonen sitter Ragnar på terrassen och röker och lyssnar på fågelsång innan han tar motorcykeln till arbetet. Hustrun Sonjas begonior och kåldolmar, köttbullar, kalops och marängtårta med persika uppskattas av gästerna: släktingar, arbetskamrater, Karamell-Martin som har förråd på Muhrs charkuteri och som levererar fat med bensin under ransoneringen och Kol- och kocks-Widén som aldrig är nykter när han kör. Själv slaktar Ragnar grisar svart mot en summa pengar eller i utbyte mot livsmedel och andra varor.

Gösta och hans fästmö Margit bor varje sommar flera veckor i gäststugan. Ängen där Gösta och barnet står hyr Ragnar av grannen, Kalle på Backen, för tio kronor per år. Kalle på Backen är järnvägstjänsteman och åker på en dressin som han trampar mellan stationerna Hovsta och Lillån och rensar banvallen, lagar och byter ut järnvägsslipers och släcker bränder från gnistor från ångtåget. På söndagar, när det inte går några bussar, promenerar Ragnar och Sonja och deras söner från lägenheten på Grubbensgatan till Södra station och tar tåget till Yxsta by. Strax efter kriget passerar tyska krigsinvalider förbi Yxsta by på vägen uppifrån Narvik. Tidningarna skriver när tåget ska anlända och hela byn samlas vid järnvägen.

Det dröjer ännu många år innan Gösta pantsätter sina pokaler och medaljer för att få pengar till sprit. Det dröjer ännu många år innan han får sparken från arbetet på skofabriken. Det dröjer ännu många år innan förhållandet med Margit tar slut. Det dröjer ännu många år innan han blir påkörd av en bil och flyttar in på ett särskilt boende. Det dröjer ännu många år innan han begravs i samma grav som sin mamma Maria på Norra kyrkogården.

Det lilla barnet som Gösta håller i händerna på bilden är ett år och heter Börje och är hans syster Sonjas son. När Gösta hälsar på promenerar de i skogen och plockar smultron längs dikeskanten på Melinavägen som vägen heter eftersom de som har gården där heter Melin. Först sitter Börje på Göstas axlar, senare håller han honom i handen.

Många år senare, en lördagskväll i maj, när Börje och hans kompisar från realskolan provkör deras amerikanare, en Plymouth Plaza, möter de tre tjejer i Drottningparken. De gör sällskap hem till Kjells föräldrars lägenhet. Nästa dag fikar de på ett konditori i Adolfsberg och spelar minigolf. Kerstin blir ihop med Börje och Inga-Lill blir ihop med Rune.

När jag cyklar ut till Yxstabacken för första gången på länge letar jag bland inglasade altaner, gasolgrillar och studsmattor innan jag hittar den plats där min pappa Börje och hans morbror Gösta står tillsammans på fotografiet. Gärdet är igenvuxet och där stugan en gång stod finns numera en tvåvåningsvilla med soldäck.

—

Magnus Gustafson