Film: Tusen gånger starkare

Inlagd av Bella Stenberg Film, Recension torsdag, september 23rd, 2010

Den svenska filmen Tusen gånger starkare (premiär 24 september) handlar om över- och underordning i klassrummet. Om genus, tolkningsföreträde och härskartekniker.

På samma sätt som Christina Herrströms ungdomsroman är det en pamflett – eller en spark i häcken på rådande könsmaktsordning. Men en humoristisk sådan. Den tysta Signe är berättarröst och ett slags huvudperson. Hon är tyst utåt sett, men inte inåt. Hon tittar, tänker – och ser. Och i nian dyker Saga, som aldrig gått i en svensk skola förut, upp. Hon känner inte till spelet och reglerna – till exempel att man inte kan vara allas kompis.

Detaljerna är genomtänkta och ofta underhållande, som att det är just i en diskussion om yttrandefrihet som det första gången visas hur killarna dominerar och tar över i klassrummet. I ett samtal om fattigdom och vad pengar går till diskuteras till exempel ”pengaslukande superkukar” (fundera på vad det kan vara!)

Även en lärare som vill väl kan misslyckas – men man kan se filmen som en manual i hur lärare inte ska göra. Som samhällskunskapsläraren som uppmanar eleverna att tänka självständigt och lägger över ansvaret på tjejerna att ”ta” plats, men kan inte hantera när de gör det.

Precis som romanen är filmen överdriven. Så illa är det inte i skolan. Inte alltid, inte överallt. Men ibland och alldeles för ofta. Författaren Christina Herrström (Augustnominerad 2006) har återigen samarbetat med regissören Peter Schildt, och vissa stämningar och grepp – och till och med skådespelare – känns igen från deras tidigare tevesuccéer Glappet och Ebba och Didrik. Liksom då lyckas de åstadkomma en ärlig känsla.

Ideologiskt sett är Tusen gånger starkare en fullpoängare. Och den borde ses av alla som har något med skolan att göra.

Bella Stenberg är frilansjournalist och föreläsare.