Krim: Polis: en Harry Hole-thriller

Inlagd av Agneta Hagerud Bokhyllan, Recension, Skönlitteratur tisdag, juli 2nd, 2013

Polis: en Harry Hole-thriller

Jo Nesbø

Översättning: Per Olaisen

Piratförlaget, 606 sidor, Utkommen

– – –

Titeln på Jo Nesbøs nya thriller säger allt. Den här boken handlar om poliser. Poliser som har samvete, de som har mycket att dölja, de som vill uppåt i karriären, de som tar saken i egna händer, de som är någorlunda normala och så Harry Hole förstås – den ärrade hjälten. Han som har problem med sin impulskontroll, som går i gång på svåra fall, följer sina egna vägar, tänker sina egna tankar och som ofta trillar dit.

Norrmannen Jo Nesbø har nått stora framgångar med sina böcker om sin svårstyrda hjälte, vilket inte är svårt att förstå. Det ligger något förmildrande över män som han i vårt samhälle – buffliga, charmiga, med cigaretten i mungipan, sexiga som tusan med sina skavanker och ärr – ja, ni fattar. En djupare analys av Hole skulle bottna i att han är ganska odräglig, har svårt att hålla fingrarna borta från både kvinnor och sprit, utsätter sina närmaste för livsfara och lovar mer än vad han kan hålla. Vore han ung skulle han säkert få en diagnos.

Det är svårt att skriva om handlingen i Polis utan att avslöja för mycket. I korthet kan sägas att någon mördar utvalda poliser på platser där de tidigare utrett mord. Morden utförs dessutom på liknande sätt, bestialiskt och rått. Det framträder snart ett mönster, men polisen kommer ingen vart. Samtidigt ligger en man i koma på sjukhuset med vakt utanför dörren. Ingen får veta vem han är. En spaningsgrupp skapas för att komma polismördaren på spåren, men de saknar sin forne kollega och erkänt bäste utredare Harry Hole.

Så småningom dyker Hole upp och en katt- och råttalek inleds. Spaningsgruppen står hela tiden under hot om att läggas ner, eftersom den unge polismästaren Bellman har behov av att styra fallet så att inte hans egna förflutna kommer i dagen, och han är beredd att gå långt. Gruppen hamnar ideligen i återvändsgränder och nya problem och utmaningar kommer till. För läsaren gäller att hänga med i svängarna och hinna andas. I sin helhet handlar Polis mest om hemligheter av olika slag – kärlek, makt, pengar, sex, och våld – och vad som händer när de riskerar att komma i dagen, samt om hämnd och gränser som överskrids. Ingen verkar gå fri från sitt förflutna. Galenskap finns hela tiden närvarande och ingen kan helt räknas till de normalas skara.

Nesbøs personskildringar är i flera fall schablonartade och stereotypa, vilket stör helhetsintrycket. Det är synd, eftersom miljön och intrigen skildras på ett annat sätt. Nesbø kan skriva både vackert och fasansfullt. De många vändningarna och det myckna våldet gör dock att det till slut känns som att det blir för mycket. Det riskerar att bli förutsägbart och tappar i styrka. Att dessutom Harry Hole återigen är på väg att släppa allt och gå överstyr blir bara tröttsamt, även om han den här gången visar tendenser till att välja rätt.

Boken hade tjänat på att stramats upp och kortats ner, även om Nesbø går iland med projektet. Det här är hans sätt att skriva, vilket han visat i sina tidigare böcker, och Hole är en antihjälte av stora mått som både avskräcker och tjusar. När slutet till synes blir lyckligt, men läsaren får en vink om något annat som är på gång, något vidrigt, stiger spänningen återigen, men frågan är då: orkar läsaren med mer av den varan?

– – –

Agneta Hagerud är litteraturvetare och lärare.