CD: Orkester- och kammarmusik av Daniel Börtz och Sebastian Fagerlund
Kulturdelen rekommenderar, Recension, Skivhyllan, Skivor måndag, oktober 19th, 2026
Daniel Börtz: Double Concerto for One*; Sinfonia 14°; Piano Trio^ (BIS/Naxos). Speltid: 63´20.
Malin Broman (violin, viola)*, Swedish Radio Symphony Orchestra*, Alan Gilbert (dirigent)*, Musica Vitae°, Malin Broman (ledare)°, Kungsbacka Piano Trio^
Betyg:
–
Sebastian Fagerlund: Beneath°; Remain^; Materie*; Stilla* (BIS/Naxos). Speltid: 53’49.
Malin Broman (violin)*, Simon Crawford-Phillips (piano), Kungsbacka Piano Trio^, Ostrobothian Chamber Orchestra°, Malin Broman (ledare)°
Betyg:
Daniel Börtz får sägas vara den klassiska musikens nestor i Sverige, men han vilar inte på lagrarna. På ett nytt album kan vi ta del av tre verk från 2000-talet, det senaste fullbordat 2020. Double Concerto for One låter paradoxalt, men betyder bara att solisten, i detta fall Malin Broman (som verket är skrivet för), spelar viola i yttersatserna och fiol i mellansatsen. Det börjar försiktigt med ett solo innan orkestern smyger in och blir allt mer påträngande och kraftfull. Det lyriska och det dramatiska växelverkar i viskningar och rop; det är laddat men också vackert. Konserten följs av Sinfonia 14, som är Börtz’ första symfoni för stråkorkester. Bara det ger den en annan karaktär än de andra symfonier jag hört av honom och där slagverk och bleckblås spelar en avgörande roll för klangen och för den brutala, ibland maskinellt hamrande, kraften. Men denna nummer 14 är sannerligen inte mindre drabbande med sina skärande stråkar som skapar en närmast gastkramande intensitet. Albumet avslutas med en pianotrio, även den en ett starkt expressivt verk men kanske något mindre emotionellt berörande – om det nu inte beror på att man är lätt utmattad efter den vitglödgade symfonin.
Malin Broman uppträder i tre roller. Hon är solist i dubbelkonserten, hon leder Musica Vitae i sinfonian och hon är en av de tre i Kungsbacka pianotrio. Så på sitt sätt är detta även henens skiva. Och det har Börtz säkert inget emot med tanke på hur suveränt hon förvaltar alla sina roller i tonsättarens tjänst.
Även en annan aktuell skiva blandar orkester- och kammarmusik, och även här medverkar Malin Broman som solist, orkesterledare och medlem av Kungsbacka pianotrio. Men tonsättaren är en annan: finländske Sebastian Fagerlund. Om hans musik har jag alltid skrivit entusiastiskt. Och det finns absolut ingen anledning att ändra på det nu. Albumets fyra verk visar hans bredd och uttryckskraft. Efter Beneath (2022) för stråkorkester följer pianotrion Remian (2022), så Materie (2019) för soloviolin och slutligen Stila (2014/22) för violin och piano – allt av högsta klass. De tre kammarmusikverken ger dessutom Malin Broman tillfälle att visa vilken fantastisk violinist hon är; inte minst får hon excellera i solostycket. Musiken är omväxlande svindlande vacker, hetsigt rytmisk och expressivt kraftfull, intensiv och drömsk. Härn finns inte en död sekund. Det är bara att låta sig bli lyckligt drabbad.
__________
Sten Wistrand ingår i Kulturdelens redaktion.
Diskussion