Vardagssymbolik – ett paradis tomt

Inlagd av Sten Wistrand Krönika måndag, januari 31st, 2011

Jag står och väntar på 4:ans buss till universitetet. Det är småkyligt, vinden biter i kinderna. En buss närmar sig. Men det är ingen av stadsbussarna, och den har inte nummer 4. Den här är vit, och den bär nummer 7. Destinationen är klart angiven: PARADISET. Det låter det! Man kanske skulle hoppa på? Men det finns inte en chans. Bussen gör inte minsta ansats att stanna för att plocka upp någon. Den går mig förbi. Den går alla förbi. Jag ser in genom dess fönster. Frånsett chauffören är bussen fullständigt tom. Strax därpå kommer 4:an till universitetet. Den är helvetiskt fullsatt.

Senare hör jag i Rapport om larmrapporten som varnar för höga blyhalter i kaffeautomaterna på våra arbetsplatser. Jag kom att tänka på den gamla hypotesen att Romarrikets undergång skulle kunna förklaras av blyförgiftning på grund av materialet i de romerska vattenledningsrören. Dagen efter står jag framför kaffebryggaren i fikarummet på jobbet. Jag har just tryckt på knappen för ”mocca” när blicken faller på apparatens namn: Spengler. Av alla möjliga namn heter den Spengler. Åren 1918 och 1922 utkom två stora volymer som på tyska förkunnade Västerlandets undergång. Författaren hette – Spengler, Oswald Spengler.

”Tack ha en bra dag” hälsar automaten Spengler när min kopp är full. Anar man en djävulsk ironi?

__________

Sten Wistrand tillhör Kulturdelens redaktion.

Foto av filosofen (ej att förväxla med kaffeautomaten) Spengler: Deutsches Bundesarchiv