Public service igen
Debatt tisdag, mars 8th, 2011Public service, det vill säga Sveriges Radio och Sveriges Television, diskuteras nu igen. Detta sker med jämna mellanrum och framkallar ett antal förutbestämda ryggradsreaktioner från politiker och kulturdebattörer.
Den stora frågan brukar vara om public service över huvud taget ska finnas. Borde inte hela mediesektorn arbeta på lika villkor och alla medier vara privata? Men den här gången finns det en skiftning i frågeställningen. Hur ska public service finansieras – via avgift eller skatt? Och borde inte uppdraget vara stramare, det vill säga borde inte public service koncentrera sig på att göra det som de kommersiella aktörerna inte gör?
Även i denna ”nya” frågeställning ligger kanske ett hot om marginalisering, utförsäljning av delar av verksamheten och nerdragningar. Alla de väntade reaktionerna har också kommit i tät följd.
Själv är jag en ivrig public service-kramare. Jag lyssnar i stort sett enbart på Sveriges Radios P1 och tittar mest på Sveriges Television. Jag har väldigt lite behov av massor av reklamfinansierade andra radio och TV-kanaler. Jag har tidigare vid flera tillfällen försvarat public service i debatter.
Den här gången kom dock mina ryggradsreaktioner av sig. Inte så att jag har tröttnat på public service. Jag tycker verkligen fortfarande att vi ska ha radio och TV som inte styrs av kommersiella hänsyn. Men det finns mycket hos Sveriges Radio och Sveriges Television som kan diskuteras. En hel del av den kritik som finns mot public service har dessa tuggat till själva. Vad är det för poäng att ha public service om den ändå försöker likna kommersiella medier så mycket som möjligt?
Resonemanget gäller främst TV. Varför ska Sveriges Television ha nästan exakt likadana program – musiktävlingar, matlagning, sport – som de kommersiella kanalerna? Varför lägga stora delar av inköpsbudgeten på att konkurrera om exakt samma programformat som TV4 och TV6 vill åt? Det är obegripligt. Det är dumt. Det bäddar för nerdragningar och politikerstyre.
En public service-profilering som kommer inifrån Sveriges Television och Sveriges Radio skulle behövas. Den grävande journalistiken, den breda pedagogiken och den intelligenta underhållningen behöver denna plats. Det håller inte att gömma sig bakom argumentet att göra ”television för alla”. I alla fall inte om det tolkas som att hela tiden spela på de kommersiella kanalernas villkor.
Peter Ekström ingår i Kulturdelens readaktion
