CD: Magnus Lindbergs orkestermusik
Recension, Skivor fredag, maj 6th, 2011
Magnus Lindberg: Orchestral Music (Tendenza; Kraft; Kinetics; Marea; Joy; Corrente; Corrente II; Coyote Blues; Arena; Arena II; Feria; Gran Duo; Chorale; Concerto for Orchestra; Sculpture) (Ondine/Naxos). Speltid: 65’49 + 66’26 + 67’00 + 59’12.
Avanti! Chamber Orchestra, Toimii Ensemble, Finnish Radio Symphony Orchestra, Bavarian Radio Symphony Orchestra, Sakari Oramo (dirigent), Esa-Pekka Salonen (dirigent), Jukka-Pekka Saraste (dirigent)
–
Den här utgåvan rekommenderar så att säga sig själv. Magnus Lindberg är en av Finlands och därmed världens främsta nu levande tonsättare, inte minst av orkestermusik. Och här får vi nu en lågpris-box där Ondine på 4 cd presenterar 15 verk från åren 1982–2005. Egentligen behöver man inte säga mer.
Men okej då. Samlingen inleds med Tendenza, men det var Kraft som 1985 blev Lindbergs stora internationella genombrott. Och det är ett verk som sannerligen har behållit hela sin – ja, kraft. Men det gäller egentligen samtliga verk. Jag kan inte påstå att det finns något svagt kort i denna giv. Att som Lindberg kalla ett verk för Concerto for Orchestra (2003) kan tyckas farligt eftersom det ofrånkomligen lockar till jämförelser med Béla Bartók och Witold Lutosławski. Men Lindberg är sin egen och ansluter värdigt men självständigt till sina stora föregångare. Titeln på samlingen sista verk, Sculpure (2005), är en bild så god som någon för Lindbergs musik. Det är ofta något just skulpturalt över den – men då skall man också komma ihåg att vi har moderna skulpturer som befinner sig i ständig rörelse! För en sak är klar: det finns en oerhörd energi i Lindbergs verk, en utåtriktad verkanskraft som är nästan kroppsligt kännbar. Kanske kan man låna fysikens begrepp rörelsemängd som metafor? Få kan som Lindberg sätta klangmassor och stora tyngder i rörelse, och det med en enastående instrumentationskonst som växlar mellan det transparenta och det massiva.
Finland kan idag visa upp en rad tonsättare av absolut toppklass. Att man dessutom fostrat dirigenter av världsklass är naturligtvis smart. De senare ser ju till att de förra blir spelade, därtill på de internationella arenorna. I det här fallet är det inga mindre än Esa-Pekka Salonen, Jukka-Pekka Saraste och Sakari Oramo som omväxlande står på pulten. Det är bara att tacka och ta emot. Dessutom håller sig Finland med ett välrenommerat skivbolag som spelar in musiken och gör den tillgänglig för alla som så önskar. Så vill man följa Magnus Lindbergs senare produktion är det bara att hålla koll på Ondines utgivning. Missa till exempel inte hans klarinettkonsert!
_________
Sten Wistrand tillhör Kulturdelens redaktion.
