Bok: Stefan Jarl
Pocket, Recension, Skönlitteratur torsdag, augusti 11th, 2011Stefan Jarl
Cyril Hellman
Orosdi-Back. 455 sidor. Har utkommit.
– – – – –
Stefan Jarl föddes 1941 i ett arbetarhem i Skara. Fadern var bagare och arbetsnarkoman, syntes sällan till. Modern jobbade i affär. Hemmet var inte utpräglat kulturellt men när Pasternak fick nobelpriset inhandlades hans böcker. Aniara fanns också i familjens bokhylla. De förblev olästa. Det var när Stefan besökte biografen som visade amerikanska journalfilmer på duken som något hände. Från att ha varit omedveten blev han högst medveten. Bilderna visade befrielsen av koncentrationslägren och hur en traktor skyfflade ner högar av lik i stora massgravar. Det rörde honom i själen. Hur kunde världen tillåta dessa vidriga övergrepp? Övergreppet som tema i Jarls filmer, vare sig det rör sig om mods i Stockholm eller samer i Lappland, fick sin grund i biobesöket.
Av ren tillfällighet jobbade den stora regissören Arne Sucksdorff (vars film Det stora äventyret (1953) hade gjort ett outplånligt intryck på den unge Jarl) med en film i Jarls hemmatrakter. Han började jobba som springpojke för Sucksdorff men snart blev denne hans mentor. När Filmskolan (senare DI) startades i Stockholm sökte Stefan dit, med hjälp av ett förfärligt smickrande brev från Sucksdorff. Utbildningen var usel, för att inte säga icke-existerande. Det fanns utrustning men ingen av lärarna han hålla i undervisningen. Tillsammans med kompisen Jan Lindqvist lyckades de få ut hela summan som utbildningen skulle ha kostat för att göra sin egen film. Filmen de gjorde var Dom kallar oss mods (1968), och resten är som man säger historia.
Cyril Hellmans bok är en förträfflig historia. Intervjutekniken är enkel men träffande. Korta kärnfulla frågor ges, och Stefan sköter snacket själv. Hellman går aldrig i fällan att låta sig själv synas för mycket. Fokuset ligger hela tiden på Jarl. Bokens kapitel är med få undantag ordnade i kronologisk ordning där det börjar med uppväxten, den första filmen och fram till den senaste dokumentären Underkastelsen (2010). Det måste direkt sägas att Jarl är en jävel på att berätta. Det går på djupet, är högst intellektuellt och ofta väldigt roligt. Det handlar inte om anekdoter eller rövarhistorier utan om högst skärpta samtal om kultur, samhälle och konst. Det är inte heller alltför initierat utan vem som helst torde med lätthet kunna hänga med. Fokus ligger såklart på Jarls filmer men också om dokumentärfilm i sig. Den kreativa dokumentärtraditionen som Jarl tillhör gås igenom och för Stefan är det bilden som är det viktiga. Film handlar när allt kommer till kritan om bilden, och med montagets teknik blir de betydelsebärande.
Bland Jarls influenser märks författare och filmare som Jean Genet och Pasolini. Den politiska medvetenheten och det kompromisslösa förhållandet till konsten, att helt gå sin egen väg, förenar dem. Ett citat av Albert Camus inleder boken: ”Hur ska konsten kunna klara sig utan verkligheten och hur ska konsten kunna underordna sig verkligheten?”. Mycket talande för Jarls konsekventa tillvägagångssätt i filmskapandet.
Denna pocketbok är en uppdaterad variant på originalutgåvan Stefan Jarl – en intervjubok som släpptes 2008. Alla som har det minsta intresse för film borde läsa Hellmans bok. En både underhållande och intellektuellt eggande bok om en av våra största filmskapare. Helt enkelt ett måste.
– – –
Erik Göthlin filmvetare och frilansskribent
