CD: Kaija Saariaho om människans sinnen
Recension, Skivor söndag, oktober 23rd, 2011
Kaija Saariaho: D’om le vrai sens (Clarinet Concerto), Laterna magica, Leino Songs (Ondine/Naxos). Speltid: 67’31.
Kari Kriikku (klarinett), Anu Komsi (sopran), Finnish Radio Symphony Orchestra, Sakari Oramo (dirigent)
–
Varför skriver alla nutida finländska tonsättare klarinettkonserter?
Svar: Kari Kriikku. Har man en klarinettist av Kriikkus kaliber till hands måste han ju få något att spela – och gärna något som kan utmana honom.
Hur som helst har tonsättare som Einojuhani Rautavaara, Magnus Lindberg, Kimmo Hakola och Sebastian Fagerlund under senare tid gett oss klarinettkonserter av absolut högsta klass – och det senaste bidraget är sannerligen inte sämre. Men så är det också skrivet av Kaija Saariaho.
Hennes konsert är från förra året och bär namnet D’om le vrai sens (ung. ”Om människans verkliga sinne”). Den består av sex satser som inspirerats av de sex magnifika medeltida gobelänger som brukar kallas ”Damen med enhörningen” och som avbildar våra fem sinnen plus det mystiska ”sjätte sinnet”. Som vanligt är Saariahos musik full av atmosfär och väl så fransk som finsk. Men där hon i sin opera De l’amour de loin knöt an till Debussys impressionism är hon nu fränare i sitt tonspråk. Det skugglika och dimlika, det spröda, andlösa och viskande bryts av skärande klanger – och klarinetten kan brista ut i pressade, ropande och nästan råa toner. Det är ett verk som rör sig vid den yttersta randen av främmande regioner, inre eller yttre. Det är som om själva musiken lyssnar sig fram, söker något, försöker fånga det ogripbara.
Orkesterstycket Laterna magica (2008) är inspirerat av Ingmar Bergmans memoarer med samma namn. Men titeln anspelar naturligtvis också direkt på projektionsapparaten som matar fram sina flimrande bilder i ett spel av ljus och skugga: tekniken som skapar magi. Det är ett delvis drömmande verk med dova slagverk, mystiskt skrapande stråkar och spröda klockor – men också kraftfullt med plötsliga utbrott av pukor och bleckblås. Slutligen rymmer skivan fyra mer melodiska orkestersånger, Leino Songs (2007), som framförs av sopranen Anu Komsi.
Att kalla Kaija Saariaho en av vår tids främsta kvinnliga eller finska tonsättare vore utomordentligt inskränkt och dumt. Hon är helt enkelt en av vår tids främsta tonsättare alla kategorier, oavsett kön och nation. D’om le vrai sens är en oerhört spännande och oavlåtligt fascinerande skiva.
__________
Sten Wistrand ingår i Kulturdelens redaktion.
