DVD: The Extraordinary Ordinary Life of José González
Film, Recension, Videohyllan söndag, december 18th, 2011The Extraordinary Ordinary Life of José González
Dokumentär, Sverige, 2010
Distributör: Pan Vision/Folkets Bio
Regi: Mikel Cee Karlsson & Fredrik Egerstrand
Längd: 75 min
Ute nu på svensk DVD
– – –
José González är en svensk singer-songwriter. Han debuterade 2003 med albumet Veneer där hans cover av The Knifes Heartbeats blev otroligt populär och gjorde att han direkt hamnade i strålkastarljusen. Hans låtar kom att höras i reklamfilmer och gjorde honom till något av den mörkare popmusikens kung. 2007 kom albumet In Our Nature vars tillkomst denna film kretsar kring. González musik kan bäst beskrivas som melankolisk folk där Nick Drake är en tydlig referens. Han är också verksam som gitarrist och sångare i bandet Junip.
I The Extraordinary Ordinary Life of José González följer vi González genom hela världen. I hans hem, i studion, och på världsturnén där anhalterna bland annat är Argentina, Singapore och Japan. Framställningen pendlar mellan tagningar av scenframträdanden, på privat mark och animerade kortfilmer. González själv är något av en speakerröst, men han kommenterar inte skeenden i filmen utan filosoferar istället om existentiella frågor, biologi och konsten i stort. De animerade filmerna illustrerar González tankar men fungerar också som illustration över det som inte sägs rakt ut. Tydligast i en effektiv minibiografi över hans föräldrars historia där vi får se ett argentinskt par bli kära i varandra för att sedan fly tillsammans till Sverige när militärkuppen i Argentina utbryter 1976.
Jag är tveksam till att kalla filmen en dokumentär. Det finns över huvud taget inga tydliga dokumentära intentioner med filmen. Om José González framstod som svårtillgänglig innan man såg filmen, så gör han det likväl efter att man har sett den. Det finns inga direkt biografiska avsnitt frånsett det tidigare beskrivna. Inte heller finns det någon djupare analys eller försök till förståelse över musiken som huvudpersonen utövar. Kanske vill filmen vara en skildring av den konstärliga processen, snarare än en skildring av personen González. Något som talar för det är det collage-lika, associativa berättandet. Jag är dock rädd för att det blir allt för grunt.
Som dokumentär sedd är The Extraordinary Ordinary Life of José González något av ett misslyckande. Däremot fungerar den bra som en meditativ upplevelse där åskådaren får uppfyllas av González hypnotiska gitarrmusik.
– – –
Erik Göthlin filmvetare och frilansskribent
