Myspace – en svunnen tid?

Inlagd av Anton Yoseph Wilhelm Krönika söndag, december 18th, 2011

Ingen av mina 16 vänner sitter online. Det har ingen av dem gjort sedan jag i en sympatiserande gest valde att registrera mig som medlem för nästan två år sedan.  Ändå kändes det inte som att jag var den sista, tillsammans blev vi uppmuntrade att hitta den ursprungliga kärleken till musiken. Världen kändes plötsligt inte så stor som den faktiskt är, allt fick med ens en naturlig förklaring. Steget från pojkrummet ut i musikens hårda bransch blev oförmodat början på en ny resa, resan som skulle ta oss från de inskränkta lägenheterna med alla trånga små rum till världens ände. Vi var alla övertygade om att vi satte kursen mot en framgångsrik musikalisk karriär.

Mitt musikaliska intresse blomstrade mer än någonsin tack vare mina vänner som fick mig att falla för grupptrycket och registrera mig som en Myspace-användare. Melodier växte fram ur tonerna vi skapade samtidigt som en verklighet tog vid när orden inte räckte till. Charmen i att lägga toner mellan raderna var att uttrycken som vi förmedlade hade ett dolt budskap, men vad budskapet egentligen handlade om hade ingen annan än vi själva kännedom om. Vi blev fler och fler, trots att det enda som länkade ihop oss var våra gemensamt förspillda barndomsdrömmar. Vi blev en enhet, men just när vägen fram började bli kortare så hände det det som inte fick hända: vi tappade fotfästet.

Det kändes som att det alltid hade funnits ett naturligt forum på internet där unga mäniskor blev uppmuntrade till att hitta kärleken till musiken och kunna integrera med sina favoritartister, men det var innan världen valde att göra sig av med Myspace. Lika snabbt som vi hade blivit en enhet blev jag ensam kvar i ett tomrum. Livet var inte längre detsamma sedan jag valde att byta startsida på min laptopp, men jag intalade mig själv det som under en så lång tid fyllt en tom plats i min garderob, äkta vänskap kommer alltid tillbaka.

Det var efter 2007 som antalet användare av musiksajten Myspace satte igång fallera radikalt i samband med att en ny digital värld började ta form. En värld som Myspace aldrig fick chansen att bli en del av. En ny historia tog plötsligt sin början, en historia som började med Facebook och fortsatte med Twitter. Slutet är allt för oförutsägbar för att få spela en betydande roll i den här historien. När en ny trend står på tröskeln till en värld som ständigt präglas av digital evolution blir plötsligt naiviteten hos oss inte lika självklar. Den nya trenden får oss att avsäga oss allt som vi uppfattar som oförlåtligt, vilket är rollen som Myspace fått tagit sedan Facebook satt sin prägel på vårt världsomspännande datanät de senaste åren.

Det är ganska konstigt om inte ofattbart att samma Myspace kan leva vidare idag med tanke på att man har tappat över två tredjedelar av sina besökare. När Justin Timberlake i somras valde att slå sig samman med Specific Media och köpa upp Myspace var visserligen försäljningen en enorm förlustaffär för News Corp som sex år tidigare köpte sajten för 580 miljoner dollar, men det står fortfarande oklart ifall Myspace kan komma att bli samma framtidsinvestering som nyblivne it-entrepenören Timberlake hoppas på.

Det är en lång resa som väntar dem.  All själ, hjärta och substans som skaparna Tom Anderson och Chris DeWolfe la ner i grundandet för webbplatsen där du ”alltid är online” har blivit allt mer och mer obetydlig för nya ägare, men lösningen är trots allt inte att hitta nya funktioner att attrahera besökare på. Lösningen är att få tillbaka sin stadga. Med slogan ”A place for friends” borde vi tillsammans försöka lyfta fram en ny frontfigur för ett socialt forum som saknat fotfäste i världen, tills idag.

Som Justin Timberlake själv uttalade sig efter att affären genomförts: ”Det finns ett behov av en plats där fans kan interagera med sina favoritartister, lyssna på musik, titta på videor, dela och upptäcka coola grejer och bara umgås.”

—

Anton Yoseph Wilhelm är student och poet