Hem » Film, Recension, Videohyllan » DVD: Tanyas sista resa

DVD: Tanyas sista resa

Tanyas sista resa
Drama, Ryssland, 2010
Distributör: Pan Vision
Regissör: Aleksei Fedorchenko
Medverkande: Igor Sergeev, Yuriy Tsurilo, Yuliya Aug m.fl.
Längd: 75 minuter
Finns på svensk DVD sedan 2012-03-07

— — —

Det är få moderna filmer som klarar av att hålla ett lågt tempo, men samtidigt bjuda åskådaren på en ytterst intensiv upplevelse.

Tanyas sista resa lyckas med sin tankvärda och lågmälda intrig leverera en av de starkaste filmupplevelserna på länge, som säger så mycket mer än vad filmens dialog skulle kunna få dig att tro.

I en liten rysk by som är stöpt i en sedan länge försvunnen kulturs traditioner bor Aist, en medelålders man som jobbar på det lokala pappersverket. En dag kallar så hans chef och vän Miron in honom på sitt kontor. Det visar sig att Mirons fru har gått bort, och han ber Aist att hjälpa honom att frakta hans fru till en närliggande strand för en begravningsritual enligt deras förfäders gamla seder. Tillsammans med Aists två gulsparvar sätter sig de båda i Mirons bil och ger sig ut på en roadtrip som inte bara kommer bjuda på en resa genom Ryssland utan även in i deras själar och minnen.

Tanyas sista resa är en film där varje scen genomsyras av visuell poesi. Det karga och melankoliska ryska landskapet blir som en slags förlängning av männens djupa och förlamande sorg samt den övergivenhet och ensamhet de båda känner. Michail Krichmans foto har ett otroligt djup, och skapar med sitt välkomponerade bildspråk otaliga ögonblick där man finner sig helt förlorad i den bleka och kalla värld Aleksei Fedorchenko har målat upp. Många av dessa scener fyller inte alltid en narrativ funktion utan fungerar ofta enkom för att förstärka den redan så närvarande atmosfären. Genom hela filmen löper dessutom ett lågmält och nästan spöklikt soundtrack, som oftast smälter in så väl i filmen att man inte alltid tänker på att det finns där. Tillsammans resulterar detta i en tryckande känsla av isolation som verkligen understryker Mirons och Aists situation.

Det utdöda Merjafolkets påstådda traditioner fungerar ofta som en slags kontrast till filmens annars så kalla och färglösa världsbild.  Även om dessa ritualer ibland kanske känns något främmande, så känns de faktiskt genuina och skapta ur kärlek. En av de inledande scenerna visar hur Miron och Aist smyckar den döda Tanyas könshår efter samma princip som Merjafolket dekorerade sina brudar, vilket skapar en både hjärtskärande sorgligt men samtidigt varm och öm scen. Den genomgående filosofin hos folket, att livet är som en stor flod vi alla ska återvända till kan låta något kyligt till en början, men genom filmens gång får dessa traditioner och tankesätt ett oväntat djup. Detta starka band med det förflutna gör dessutom de båda männens resa ut i den moderna världen till något som liknar en skrämmande upptäcktsfärd.

Med ett så poetiskt bild- och ljudspråk är det kanske inte allt för förvånande att det här är en film där väldigt mycket sägs utan att det nödvändigtvis görs med ord. Aist och Miron pratar egentligen inte speciellt mycket, och ytterst lite av deras dialog framhäver egentligen deras karaktärer eller filmens intrig.  Istället är det allt det som inte sägs som är det åskådaren bör ta till sig. Den tryckande tystnaden mellan de två tvingar istället åskådaren att totalt insupa filmens stundtals nästan kvävande känslostämning . Våg efter våg av intryck sköljer över åskådaren, och till slut kan man inte annat än att drunkna i filmens stämningsfulla hav av hopplöshet och ensamhet.

Det hela förstärks ytterligare av parallellen mellan det utdöende Merja-folket och de sällsynta gulsparvarna. För precis som Aists fåglar finner sig de två männen såsom isolerade i en bur tillsammans, med inget annat än den främmande nya världen utanför bilens trygga säkerhet. Tanyas sista resa handlar nämligen inte enbart om förlusten av en älskad hustru, utan även om smärtan över att se en hel kultur gå förlorad i en värld som strävar efter ständigt modernisering. Efter att ha lämnat sin trygga hemstad som är stöpt i deras folks kultur, finner sig Aist och Miron vara främlingar i en värld som verkar ha sprungit ifrån dem. Som ett resultat av detta, eller kanske rent utav som ett försvar, begraver sig de båda männen i minnen från svunna tider. Aist drömmer sig tillbaks till sin ungdoms dagar tillsammans med sin far, poeten, medan Miron drömskt minns tillbaka på hans varmaste minnen av hustrun.

Tanyas sista resa är en film om saknad och död, men även om nostalgi och en vägran att släppa taget om det som varit. Berättelsen skvallrar om en motvilja att acceptera att allt någon gång måste försvinna, och om människans enorma rädsla för att finna sig ensam kvar i slutändan med inget annat än bleka minnen att se tillbaka på. Tanyas sista resa lämnar åskådaren med en skrikande tomhet och en djup förståelse för saknad och längtan. Sällan har en film sagt så mycket med så få ord.

— — —

Johan Axell är filmvetare och frilansande skribent

Share

1 Kommentar för “DVD: Tanyas sista resa”

  1. Barry Appleby

    Håller med dig 100{f1512827c5a1967448c176d02772e8739d01bbcc6ac8af82c365c0f334c04290}. En ytterst rörande film/ Lite mer information om Meri/folket finns h’r: http://english.turkcebilgi.com/Meryas.
    MVH
    Barry L. Appleby

Lämna ett svar

Okonstmuseet

  • Veikko Aaltona – hötorgskonstens kung

    Äntligen! Långt efter att jag egentligen slutat samla på okonst […]

    Share
  • Merchandise

    Merchandise är ett engelskt ord som rätt och slätt betyder […]

    Share
  • Troféer och priser

    Troféer och priser har funnits länge. De är symboler för […]

    Share
  • Mat

    Alla livsmedel används inte till att äta. Det finns mat […]

    Share
  • Djurdelar

    Det förekommer djurdelar inom konsten. Det är inte bara Damien […]

    Share

Blå Kalender

Kulturbloggen

© 2024 Kulturdelen. All Rights Reserved. Logga in - Designed, developed and maintained by TypeTree