Markus Krunegård den 29 juni på Peace & Love

Inlagd av Maria Sandström Konserter, Recension måndag, juli 2nd, 2012

Den 29 juni var en bra dag för alla Markus Krunegård fans.

Han spelade nämligen vid två tillfällen på Peace and Love-festivalen; först för P3s sommarsession samt en egen spelning senare på kvällen. Efter P3s sommarsession fick den som ville även chans till att få ett kort taget tillsammans med honom och kön dit var minst sagt lång. Att Markus Krunegård har en trogen publik går inte att ta miste om.

Markus Krunegård släppte senaste albumet Mänsklig Värme i början av året och skivan har hyllats av både recensenter och fans. Just mänsklig värme är något som Krunegård inte är sparsam med. När han står på scen förmedlar han en uppriktig ärlighet och värme som tar sig ut och lägger sig som en filt över publiken, och vem behöver inte lite extra värme en kall junikväll?

Minusgrader rensar luften får inleda kvällens spelning och fungerar som en bra stämningshöjare. Everybody Hurts är en klockren favorit hos publiken, men det är framförallt i de äldre låtarna som Hela livet var ett disco och Jag är en vampyr som publiken visar mest engagemang. Det sjungs med för fulla halsar när Krunegård sjunger ”På vägen hem lovar jag mig själv igen att nästa vecka bjuder jag upp någon, vem som helst”. Det verkar dock som om publiken har mer koll på låttexterna än vad han själv har. Vid flera tillfällen tappar han bort sig och sjunger fel. I Jag är en vampyr råkar han byta plats på två verser. De som har sett Krunegård uppträda tidigare vet att detta inte är en engångs företeelse, utan snarare något som hör till hans uppträdanden. Samtidigt som det ger en känsla av spontanitet och bekvämlighet kan det även ge en känsla av överlägsenhet, som att det inte spelar någon roll för honom om han sjunger rätt eller inte.

Krunegård kan dock konsten att förmedla en känsla och genom hans texter får man följa med honom genom livet, från barnens Vasalopp till full på studenten som han sjunger om i På promenaden. Korallreven och vintergatan, som är öppningsspåret på nya skivan, får agera slutnummer på kvällens spelning. Låten gör sig inte riktigt lika bra live som på skiva, men det är en stark låt och allsången i textraden ”mänsklig värme, snälla kom närmre” sätter punkt på en spelning i värmens tecken.

— — —

Text och Bild; Maria Sandström