Roman: Norrut
Bokhyllan, Recension, Skönlitteratur onsdag, oktober 3rd, 2012Norrut
Willy Vlautin
Översättning av Mats Zetterberg
Bakhåll, 240 sidor, Utkommen
– – –
I Las Vegas bor 22-åriga Allison. Hon hoppade av skolan tidigt och försörjer sig som servitris på ett av stadens otaliga kasinon med tillhörande restauranger. Pojkvännen är ett riktigt svin, för att inte säga sociopat, och drar sig inte för att nyttja våld. När Allison, i hans ögon, ännu en gång skämt ut honom på fyllan spänner han fast henne med handbojor i sängen och låter henne ligga där i en dag. Det blir bara för mycket. Hon flyr Vegas och hamnar i en annan spelstad, Reno i Nevada. Hon är gravid i fjärde månaden men tanken på ett barn skrämmer henne, särskilt när pojkvännen inte vet om det och skulle döda henne vid vetskapen. En adoptionsbyrå erbjuder sin hjälp, månaderna går, och bara minuter efter att hon förlöst barnet är det hos sina nya föräldrar. Detta smärtar henne något enormt och hon ramlar ned i en spiral av självdestruktivitet. Men till slut lyckas hon komma på fötter, ordnar ett nytt servitrisjobb och blir vän med en av stamkunderna. Så en dag nås hon av ett brev. Expojkvännen har fått reda på var hon bor och tänker hälsa på.
Willy Vlautins debutroman Motellivet publicerades på svenska förra året. En underbar bok med utmärkta karaktärsskildringar där dessa trots sina fattiga liv ändå genomlever dem med stor värdighet. En skildring av arbetarklassen i Reno, en av många döende småstäder i ett krisens Amerika. Uppföljaren Norrut är om möjligt ännu bättre.
Många vill framhålla Vlautins berättelser som svartsynta sådana. Jag håller inte riktigt med. Visst, det är skildringar av fattiga människor med spel-, alkohol- och drogproblematik. Men det är knappast en misantrop som skrivit boken – tvärtom är den full av empati och medmänsklighet. När Allison lider lider jag med henne. När hon skrattar skrattar jag med henne. Vlautin kommer så nära inpå att det inte går att värja sig. Livet är fullt av sorg och smärta. Men också ljus. Vlautin får med allt detta på ett nyanserat och identifierbart sätt. Jag lever inte Allisons liv, trots detta känner jag igen mig.
Vad Los Angeles är för Charles Bukowski är Reno för Willy Wlautin. Reno är hans stad och hans böckers stad. Han har gått på samma gator som Allison, han har varit på samma skitiga syltor till barer och kanske har han spelat på samma Jack Vegas maskiner. Han har levt samma liv och därför kan han också skriva om det.
När livet blir för mycket, när Allison får ännu en panikattack, tänker hon på sin skyddsängel Paul Newman. Med sina blåa ögon och sin filmstjärnecharm får han henne på bättre tankar när livet är som mörkast. Dessa kapitel är underbara och understryker eskapismens helande kraft. Ibland måste vi fly, varför inte till Paul Newmans värld.
Norrut är en förbannat stark roman och jag hoppas att fler får upp ögonen för detta nutida amerikanska författarskap i och med Bakhålls utgivning. Vlautin är förresten också musiker, och med boken följer en CD med hans egenskrivna musik som ackompanjerar romanen utmärkt. Musiken består av instrumental alt-country med mycket vemod och svärta där låtarna illustrerar bokens händelseförlopp.
Gör dig själv en tjänst: läs boken nu!
– – –
Erik Göthlin är filmvetare och frilansskribent
