KONST ÅT ALLA…. eller…. KONST BARA ÅT VISSA?
Debatt tisdag, oktober 23rd, 2012Jag läste i häromdagen i Nerikes Allehanda en stort uppslagen och mycket positiv skildring av utställningen i Sportpalatset ”…under stridsropet: Konst åt alla”.
”Fyra glada arrangörer” på bild övertrumfar i artikeln varandra med idel lovord om satsningen, om lokalerna m m.
Ett sådant tillfälle vill man förstås som konstintresserad inte missa, så min unga vän (20) och jag knallade dit i småregnet med högt ställda förväntningar.
Väl framme vid ingången mötte emellertid en skylt som hänvisade oss att ta oss två trappor upp i en smal, brant trappa. En varuhiss fanns visserligen strax intill, men för att nå den får man antingen komma direkt från ett lastbilsflak eller kliva upp på lastkajen via en smal trappa, som f ö var belamrad. F ö var det osäkert om hissen ens var i funktion…
Där satt – respektive stod – min rullstolsburna vän och jag med långa näsor. KONST ÅT ALLA var budskapet, som ingen kunde undgå. Men som just då upplevdes som ett hån!
Det gick förvisso inte heller att ta miste på att huset genomgick viss upprustning. Men det såg ut att handla om allmän ansiktslyftning. Inget tydde på att tillgänglighet ”för alla” fanns med i planerna. Ombyggnad för sådant brukar ju föregå målningsarbeten m m. Någon skylt eller annan info om hur personer med fysisk funktionsnedsättning ska kunna nå utställningen fanns varken utanför lokalen eller ens på de hemsidor som beskriver evenemanget.
Jag är övertygad att initiativtagaren till Konst åt alla, hedersmannen Bengt Göransson, med sitt genuina engagemang för ”tillgänglighet för alla” skulle bli tämligen upprörd, eller åtminstone besviken, att få höra om denna förnedrande upplevelse i mötet med ett projekt med ett så pretentiöst namn!
Jag önskar nu svar:
– hur har ni tänkt att rullstolsburna ska få del av utställningen?
– när kommer det bli möjligt?
– hur tänker ni upplysa berörda om begränsad tillgänglighet under tiden?
Min personliga bedömning är att underlåtenhet att i ett projekt som detta sörja för tillgänglighet åt alla, med nödvändighet måste medföra betydande risk att gå miste om offentliga bidrag. (Utan vilka jag förmodar projektet blir omöjligt att genomföra.)
Skulle ni välja att strunta i tillgänglighetsfrågan – och därmed sannolikt välja bort offentliga bidrag – så kan jag förstås inte hindra det. Men då är mitt förslag att ni åtminstone byter namn till t ex KONST, MEN BARA FÖR VISSA.
Den förnedrande upplevelsen vid utställningens entré mildrades betydligt av en för oss okänd, sympatisk herres (besökare?) som erbjöd sig försöka hjälpa till att baxa upp den rullstolsburna de två trapporna. Ett erbjudande som uppskattades, men tacksamt avböjdes.
—
Snorre Hermansson
