Digitalt album: Wintergatan

Inlagd av Kulturdelen Kulturdelen rekommenderar, Recension, Skivhyllan, Skivor lördag, maj 4th, 2013

Wintergatan
Wintergatan
Bolag: Egenutgivet digitalt album som går att ladda ner via BandCamp
Betyg:

— — —

Efter att Detektivbyråns eleganta visor tystnat för sista gången 2010 lämnade den folkkära orkestern ett stort hål efter sig på den svenska musikscenen. Deras enkla och franskdoftande instrumentala popvisor tedde sig lika självklara som omöjliga att replikera, och det var nog många som trodde att ett av Sveriges kanske mest unika sound gått förlorat för evigt. Men så tändes plötsligt en hoppets stjärna när viskningar och rykten började florera om att värmländska Martin Molin hade ett nytt musikaliskt projekt på gång. Det skulle dock visa att Wintergatan, som blev projektets namn, var så mycket mer än en simpel fortsättning på det prisade kultbandet. Tillsammans med Marcus Sjöberg, Evelina Hägglund och David Zandén har Martin Molin tagit musiken ett steg längre, och låtit hoppets tveksamma stjärna explodera i en tindrande och drömsk stjärnhimmel.

Det vore så bekvämt att kunna placera Wintergatan inom en genre, att sätta en etikett på deras musik för att lättare kunna diskutera den. Men bandets eklektiska blandning av såväl stil som instrument gör detta till en smärre omöjlighet. För vad ska man egentligen kalla ett band som frisk blandar syntar med klockspel, melodica, modulin och vibrafoner? Musiken som strömmar ur högtalarna för stundom tankarna till mysiga franska caféer med sina dragspel och speldosor i låtar som Biking Is Better, för att sedan smygande gå över till den neonskimrande 80-talsflörten Valentine, innan man raskt återgår till mer lekfulla verk som Starmachine2000 där den enkla rytmen är minst lika trollbindande som modulinens unika sång. Det borde inte gå ihop, det borde skära sig, rent av kollapsa under sin egen vikt. Men istället flyter spåren nästan sömlöst ihop med varandra och skapar en trolskt och dansant ljudbild man stundtals inte kan låta bli att förlorar sig i. Det är nämligen inte bara det udda valet av instrument som bär upp musiken, utan även sättet man utnyttjat dem på. Medan en första genomlyssning förvisso introducerar låtarnas enkla men medryckande melodier, så är det först vid en andra eller tredje som man verkligen kan ta in alla detaljerna. Vad som först kanske verkade vara en ensam slinga på ett klockspel underbyggs egentligen av syntar, speldosor och andra allehanda udda instrument som tillsammans skapar en rent av imponerande snårskog av harmoniserande melodier.
 
Det är sällsynt att finna ett instrumentalt band som berättar så levande berättelser med sin musik som Wintergatan gör. Med en pensel doppad i sprudlande kreativitet målar man upp ett ständigt skiftande landskap som inte både fångar och fascinerar med sin omöjliga enkelhet.  Det må vara stora ord, men Wintergatan är utan tvekan ett av de mest unika banden Sverige har att erbjuda för tillfället, och är väl värda att hålla ett vakande öga på även i framtiden. För den som sade att all musik redan skrivits och att intet nytt finns att skapa har nog aldrig hört talas om Martin Molin och hans kumpaner.

För smakprov, här är Vintergatans video till låten Sommarfågel.

— — —

Johan Axell