Filmfestivalen i Cannes 2013

Inlagd av Sandra Wallin Fokus söndag, juni 2nd, 2013

Filmfestivalen i Cannes kan sägas vara den stora jätten i sin bransch. Varje år besöker upp emot 30 000 filmarbetare och turister det solstänkta festspelet utmed Frankrikes vackra kust. Till skillnad från en del andra viktiga festivaler, som riktar sig mot redan etablerade filmare, erbjuder filmfestivalen i Cannes ett forum för alla. Ett sådant forum är givetvis guld värt för amatörfilmare som saknar mångårig erfarenhet och har svårt att nå ut till en stor publik. Här kan man ta chansen att knyta viktiga kontakter eller försöka sälja in sin film till någon av de tusentals producenter som finns på plats.

Filmfestivalen i Cannes har en rik historia bakom sig och lockar ofta till sig de allra största celebriteterna. Att sitta i juryn anses vara mycket prestigefyllt och i år bossade Steven Spielberg som ordförande över bland andra Nicole Kidman, Ang Lee och Christoph Waltz. Festivalen gick av stapeln mellan den 15:e och 26:e maj och konkurrensen bland de tävlande filmerna var som vanligt hård. Trots det fanns det så klart några skapelser som stod ut lite extra.

Baz Luhrmans The Great Gatsby, ännu en visuellt storslagen film från den australiensiske regissören, öppnade festivalen men fick ett ljummet bemötande av kritiker och publik. Den omtalade och, minst sagt, blodstänkta Only God Forgives av Nicolas Winding Refn visade sig vara en oväntad kallsup för åskådarna och buades ut på sin första visning. Franska relationsdramat Le Passé av Asghar Farhadi, mannen bakom den fantastiska A Separation (2011), omtalades med varma ord i pressen liksom Alexander Paynes svartvita dramakomedi Nebraska. En hel del ögonbryn höjdes över Jim Jarmusch beslut att haka på den uttjatade vampyrtrenden, men hans Only Lovers Left Alive visade sig vara en ganska söt kärlekshistoria som föll de flesta på läppen. Med i leken fanns också överraskande en tv-film regisserad av Steven Soderbergh, den HBO-producerade Behind the Candelabra, om artisten Liberaces kärleksförhållande med en mycket yngre partner.

 

Svensk film lös med sin frånvaro på festivalen. Svenska Filminstitutet passade på att fira sina 50 år med ett strandparty där VD:n Anna Serner närvarade, men annars var det tunnsått på den blågula fronten. Endast kortfilmen Pleasure, om spelet bakom kulisserna på en porrfilmsinspelning, lyckades kvalificera sig till tävlan under den mer experimentella sektionen Kritikerveckan (Semaine de la critique). Filmen tilldelades Canal + Award vilket innebär visning på franska Canal +, ett synnerligen glädjande besked för regissören Ninja Thyberg.

 

Festivalen avslutades i vanlig ordning med en storslagen prisceremoni. Den hett eftertraktade Guldpalmen vanns oväntat av en underdog, Blue is the warmest colour: ett tre timmar långt relationsdrama om två lesbiska kvinnor. Regissören Abdellatif Kechiche var mäkta överraskad och rörd över vinsten som han tillägnade Frankrikes och Tunisiens unga inspirerande människor. Grand Prix tilldelades Joel och Ethan Coens Inside Llewyn Davis och Amat Escalante vann pris som bästa regissör för Heli. Bruce Dern och Bérénice Bejo tilldelades bästa manliga respektive kvinnliga huvudroll och jurypriset gick till den japanska Like Father, Like Son i regi av Kore-Eda Hirokazu. Och med det var ännu en lyckad filmkavalkad i Cannes avslutad.  

— — —

Sandra Wallin