DVD & Blu-ray: The Wolverine
Film, Recension, Videohyllan torsdag, november 28th, 2013The Wolverine
Action, USA, 2013
Regi: James Mangold
Manus: Mark Bomback och Scott Frank
Medverkande: Hugh Jackman, Rila Fukushima, Hiroyuki Sanada mfl.
Längd: 121 minuter
Distributör: SF
Finns på svensk DVD och blu-ray från 27 november 2013
Betyg:
— — —
När det för ett par år sen var dags för den första av mutanterna i X-Men att få en egen film var förväntningarna (för mig) högt ställda. Även om Wolverine (Hugh Jackman), mutanten i fråga, aldrig varit min personliga favorit, såg jag framför mig en film om hans ursprung och hur han kom att bli den han är. Att man istället levererades en rörig soppa av usla manusbeslut och karaktärer som bara fanns där i ett försök att göra fansen nöjda fick en att bli skepsis om den kloförsedde odödlingen behövde en ytterligare egen film. Med den ursprunglige regissören Darren Aronofsky, mannen bakom moderna storverk som Requiem For A Dream, i registolen började man dock hoppas igen. När han sedan ersattes av James Mangold, även han med fina meriter, fanns där fortfarande en tro om att något bra kunde komma av det här.
I Wolverines andra egna film, sparsmakat betitlad The Wolverine, har han dragit sig tillbaka efter ett liv av besvikelser, där nära och kära fått sätta livet till. En dag söker en ung kvinna upp honom och ber honom följa med till Japan för att säga farväl till en gammal vän. Där blir Logan (som han ju hellre vill bli kallad) erbjuden en chans att bli av med sin odödlighet och istället få leva sina kvarvarande dagar som en ”normal” man. Han blir istället indragen i något mycket större som tvingar honom att inte bara slåss mot tränade krigare, utan även sig själv.
Jag vet inte riktigt vad man vill med The Wolverine. Om målet är att utpeka Logan som en grubblande superhjälte som tampas med sin odödlighet, lyckas man inte särskilt bra alls. Detta kastas bort relativt tidigt i filmen och man blir istället indragen i en manushärva där man aldrig riktigt får fatt om någon röd tråd. Med de filmer Marvel själva producerat i bakhuvudet blir The Wolverine en film som gång på gång gör en besviken och verkligen inte håller standarden för hur en bra superhjältefilm ska och bör vara. Jag kräver inte Nolans svårmod eller Whedons klipskhet, men jag kräver mer än vad Mangold och manusförfattarna levererar här.
Filmen blir aldrig engagerande, för man förstår aldrig riktigt var filmen vill ta vägen. Storyn är uppbyggd på lösa och tunna återblickar där Logan bland annat i sant hjältemaner lyckas rädda en man från en atombomb, trots att de blott är ett par hundra meter från nedslagsplatsen. Den som önskar få en bitig film där man verkligen grottar ner sig i de möjligheter som finns i karaktären Wolverine lär bli besviken, för man gräver aldrig djupare än vad som redan gjorts (och betydligt bättre!) i Bryan Singers X-Men-filmer.
Det räcker inte med att The Wolverine är bättre än sin föregångare, för det är den fortfarande. Att påstå detta är att som att säga att Fantastic Four-filmerna är bättre än Daredevil; uppenbart men tomt. Hugh Jackman gör fortfarande rollen bra, men inte med samma glöd och entusiasm som man tidigare skådat. Lyckligtvis avslutas filmen (efter eftertexterna, så stanna kvar!) med en fin liten teaser inför den kommande X-Men-filmen, som för allt i världen måste bli bättre än det mediokra hopkok som är The Wolverine.
— — —
David Larsson är redaktör på FromBeyond.se
