CD: Medea av Eleni Karaindrou

Inlagd av Sten Wistrand Recension, Skivhyllan, Skivor lördag, maj 17th, 2014

Eleni Karaindrou: Medea. (ECM/Naxos). Speltid: 45’18.

Sokratis Sinopoulos (luta och lyra), Harris Lambrakis (ney), Nikos Guinos, Marie-Cécile Boulard, Alexandros Arkadopoulos (klarinett), Yiorgos Kaloudis (cello), Andreas Katsigiannis (santouri), Andreas Papas (bandir), Eleni Karaindrou (sång), Damkör, Antonis Kontogeorgiou (kördirigent)

Betyg:

–

”Det är då som det stora vemodet rullar in”, sjunger Ted Ström i ”Vintersaga”, och det låter bara så svenskt. Men ingenstans rullar det stora vemodet in lika obönhörligt som hos Eleni Karaindrou. Men hon är från Grekland, så i stället för om vemod talar vi här om melankoli – en närmast bottenlös melankoli.

Karaindrou är inte minst känd för sin musik till Theo Angelopoulos filmer men har även skrivit för teater och konsertestrad. Den nu aktuella skivan rymmer hennes musik till Euripides tragedi Medea och skrevs för en uppsättning på den antika teatern i Epidauros. Det rör sig om stämningsmättad musik som säkert fungerade utmärkt i sitt sammanhang. Men kan den stå på egna ben? Jodå, men några viktiga dimensioner har nog gått förlorade. Av den dramatik som finns i pjäsen – hatet, svartsjukan, bitterheten – hör man inte mycket i musiken. Jag kan tänka mig att det i sammanhanget förvånansvärt dämpade tonspråket vid ett sceniskt framförande utgör en spännande kontrast till ord och handling. Musiken uttrycker en stor sorg över det som sker i stället för att gestalta dramats konflikter och konfrontationer. Av regissörens kommentar förstår man också att detta var helt i samklang med föreställningen. Men det gör också att en viss monotoni infinner sig när man bara har musiken att tillgå.

Är man sedan tidigare bekant med Karaindrous verk är också risken stor att Medea kommer att upplevas som en upprepning. Hennes musik till Euripides Trojanskorna gör till exempel ett starkare intryck. Ändå, det ska erkännas, är det lätt att förlora sig i Eleni Karaindrous förföriska och liksom resignerade svårmod, att fångas av suggestionskraften i hennes mjuka och känslosamma melodier. Jag hade bra gärna velat se den här teaterföreställningen, så det är lite synd att man valde att göra en cd i stället för en dvd.

__________

Sten Wistrand ingår i Kulturdelens redaktion.