Gåramålningar och efterföljare

Inlagd av Peter Ekström Okonstmuseet onsdag, november 12th, 2014

Under andra halvan av 1800-talet blev det vanligt med så kallade gåramålningar. Själva benämningen är dock hundra år yngre och lär ha uppstått i Skåne på 1970-talet. Kanske var de som vanligast där. En gåramålning är en målning som främst föreställer en bondgård eller ett torp. De gjordes oftast av kringvandrande konstnärer utan akademisk skolning. Ibland finns det ett naivt drag hos dessa husporträtt.

Själva grundidén är mycket äldre. Bland rika människor med stora hus var det sedan århundraden vanligt att få huset, herrgården eller slottet avmålat. Men bland folk med blygsammare resurser blev detta alltså ett mode för drygt 150 år sedan. Gåramålningarna och deras upphovsmän har fått stor uppmärksamhet. Det har forskats om dem, det har gjorts utställningar om dem och det har skrivits ett flertal böcker om dem. Till exempel Gåramålningar från Örkelljunga, Rya och Fagerhult, Gåramålningar från Kjeflingebygden, Gåramålningar från Oxie härad och Gåramålarens naiva mystik av Albin Lindqvist. Också Nils-Arvid Bringeus har skrivit en del om gåramålare.

Gåramålningarna tillhör inte den etablerade konsten men ett flertal av konstnärerna är kända och omskrivna. Det finns samlare av gåramålningar. Priserna är ibland höga, särskilt om det gäller verk av någon av de mest kända gåramålarna som exempelvis Carl Ljungberg från Hammenhög. Och de har som sagt ibland ställts ut i ”de fina salongerna”. Därmed kanske man säga att de står med en fot i konsten och den andra foten i okonsten. Ibland får de sortera under beteckningen folkkonst eller allmogekonst – båda mycket tveksamma termer enligt min åsikt. Det finns många som är entusiastiska inför ”folkkonst” på ett hedervärt sätt men som jag ser det är det i grunden en nedsättande och särskiljande beteckning.

När fotografiet slog igenom och blev en mer tillgänglig teknik så blev det istället kringresande fotografer som porträtterade landsbygdens gårdar och torp. De åkte nu runt med bil och var verksamma över hela Sverige. I början handlade det om svartvita fotografier. För en extra kostnad kunde man få dem handkolorerade. Senare kom dyrare men snabbt bleknande färgfotografier. De handkolorerade bilderna höll längre och var allmänt mer tillfredsställande eftersom koloreringen medförde att detaljerna kunde friseras något.

En särskild variant som kom efter Andra världskriget var flygfotografierna. De som utförde dessa hade ofta en omvänd affärsidé. Först flög de och fotograferade. Sedan åkte de runt och sålde fotografierna till respektive husägare. Kanske var det på grund av denna omvända affärsidé som flygfotograferna hade rykte om sig att ha en mycket aggressiv marknadsföring. Det var få bönder och torpare som kunde stå emot när de kom med sina färdiga fotografier. Rätt dyrt var det också. Idag är gårdsfotografierna, till skillnad från en del av målningarna, helt värdelösa. Ingen verkar samla på dessa likadana fotografier av likadana röda hus med likadana vita knutar.

—

Peter Ekström

I Okonstmuseets samlingar ingick ingen gåramålning men väl ett gårdsfotografi. Övriga bilder kommer från annat håll. Klicka på bilden så förstoras den.