Det omhändertagande Sverige

Inlagd av Dixie Ericson Dixit tisdag, maj 24th, 2016

Saklighet, likabehandling och oväld i den offentliga förvaltningen är viktigare än både marknadsekonomi och demokrati i byggandet av en ­välfungerande stat. Men insikten om detta och om hoten mot denna tillgång saknas hos många ­politiker. Det skriver statsvetarprofessorn Bo Rothstein i artikeln God offentlig förvaltning är Sveriges största tillgång, publicerad i DN 13 oktober  2013

Det vill säga dygder som Skatteverkets generaldirektör Ingemar Hansson och överdirektör Helena Dyrssen inte kunde visa upp i Uppdrag granskning härförleden. Det visade sig att de hade försökt varna en gammal kompis i den politiska eliten för att en granskning var i görningen. Detta i samband med SVT:s genomgång av svenskars självrättelser och Panamaaffären.

De både potentaterna verkade uppriktigt förvånade över uppmärksamheten. Överdirektören klämde till med att det kunde vara ”snyggt” att varna polaren.  Bingo! En sådan stupiditet och arrogans är lätt att förpacka i tv-mediet.
I en rapport fastslår internrevisorerna att ingen av dem begått någon brott. Självklart inte. Men granskarna är inte nådiga i sin kritik: Verksledningen har brustit i efterlevnad av de grundläggande värderingarna, Skatteverkets arbetsordning, policyer och riktlinjer inom Skatteverket.

Efter en sådan salva förväntar man sig självklart att de båda avskedas. Eller har den goda smaken att avgå. Om en anställd längre ner i hierarkin presterat så katastrofalt hade hen nog fått se sig om efter ett  nytt jobb. 

Men glöm inte att vi är Sverige. Den fördärvligt omhändertagande attityd som Moderaterna nyligen lyfte fram finns inte bara gentemot underklassen utan också i  den politiska elitens problemhantering.

Cheferna sitter därför kvar på sina poster. De har lovat att ”förtydliga informationen” om myndighetens värderingar. Gå igenom etikfrågor. Upprätta och genomföra handlingsplaner.Det är obegripligt hur och varför. Det är ju bara firma Hansson och Dyrssen som visat tillkortakommanden och tecken på vänskapskorruption. Skatteverket åtnjuter ju alltjämt stort förtroende som helhet.

Men något måste göras och det kollektivt för att ingen ska behöva känna sig utpekad. Hög tid för värdegrundsarbete. En avledningsmanöver av skenputsning av fasaderna. Allt för att vinna tid och dölja sprickbildningen av korruption i Skatteverket.

Den olyckliga rekryteringen av Hansson och Dyrssen kastar en mörk skugga över ansvariga i regeringen. Slarvigt att inte försäkra sig in att de hade rätt värdegrund och allmän lämplighet för jobbet. Kanske har professor Rothstein rätt i att många politiker saknar insikt om hur viktiga kardinaldygderna i svensk offentlig förvaltning är och att just makthavare som Hansson och Dyrssen utgör ett reellt hot mot dem. Eljest skulle de inte fått sitta kvar. Det vore naivt att tro att ett omhändertagande med lite verbal värdegrundsterapi skulle förändra dem i grunden.  Den läxa de lärt sig är förmodligen att nästa gång kompisarna ska klias på ryggen måste det göras smartare och mer i det fördolda.
Det är svårt att lära gamla politruker vad oväld är. I potten ligger Skatteverkets förtroendekapital. Det är oklokt att spela med så stora insatser.

Dixie Ericson  frilansjournalist