CD: Sånger av Poldowski (Irène Régine Dean Paul)
Recension, Skivhyllan, Skivor onsdag, maj 31st, 2017
Poldowski: Art Songs (Delos/Naxos). Speltid: 65’28.
Angelique Zuluaga (sopran), Gwendolyn Mok (piano), Alexander String Quartet, Ryan Zwahlen (oboe d’amore)
Betyg:
–
Hon föddes i Brüssel 1879 som Irène Régine Wieniawska, och om efternamnet klingar bekant beror det nog på att man tänker på hennes far, den på sin tid världsberömde polske violinvirtuosen och tonsättaren Henryk Wieniawski. Tjugotvå år senare gifte hon sig med en brittisk aristokrat och blev Lady Dean Paul. Men det var under pseudonymen Poldowski hon gjorde sig ett namn som pianist och kompositör, en pseudonym som för övrigt tycks indikera en vilja att betona sina polska rötter. Man kan också notera att hon valde den manliga namnformen Poldowski och inte den kvinnliga Poldowska.
Som brittisk lady kan man tycka att hon borde ha levt ett glamoröst liv utan ekonomiska bekymmer. Men riktigt så blev det inte. Efter skilsmässan 1921 brottades hon med dåliga finanser och senare även med klen hälsa. Och så drabbades hon av ett öde inte helt ovanligt för kvinnliga, och för all del även många manliga, tonsättare: efter hennes död slutade man att framföra hennes verk och hon glömdes bort. Men under senare år har man kunnat notera ett förnyat intresse, åtminstone för hennes sånger – som nu ägnas en hel cd av sopranen Angelique Zuluaga och pianisten Gwendolyn Mok.
Irène Régine Wieniawska alias Lady Dean Paul alias Poldowski (1879-1932)
Den visar en tonsättare som trots sina polska rötter och sin engelska förankring tycks ha känt sig mest hemma inom den franska kulturen. Så svarar också Paul Verlaine för de flesta av de tonsatta dikterna – och tonspråket är också i hög grad präglat av franskt sekelskifte 1900. Men i den kanske allra mest spännande sången, ”Narcisse”, anar man också ett stråk av Szymanowski. Här använder hon sig även av en stråkkvartett för att utvinna suggestiva klanger.
Zuluaga har en fin sopran, men hennes uttrycksregister är begränsat, vilket även gäller pianisten Mok – vilket gör det hela lite enahanda. En del av sångerna finns med andra artister (sångare som Carolyn Sampson, Philippe Jaroussky, Lauralyn Kolb) och de ger musiken ett annat liv och presenterar sånger som kan vara sprudlande och fulla av energi och läckert raffinerade. Det gör att jag känner mig kluven inför detta nya album. Det är glädjande att man lyfter fram Poldowski, men det är ju synd att hon inte riktigt får komma till sin rätt.
__________
Sten Wistrand ingår i Kulturdelens redaktion.
