CD: The Night and the Music med Lina Nyberg & Daniel Karlsson
Recension, Skivhyllan, Skivor tisdag, april 27th, 2021
Lina Nyberg & Daniel Karlsson: The Night and the Music (Prophone/Naxos) Speltid: 49’28.
Lina Nyberg (sång), Daniel Karlsson (piano)
Betyg:
Release: 26 april 2021
Lina Nyberg skivdebuterade 1993 med albumet Close. Vid sin sida hade hon Esbjörn Svensson. Det var ingen debut vilken som helst. Nyberg framstod direkt som en stjärna på den svenska jazzhimlen och Svensson spelade som en ung gud. Fyra år senare var det dags för nästa album ensam med pianist, denna gång med Jacob Karlzon på Temper. Sedan dess har det blivit åtskilliga skivor med diverse konstellationer. När Nyberg nu återvänder till det intima formatet röst och piano är det tillsammans med Daniel Karlsson. The Night and the Music inleds med Cole Porters klassiska ”Night and Day”. Så tar vi oss stegvis genom natten med låtar som ”’Round midnight”, ”Stardust” och ”Dream a little dream of me” för att slutligen hälsa morgonen med Ellingtons ”I like the sunrise”.
Mitt första intryck var en viss tveksamhet. Självklart ska Nyberg inte sjunga ”Night and Day” som Ella Fitzgerald eller ”Stardust” som Hoagy Carmichael. Men jag fann ändå hennes sätt att nalkas standardlåtarna lite sökt, som att det viktigaste var att göra dem annorlunda. Men ju mer jag lyssnade desto mer försvann min tveksamhet när det gällde tolkningarna. De handlar inte om att till varje pris göra sig originell utan här finns en genomtänkt linje som fungerar. Det nedtonade och lite dröjande fångar nattens stilla och drömska atmosfär, samtidigt som Karlssons stämningsfulla piano också förmedlar glimmande ljus i mörkret.
Kanske är även den dova ljudbilden ett medvetet val, men nog låter det lite instängt . Intrycket förstärks av att Nyberg fått en i mitt tycke alltför mikrofonnära röst – vilket i sin tur medför svårigheter att fullt ut integrera piano och sång. Jag hade önskat en öppnare klangbild. Men det kanske är en smaksak, och man vänjer sig.
Att Nybergs röst blivit mörkare sedan debuten för 28 år sedan är ju inte direkt förvånande. Någon skulle kanske också säga att den blivit mer sofistikerad – vilket inte är detsamma som bättre eller sämre. När jag nu åter lyssnar på Close är det bara att konstatera att skivan behållit hela sin fräschör och förmedlar en ren och skär musikalisk lycka. Efter en sådan debut är det svårt att bli ”bättre”, och det vore ju befängt att försöka kopiera sitt gamla jag. Så det gör inte heller Nyberg. Hon är i sitt nu, och i det nuet är Daniel Karlsson en ideal partner. Det gör att jag till sist sitter där och tveklöst tycker att även The Night and the Music är ett härligt album.
__________
Sten Wistrand tillhör Kulturdelens redaktion.
