CD: Pianokonsert nr 4 mm av Nikolaj Kapustin
Recension, Skivhyllan, Skivor torsdag, oktober 21st, 2021
Nikolai Kapustin: Piano Concerto No. 4*; Double Concerto*^; Chamber Symphony° (Capriccio/Naxos). Speltid: 64’17.
Frank Dupree (piano*, dirigent°), Rosanne Philippens (violin)^, Württembergisches Kammerorchester, Heilbronn, Case Scaglione (dirigent)*
Betyg:
Den 11 juli 1937 dog George Gershwin. Lite drygt fyra månader senare, den 22 november, föddes Nikolaj Kapustin. För den som tror på själavandring är saken klar, desto mer som Gershwin hade ryska rötter. Annars kan man ju tycka att det var lite märkligt han skulle reinkarneras i Stalins Sovjetunionen, där jazzen inte stod högt i kurs. Under 50-talet lättade situationen något och sedan blev det rockmusiken som väckte myndigheternas misstänksamhet. Kapustin spelade hur som helst med en del jazzband, bland annat Oleg Lundstrems orkester (se klipp på Youtube!). Om någon tycker att namnet Lundstrem låter tämligen svenskt så beror det på att Olegs farfar hette Lundström och kom från Norrbotten – och vad Olegs karriär beträffar vore den värd en egen skildring.
Men nu är det Kapustin det ska handla om. Han hade en gedigen klassisk skolning och såg sig inte som jazzmusiker av den enkla anledningen att han aldrig improviserade. Det hindrar inte att det kan svänga rejält om hans musik. Pianot var hans instrument, och han framförde gärna sina egna verk – vilket också betyder att han var en formidabel pianist. För här krävs det att ha koll på fingrarna. Musiken är ofta snabb och virtuos. Som få andra, om någon, lyckades han förena klassiska former och jazz. Och det är härligt medryckande. Här uppträder Sergej Prokofjev som Art Tatum, Bud Powell som Béla Bartók och Leo Ornstein som McCoy Tyner.
Kapustin dog förra året och hann tack och lov få uppleva hur hans rykte var i brant stigande. På den här cd:n presenteras hans orkestermusik och får Frank Dupree visa upp sin fingerfärdighet. Det gör han i den 4:e pianokonserten och i dubbelkonserten för piano, violin och stråkar, där han får sällskap av Rosanne Philippens på fiol. Dessutom fattar han dirigentpinnen i en kammarsymfoni (utan piano). Allt sammantaget: en fest för örat.
__________
Sten Wistrand ingår i Kulturdelens redaktion
